söndag 8 april 2012

232. vi har väntat här i regnet

Vaknade upp imorse och kände mig inte ett dugg utvilad. Efter svettiga drömmar om döden och en bil som for ut för ett stup när jag befann mig i det där läget då man sover men fortfarande kan tänka, var det dags att välkomna en ny dag. En dag med epnollnio och våra värdfamiljer på Angel Island, en dag med segelbåtar och en dag med solbrända näsor och fotbollsmatcher i grönt gräs som var så långt att det täckte anklarna.

Shelley kunde tyvärr inte följa med till A Island på grund av all pollen som är ute, och jag kan säga att jag förstår henne! Trodde jag skulle dö ett tag, trots allergimediciner hade jag andningssvårigheter på grund av svullen hals och näsan rann värre än Niagarafallen. Hur som så tog jag och mina klasskamrater samt deras familjer färjan ut till ön, och bara färden dit var fantastisk. Så vackert!
   Ute på ön bildade vi vårt eget camp där alla kunde lämna sina grejer, och sedan var valmöjligheterna många. Ett urval av aktiviteterna var cykling, en löprunda, fotboll, brännboll, volleyboll, en Segwaytour runt ön eller varför inte lite hiking upp för berget? Jag, Sebastian E, Niclas, Amelia och hennes host-parents valde det sista alternativet. Det visade sig vara ett mycket klokt val. Att ta sig upp dit tog ungefär en timma, och vägen var en stig som gick runt berget så att man fick en 360-graders vy på omgivningarna. Vi vandrade bland hundratals förgätmigej, bland poison oak och bland träd som förde tankarna till filmen King Kong eller möjligtvis tv-serien Lost.
    Naturupplevelsen var otrolig, och utsikten över vattnet, San Fransisco, Alcatraz, Golden Gate, hamnen och alla segelbåtar är faktiskt obeskrivlig. Helt omöjligt att ge rättvisa på såväl foto som film, men i mitt minne finns bilderna fastetsade för en lång tid framöver. När vi till slut nådde toppen - vilket vi trodde att vi gjorde typ sju gånger, bara för att upptäcka att det var ytterligare en bit kvar - tog vi några minuters paus, för att sedan vända och gå tillbaka ner via det andra berget.
   Tillbaka vid vårt lilla läger stod en buffé av medhavd mat uppdukad, och trots att vi var sist med att äta fanns det sjukt mycket mat. Vi hade två grillmästare som levererade korv och hamburgare, det fanns olika pastarätter att välja mellan och till efterrätt fanns färsk frukt och kakor i mängder. Ja Louise, du hade älskat det.
    När maten landat i magen och jag spelat lite fotboll med ett gäng i klassen och några host-syskon på en stor gräsplätt nere vid hamnen, var det min tur att följa med en av segelbåtarna. Som riktiga kaptener äntrade jag, Sebbe, Johan, Agnes, Hanna C och Amelia båten och när seglet var hissat tog vi alla plats längst fram i båten. Johan som vart en riktig atlet och avverkat två löprundor lade sig längst fram i fören och knäppte en San Pellegrino medan han belåtet konstaterade att "det här är jag värd". Kan inte annat än hålla med.
   Båtturen bjöd på en närmre titt på Golden Gate och Alcatraz, några av oss testade på att styra båten och som sällskap hade vi såväl sälar som delfiner. Även om vi inte lyckades se någon delfin, men vår kapten sa att han såg dem. När vi sedan satt och njöt som mest hördes plötsligt en örondövande signal från ett enormt lastfartyg (som visade sig vara norskt), och när vi blickade bakåt insåg vi att om vi inte ändrar kurs är en kollision oundviklig.
   Vår kapten girade illa kvickt och som ett resultat av båtens häftiga sväng lutade den nästan vertikalt och vi fick kämpa med alla våra krafter för att hålla oss hängande kvar - problemet var bara att snabbt finna något att hålla sig i. Hanna skrek av fasa och var länge nära att falla överbord, men med hjälp av Johan, Amelia och Sebbe lyckades hon klamra sig fast, och när båten till slut rätade upp sig kunde vi äntligen släppa våra krampaktiga grepp kring relingar, snören och andra saker som gått att greppa. Hanna talade om nära döden-upplevelse, och vi alla skrattade länge åt det hela som faktiskt var ganska omtumlande.

När vi tagit sista färjan från ön åkte jag med Sara och hennes familj hem, men gjorde ett stopp i Petaluma där de har en Converseoutlet. Första paret Converse införskaffades, vi for hem och jag ska nu sova så att jag är pigg i kyrkan imorgon - har lovat Shelley att följa med eftersom det är påsk. Ska försöka gå igenom dagens foton lite mer imorgon och se om jag har några bra från vår lilla hiking, men slänger upp några andra så länge:


1 kommentar:

  1. Mamma o pappa9 april 2012 01:14

    Avundsjuk jag blir så avundsjuk!!

    SvaraRadera