måndag 4 juli 2011

112. Peace&Love - torsdag

(Pallar du inte läsa allt, se lördagen för det allra bästa!)
Torsdag 30/6
Besökte badhuset och tog en sväng ner till centrala Borlänge tillsammans med Lina, köpte pizza och satte oss på en gräsplätt i skuggan av ett hus. Kände oss allmänt nöjda med livet och upprepade ett flertal gånger att det här, det var livet på en pinne. Drog till festivalområdet på kvällen och började med att se
Volbeat, som jag såg några låtar med på Metaltown. Dömde då ut dem totalt på grund av deras mesighet jämfört med de feta metalbanden som annars spelat. Dock hade jag bestämt mig för att ge dem en chans nu, en chans som de inte tog. Jag anlände i sekunden de gick på scen och kunde vackert ta och promenera ända längst fram till scenen utan problem. Publiktryck - there is no such thing, kände jag medan jag stod och skrattade lite åt dem. Tråkigt att de inte var bättre, och att basisten kastade ut typ tio plektrum istället för ett var också lite tråkigt, det förstör själva känslan lite. 
     M.I.A. var näst på tur, såg henne tillsammans med Angelica och jag blev sjukt överraskad av hur fet spelning det var! Verkligen en artist som ska upplevas live, kompletterad med fantastiskt duktiga dansare på scen och förinspelade filmer på storbildsskärmarna blev det riktigt mäktigt. Hela publikhavet dansade och hänfördes, och jag fick även möjligheten att stå längst fram ett tag, var då med om det kraftigaste publiktrycket under hela festivalen. Tråkigt nog var detta ett tryck i klass med det tryck som infann sig på de mindre kända bandens spelningar under Metaltown. 
     The Ark avslutade kvällen och upplevdes både i publikmassan och sittandes på marken vid scenen bredvid där vi såg på storbildsskärmarna. Ola Salo regerade på scen och det är svårt att bli annat än glad när man ser och hör dem, oavsett om du väljer att lyssna på dem eller inte kan du ju liksom låtarna eftersom de varit en hit-maskin. Show och riktigt bra mellansnack - trots att de ofta höll en relativt klyschig nivå - gjorde mig riktigt glad över att ha fått se dem live innan de lägger ner, och jag skulle vilja dra mig så långt som att kalla dem för legender. 
M.I.A.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar