Värmen har hittills gjort mig mer skada än nytta, om jag ska vara ärlig. När den ständigt ligger runt 30 grader och man är förväntad att klara av ett vardagsliv mitt i det, är det inte riktigt lika gött som när man i samma temperatur ligger i en pool/sjö/vattenpöl en hel dag. Fast det är ju knappt att jag uppskattar det då. Hur som så är ett resultat av vädret att jag dricker kopiösa mängder med vatten, är på dåligt humör, har fruktansvärt svårt att sova och går ständigt runt med "det-är-så-varmt-jag-vet-inte-vart-jag-ska-ta-vägen"-känslan. Inatt fick jag nästan panik på värmen, slutade med att jag la mig på golvet med endast ett lakan på mig, för där var det lite svalare.
Nåväl, igår gjorde vi ett strategiskt val och flydde varma Santa Rosa för att ta skydd i svala Armstrong Redwoods, i skuggan av över tusen år gamla, skyhöga träd. De var så höga att man inte såg toppen, och så breda att om jag skulle lägga mig raklång på marken skulle jag ändå inte nå från sida till sida. Det var helt enkelt storslaget, och en fantastiskt mäktig känsla.
En intressant sak var dessutom att Shelley talade om för mig att vi skulle göra lite hiking. Om ni tar några ögonblick för att måla upp en bild framför er om hur hiking ser ut, så tror jag inte att den stämmer överens med hur det egentligen blev. Det visade sig istället vara asfalterade vägar genom skogen, och hikingkänslan försvann lite när Shelley gick runt med en medköpt latte i handen... Haha! Hiking eller ej, kul hade vi!
Efter Redwoods var vi brutalt varma, trots trädens skuggor. Shelley sa därför: "mot The River!". Fast på engelska, förstås. För övrigt råkade jag säga "tror inte det" på svenska till henne häromdagen, kändes lika konstigt som jag blev förvånad. Mycket, alltså. Nåja, vi åkte i ett fantastiskt fint landskap längs The River, och passerade små halvförfallna orter och kossor som betade på åkrar. När vi åkt i ungefär en halvtimme började vi plötsligt skymta lite av havet, och hux flux öppnades stora slätter framför oss, som sedan anslöt sig till det glittrande havet i symbios med klipporna. Området påminde mycket om hur det ser ut vid vår stuga i Falkenberg, så en hemtrevnadskänsla blandat med en aha-upplevelse infann sig snart.
Framme vid vattnet var det inte riktigt svensk västkust längre. Det visade sig att vi befann oss en bra bit ovanför havet, och för att ta sig ner till vattnet var man tvungen att ta sig ner för en brant bergssida. Det var häftigt! Vi promenerade sedan längs kanten och spanade ner mot klipporna och ut över vattnet, fick sällskap av fiskmåsar och hökar och slog oss sedan ner på en klippa för att beundra utsikten.
När lugnet infunnit sig och vi insupit atmosfären (ha ha, internskämt) tillräckligt for vi vidare mot den lilla havsbyn Janner för att äta lunch. De hade en specialmeny för Earth Day, som visserligen inte är förrän på tisdag. Åt i alla fall crabcake för vad jag i alla fall tror är första gången i mitt liv, det var sjukt gott. Kommer förmodligen få seafood-abstinens när jag är hemma i Sverige igen, är nästan det enda kött jag ätit här.
Dagen avslutades med svensk tacos som var mycket uppskattat av både mig och Shelley, satan va god mat vi äter i Sverige ändå! Ska nu ta och flytta in från solen för att tala med min familj på Skype, ska bli trevligt trevligt trevligt. Eller något sånt, tyckte mest det var kul att skriva "trevligt" tre gånger. Fast det ska bli trevligt.
Nu är det så, att jag är ett stort fan av din tumblr! Men har de senaste veckorna på något sätt tappat bort vad den heter... Så skulle vara tacksam om du påminde mig om det! :)
SvaraRadera