onsdag 9 maj 2012

252. every woman

Med svansen mellan benen lämnade jag och Edona vårt rum i städerskans händer, och jag sitter nu i rummet intill hos mina klasskamrater. Trots att vårt hotellrum faktiskt är helt okej rent, ser det ut som ett bombnedslag nu - vi är i full färd med att packa inför vår hemfärd, har lite disk stående och samtliga handdukar är upphängda på tork på alla ställen som går att utnyttja som torkvindor.

Imorgon är det dags för mig och klass EP09 att bege oss hem mot Sverige, och vi kommer åter befinna oss på vårt hemlands mark ganska exakt sju veckor efter vi lämnat det. Det känns så klart tråkigt att åka hem, för vi har haft det så sjukt jävla bra här.
   Jag har umgåtts med fantastiska människor, testat plugga på och graduate från college, sett helt nya platser, surfat, shoppat och vandrat uppe i bergen. Jag kommer sakna att gå upp i tid på morgonen och att i lugn och ro äta frukost, bädda sängen (faktiskt!) och sedan utan stress lämna huset. Hur mycket jag än vill göra detsamma hemma, vet jag ganska säkert att min morgontrötthet i detta fall kommer övervinna viljan att ha ordning.
   Även om det känns jobbigt att lämna USA, ska det bli skönt att komma hem till en egen säng, min familj och vårat hus. Ska bli kul att få träffa min komodo, känna hennes bebis kicka från insidan av magen och åskåda deras lägenhet. Sen ska jag få träffa Angelica igen, återse mitt gym och slippa leva ur en resväska. Viva la garderoben!

Det ska bli tråkigt att åka men här i USA har jag blivit mästare på att leva i nuet. Jag är numera kung på att utnyttja den tiden jag har och göra det bästa av det. För One tree hill-nördarna kan jag ju säga att någon som ständigt klingat i mitt huvud är "Every song ends, is that a reason not enjoying it?". Nä, nu är det dags att åka hem till Sverige, och vardag! Det låter faktiskt inte så avskräckande, för jag har under tiden här upptäckt att jag avskyr vardag - oavsett om jag befinner mig i Sverige eller USA.


1 kommentar: