torsdag 15 december 2011

163. everybody say-y-y

Vart har hon varit, tänker ni. Det var ju i tisdags allt skulle vara över - men vad hände sen? Blev hon kidnappad av björnar, har hon dansat med vargar eller virvlat runt i sänghalmen med Barak Obama? Svar nej. Åtminstone på sista frågan.

Sanningen är den att det mesta bara släpper nu och jag har sedan nationella provet gått runt med en väldigt olustig känsla. Och en sjujävla mensvärk. Men nu mina vänner, ska jag resa mig likt en fågel fenix! Bra deal? Ja. Har fram tills nu fått försöka hålla fast vid små fina glimtar av vardagsglädje. Typ det här:
Familjens gemensamma julkalender. Var fjärde dag är det min tur att öppna en liten pre-christmas present!
 Ordning bland sminket. Gammalt och äckligt bort, nytt och fräscht ska in. (även smakprov på hur fina mina armar var efter allt testande. Och benen. Är för övrigt nääästan allt smink jag har nu på bild. Grov gallring)
Mina miljarder (lätt överdrift) anteckningsböcker och dagböcker. Fyllda med fina ord jag stöter på, mina dagar, små uppdiktade historier, rants och massa intryck.
 Rensat badrumsskåp och sköna kvällsrutiner. Tända ljus, stämningsmusik (med min twist såklart, inget vågskvalp direkt), en timmas yoga, dusch, rengjort ansikte, insmord kropp (lät perverst), vaselin på ögonfransar och ögonbryn, borstade tänder och tandtråd. Resultatet: känner mig som en ny människa varje kväll.
 Min bästa vän. Åh va fina ljud som strömmar ut från dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar