259. megalomani

Vad är det som gör att man vill skriva på engelska när det är jobbiga saker som försöker leta sig ut? Och vad är det för jävla drift som får oss att vilja dela med oss av tankar och händelser överhuvudtaget?

Jag orkar inte vara så här. Är inte van vid att tvivla på mig själv eller på vad jag vill, är sprängfylld av känslor men känner mig så tom. Är fundersam, arg, frustrerad och lite ledsen. Men har också massa värme i mig som jag vill dela med mig av, men jag vet liksom inte hur den ska disponeras. Hatar att blotta mig och visa att det finns något under skalet, och hatar att om jag delar med mig av mitt liv till människor är impulsen sedan att dra mig tillbaka.