lördag 23 april 2011

62. uh-oh, she moves in her own way

Jahaja, här ligger jag i min säng och stör mig. Känner mig surare än mjölk med utgånget datum som stått i Saharas stekande sol i tre dygn och det hela beror på fantastiskt små saker. Eller några större. Vad är det då hon talar om, tänker ni.

Kan börja med att tala om fröken Melissa Horn. Såg henne live i somras då hon var förband till Lars Winnerbäck, hade inte lyssnat särskilt mycket på henne tidigare men tyckte att låtarna var bra, lite småtrevliga men oerhört lika varandra. Hur som, det hela var fint, men lite för fint. Sådär sliskigt äckligt och skört, och hela hon var skör och alldeles för ljuv. Mellanpratet kan ha varit det värsta sedan Eric Saades födelse och det enda jag kunde tänka på var varför hon stod och drog uppdiktade meningar efter varandra, med en lätt viskande stämma ljuvare än en småblommig klänning i skirt tyg på en tolvårig flicka en midsommarafton med strålande sol och fågelkvitter. Kort sagt, horribelt. Det jag nu stör mig på är hennes låt Jag kan inte skilja på, där hon sjunger om kärlekens kval och vad man egentligen vill och lalala. Smörigt pladder och banal text rakt igenom tills vi slutligen når den värsta strofen av dem alla - "du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig". Skulle kunna vara så att hon varit med om samma sak tidigare och att denne som låten handlar om borde veta hur hårt det tog på henne och därför inte bör göra samma sak, men tycker ni inte också att det låter som ett litet hot? Som om hon vill säga "I'll get you, payback is a bitch!", men inte riktigt vågar löpa linan ut utan istället tvingas sjunga det lite ursäktande och ledsamt som att "ojojoj, nu är det... eh... lite synd om mig här igen, ja...". Klent Melissa, klent. Är det störande eller? Är gräset alltid grönare på andra sidan? Städar jag min garderob? Ja. Dock kan det där med gräset diskuteras, se där --> här, och även om det låter osannolikt städar jag faktiskt min garderob.
För att spinna vidare på det där med att löpa linan ut kan jag tala om att jag stör mig något så fruktansvärt på folk som vill göra något halvdant, inte satsar fullt och är så löjligt nöjda med det supersvenska lagom. Du bestämmer dig för att byta klädstil till punkare och varannan dag är det tuppkam, nitskärp och skinnväst som gäller, och dagen efter är det blåjeans och tennisskor som gäller. Du vill komma i form, bli smal och stark, men börjar träna så där lagom mycket för "man måste ju börja någonstans". Du startar ett inredningsprojekt i din lägenhet, eller bara en enklare uppfräschning av ditt rum, men slutar ändå halvvägs och ofullständigt för du orkar inte gå hela vägen och göra det fullt ut. Den coola nya frisyren med rakat på ena sidan och långt med svarta sidor på andra blev till bruna slingor och lite kortare klippt på vänster sida och du intalar dig att det är det som är rätt, att det ger bättre dynamik och är preciiis det du vill ha eftersom du inte vill erkänna att du inte vågade ta fram rakapparaten. Nej gott folk, det duger inte.

Med det sagt tror jag minsann det är dags för mig att checka ut, garderoben väntar och likaså gör mina shoppingknölar. Mer saker jag stör mig på lär dyka upp inom kort, då det är det jag är bäst på. Att störa mig på saker och ting.

1 kommentar: