Precis som det finns stereotyper i ett klassrum, vilket jag talat om tidigare (ja, detta är en länk), så finns det en hel del på platser där du utövar fysisk aktivitet - gym, idrottshall, fotbollsplan - you name it.
Det är inte riktigt stereotyper jag ska ta upp idag, men ungefär. Det är inte heller våran fantastiska förmåga att placera folk i fack som jag ska nämna, men ungefär. Det jag ska ta upp är hur vi väljer att identifiera andra människor, sätta etiketter på dem.
Jag skulle vilja utnämna mig själv till mästare på det här. Att snabbt komma på smeknamn till människor jag inte känner. Även om alla kanske inte låter positiva, så är det verkligen inte menat elakt. Det är bara för att det känns lite personligare att tala om dem då, än om jag skulle tala om en individ som ett objekt som saknar innehåll och karaktär.
"Du vet hon, hyenan, hon..."
"Hyenan?"
"Ja, hon har ett väldigt framträdande, hyenaliknande skratt."
Genast vet min samtalspartner lite mer om denna kvinna. Förstår ni?
Idag gjorde jag, efter ett års uppehåll, comeback på den gamla hederliga kärringgympan. Jag talar om Friskis&Svettis. Ordet "kärringgympa" sitter stenhårt fastetsat i mitt huvud efter att - för att inte nämna namn - han med näsborrarna som jag inte tycker särskilt mycket om, retade mig och fia i mellanstadiet, då vi valde att börja utöva denna träningsform. Inte nog med att jag var sämre tränad än både den håriga mannen och hon med skorna, de som var där kommer hädanefter kalla mig för hon som svettades så.
Haha, rogivande bloggande. Tyckte detta inlägget var väldigt roligt faktiskt. På det viset att dessa små vardagliga etiketterna går att göra parallell till andra vardagliga saker så som fördomar. Tror att det är en egoistisk försvarsmekanism som alla människor har inbyggt, man vill helst inte sitta jämte den som skrattar som en åsna på offentlig när personen väl börjar skratta, just för att det skämmer ut ens ego, psykologi är både roligt och intressant :)
SvaraRadera