måndag 25 april 2011

64. i'm the scatman

Likt min nödproviant i finska vinterkriget finns hon när hon behövs som bäst, likt handsken jag bar under franska revolutionen finns hon alltid nära till hands och som xboxet i mitt rum lyckas hon alltid roa mig. Ni som lever i min närhet har säkerligen redan hört talas om henne, men för er andra ska jag berätta om en väldigt speciell vän.

Louise Maria Gärskog, även kallad VapendragarN eller eventuellt Scatman (kärt barn har många namn), som den senaste tiden nästlat sig in i mitt liv likt Lisbeth Salander hackade sig in i Mikael Blomqvists dator. Skillnaden skulle kunna vara att jag absolut inte har några invändningar, men å andra sidan gick det ju riktigt bra för Lisbeth och Mikael eftersom i varje fall en av filmerna inkluderar en oerhört het kärleksscen.
HUR SOM, sedan några månader tillbaka har vi snackat allt mer och hunnit med att avverka en och annan timme med en kaffekopp och tjöt nonstop om allt mellan himmel och jord - i ett rasande tempo, såklart. That's how we roll, people!
Det är nu ni undrar, varför är just Louise så j*vla bra då? Jo, det spelar ingen roll vad vi gör eller vad vi pratar om, det känns bara så bra och naturligt oavsett. Sitter vi och pratar om fotfobi, konstiga vanor vi hade som barn eller om vi ska bli en nyckelpiga eller ren i vårt nästa liv så känns det skitbra, diskuterar vi djupa ämnen som kärlek och död flyter det på som rinnande vatten och bara den saken att jag, Jenny Linnea Jonsson, talar om känslor och djupa ämnen är en stor grej som inte förunnas var och varannan människa. Att jag skrattar typ sjutusenniohundrafemtioåtta gånger varje gång jag träffar Louise är underbart, att hon inte blir asförbannad utan bara lite irriterad när jag märker ord är bra och att hon faktiskt verkar lyssna när jag pratar obehindrat är bra och att hon säger till mig när jag svävar ut eller pratar föör mycket är bra. Att jag trivs med att bara sitta tyst i en soffa och kolla på tv med henne är skönt och att jag känner mig trygg och avslappnad och mindre stressad hos henne och i hennes sällskap är lugnande och att hon är en människa som jag lätt fått förtroende för och litar på känns fantastiskt stabilt. Att lämna hemligheter till henne känns inte osäkert utan snarare skönt och att en enda människa fått mig att må så här bra har inte hänt på väldigt, väldigt länge. Att en vänskap vuxit så här har inte hänt mig på väldigt länge, och att jag hittat en så fin, ny person har inte hänt på väldigt länge.

Känner mig sådär extremt jävla astöntig nu, men det får gå bra idag eftersom det gäller Louise Meränheltokejcool Gärskog!

1 kommentar:

  1. blev fan en tår i ena ögat där! & fy fan vad skönt det kändes att läsa detta, att du känner så. För det är exakt samma sak!

    + att jag tror jag kommit på vad jag ska vara i mitt andra liv, antingen en hund eller en komodovaran.

    SvaraRadera