Det är något med natten som gör att den klingar av både lugn och oro, kanske att de båda beror på att man är ensam. Eller i alla fall att det är tyst sånär på en eventuell partners sömniga andetag. Hos mig infinner sig ofta en tomhet, en "jaha, det var den här dagen"-feeling och en liten röst som per automatik säger att dagen varit ganska värdelös.
Det är då jag slår tillbaka med min genomgång av dagen, som oftast är mest produktiv på förmiddagarna. Idag skulle man kunna säga att jag satt många bollar i rullning och en och annan har fått en knuff för lite ny fart. Hur mycket var och en leder till är en annan sak, men jag älskar känslan av att vara i rörelse, kanske inte just på väg någonstans men i alla fall på framfart. Med en ganska ständig kyla inom mig så är det också fantastiskt betryggande att kunna känna att även om jag inte riktigt vet vart jag kommer hamna, så kommer det att lösa sig. Det är snarare mer så att jag är spänd för att se vart jag kan komma att hitta mig själv.
Kände mig så fräsch när jag kom till jobbet ikväll. Sådär så att det inte spelar någon roll hur jag egentligen ser ut, men en balans i mig kombinerat med den otroliga postworkoutkänslan gör att jag blir extra pigg och rak i ryggen. Jobbkomplikationer - come at me! Shield up - jag fixar allt. Ikväll var en av de grejerna att jag för första gången fick dela mediciner till de boende, häftigt och skrämmande på samma gång att få förtroendet till ett så stort ansvar. Stoltheten när jag klarade det utmärkt på egen hand gav givetvis en liten extra skjuts till tidigare nämnda raka rygg.
När hela dagen spelats upp i snabbrepris får morgondagen sig en omgång med planer och ambitioner. Efter det är det dags att koppla ur systemet, sväva tillbaks till nuet och ridå. Sluta ögonen, släppa fokus och bara känna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar