192. right back where we started from

För er som inte märkt det kan jag meddela att vi nu tagit ett kliv in i första vårmånaden. Med inslag av vinter. Unikt för i år är för mig att jag sticker till den kalifornska solen (som förhoppningsvis inte är fööör varm, det är ju bara jobbigt), en amerikansk familj, collegestudier och förhoppningsvis många minnen och nya bekantskaper.

På tal om USA hade vi idag föräldramöte i skolan, där vi gått igenom allt inför resan och vi elever genomförde dessutom en redovisning vi ska hålla på colleget när vi är där. Tycker det är så spännande och se hur alla blir lite mer rakryggade, lite ordentligare och lite mindre högljudda än vanligt så fort föräldrar är i närheten. Eller hur folk fortfarande säger "åh! Där är mina föräldrar!" när de syns genom fönstren som vetter ut mot skolgården. Man gör det nästan som om man börjat känna sig övergiven och lite bortglömd - "nu har alla andras kommit.. Vart är mina?". Sen när man skymtar dem utanför kommer den där lilla lättnaden och det glada, omedvetna utropet.
   Vi är en klass på 19 elever där alla fyllt åtminstone 18, men fortfarande blir vi glada över att få se våra föräldrar, kanske framför allt under andra sammanhang än de mest vardagliga. Föräldrar som vi träffar dagligen, föräldrar som vi pratar med, bråkar med, skrattar med och lever med. Föräldrar som vi faktiskt ska klara oss utan i sju veckor, åtta tidszoner bort. När den tiden sedan passerat och vi återförenas på Landvetter tror jag faktiskt inte jag kommer vara ensam om att utbrista att "åh! Där är mina föräldrar!"

Men innan dess: the time of our lives på vad jag hoppas blir en oförglömlig resa... Califronia here we cooooome...

Från EP09:s senaste resa - till Italien! Här i Pompeji, för ungefär ett år sedan.