torsdag 2 februari 2012

166. doctor

Jag borde definitivt sluta blogga oftare. Gårdagens nystart resulterade i galet hög trafik, och jag tror att det är kbaraks besöksrekord of all time. Tack för det och välkommen åter!

Nog om det. Jag har tänkt lite. Jag är en av de där som förkastar folks små bekymmer, och är en frekvent användare av termen "dagens i-landsproblem". Inte särskilt sällan kastar jag ur mig den som ett hån till motpartens patetiska huvudbry - men ärligt talat, vad skulle det vara för fel på att ha i-landsproblem?
   Vi bor inte i ett u-land, och har därför inte vardagliga u-landsproblem. Vårt u-landsproblem är hur vi ska hjälpa de länderna att klara sig ur sina u-landsproblem, men det är varken ett vardagsproblem eller en process som kan genomföras på en eftermiddag. Bland stress, otrohet, kriminalitet, fotbollsmatcher och matteprov återstår då i-landsproblem. På sätt och vis handlar en stor del av vårt liv om anpassning (tråkigt, men ändock sant), och då är det väl inte heller särskilt ologiskt om våra problem är anpassade efter vår livsstil?
   Det senaste dygnet har jag stött på ett par i-landsproblem, både egna och andras. Till exempel har min mamma köpt en iPhone, och jag har precis insett att jag mot min vilja är galet avundsjuk. Stackars mig liksom, hur ska jag överleva utan en stört hypad teknikpryl för överpris? Vidare kokade jag två ägg till frukosten imorse, men orkade inte äta upp det andra. Fastän jag verkligen ville, för det första var så jävla gott. Dessutom såg jag på O.C. samtidigt, och har tyvärr insett att jag inte längre kan förneka det - jag har en fantastiskt osund crush på Kevin Volchok. Slutligen har jag varit med om två smskonversationer rörande i-landsproblem:

    Exempel 1.
    Jag: "Dagens i-landsproblem, jag fryser men vill inte ta ut armen ur täcket för att höja elementet..
    D: "Jag har samma, fast har cola men orkar inte lyfta glaset haha."

    Exempel 2.
    X: "Onödig fakta: fan vad jobbigt det är när man precis avnjutit en god måltid och en kvart senare måste göra nr 2. Känner man sig ju hungrig igen."

Med det sagt tror jag att jag ska sluta avfärda i-landsproblemen. Någon större energi bör kanske inte ägnas åt dem, men några sekunders reflektion kan väl aldrig skada? 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar