söndag 31 mars 2013

329. solsken utanför

Jag står här igen. Har ont om ord och känner mig urbota tråkig eftersom jag varken har något kontroversiellt, smart eller fyndigt att skriva. 

Det är lika tomt i huvudet som i själen och än en gång är jag förbannad för att jag är en så emotionell person och hur mycket det styr mig. Hur mycket jag tillåter det styra mig, när jag i många andra situationer är tvärtemot mitt känslomässiga kaos - rak, kall, okomplicerad. 
    Har de senaste veckorna jobbat mycket på att hitta en balans, försökt släppa kontrollen och väntat på den naturliga rytmen men istället hamnat i otakt och sällan känt mig så vinglig. Varför min hjärna jobbar som mest när jag vill att den ska göra det som minst förstår jag mig inte på, men lägligt nog har jag varit omgiven av nästan alla mina närmsta vänner betydligt mer än vanligt den senaste tiden. Det är skönt för trots att de inte vet hur jag mår inuti lyckas de omedvetet ta sig in som soldater mot hjärnspökena så länge de är i min närhet. 

Rastlösheten har krupit i mig i helgen trots att jag haft ganska fullt upp, vilket oftast resulterat i en promenad. Och en till. Och en till. Blev en i förmiddags ihop med min favoritkomodo och lilla Liam som börjar bli stor, därefter kaffe och prat vid deras köksbord. Är få kök jag trivs så bra i!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar