Jag har låtit det hela smälta något nu. Det har gått nästan en vecka, men jag är fortfarande lätt chockad, omskakad.
Vi var fler än jag hade räknat med - en ganska stor grupp människor som samlats. Obscena rörelser omkring mig. Juckningar här, bröst och rumpor som skakade där. Efter en och en halv timmas intensiv akt låg vi utslagna på golvet. Svetten rann, tung andhämtning. Jag hade rört mig på sätt som jag ansåg minst sagt genanta, böjt kroppen i oanade vinklar och prövat min stelhet till det yttersta.
Det var torsdag och jag gjorde saker jag aldrig förr gjort, och aldrig trodde att jag skulle göra. Jag studsade runt på golvet på Moga Fritid till exotisk musik, på ett vis som i alla fall skulle föreställa zumba. Idrottshallen var full med motionärer i alla åldrar, storlekar och kön. Vi dansade, skrattade, rodnade, svettades - och kanske mest förvånande av allt - hade allsång till Carolas gamla åttiotalsdänga "Mickey".
Aldrig någonsin att jag tänker sjunga med till den vedervärdiga låten "Mickey" igen. Men zumba? Gärna fler gånger!
P.s. var löjligt stolt över min bf Angelica som stod inför alla dessa människor som instruktör. d.s.
<3
SvaraRaderaHej Jenny.
SvaraRaderaHar följt din blogg ett tag nu och kände att det var dags att säga något.
Du är en fantastisk förmedlare. Ditt sätt att skriva och ta upp dina åsikter på är klockrena, och du visar samtidigt vem du är. Journalist eller författare vore ett fantastisk yrke för dig för du får verkligen folk att lyssna på dig och ta till sig de du skriver.
Sluta aldrig skriva eller berätta dina åsikter.
Massa kramar från en trogen följeslagare.
P.S. Dina vlogs är grymma de med.