På Instagram följer jag en fantastisk tjej som heter Sarah McGee (@sarahmcgee), i februari 2012 vägde hon 160 kg, och nu väger hon runt 95. En ganska fantastisk resa, som bara fortsätter. Hon tränar hårdare än många jag vet - cyklar långt, kör stenhård crossfit och springer långa sträckor varvade med högt tempo.
Sarah postade för ett par veckor sen en bild där hon frågade om man oroade sig över saker, och att man då ska ställa sig två frågor. Först: kan jag påverka det? Är svaret nej, then don't worry för du kan ju ändå inte göra något åt det. Sen: är jag frisk? Är svaret ja, then don't worry, är du frisk så finns det egentligen inte så mycket annat att oroa sig över. Det får liksom falla på plats allt eftersom.
Jag brukar tänka på de där två sakerna, det ena mer än det andra. Ofta har jag nämligen svårt att nöja mig med att "bara" vara frisk och må bra - men dagar när livet känns lite för svårt och besluten alldeles för stora så brukar jag tänka just så. Jag är frisk och mår bra, jag har fantastiska förutsättningar för att leva lyckligt och uppnå saker jag vill åstadkomma oavsett vart jag befinner mig.
Det andra tänker jag lite oftare på. När världen känns för stor, de obesvarbara frågorna för många, problemen enorma, livet så oförutsägbart och rymden så hysteriskt svår att få grepp om. Eller när människor retar gallfeber på mig genom sin blotta existens, hur de lever sina liv eller umgås med andra.
Senast igår höll jag på att få ett litet flipp, för jag började noja över åderbråck. Frågade mig sen om en eventuell uppkomst av åderbråck är något jag kan påverka? Nej, så jag tänker fan inte spendera de närmsta trettio åren med att oroa mig för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar