onsdag 15 maj 2013

343. Sista etappen

Inlägget om Kochi borde egentligen Lina skriva. I alla fall det första, för vi besökte staden två gånger. 

Under vårt första möte med staden spenderade jag mesta tiden i rummet på vårt Guest house. Jag alternerade mellan djupgående studier av takfläkten, att försöka ansluta till det halvt fungerade wifi:et och att ligga i duschen i försök att svalka av mig. Är det 40 grader utomhus är det inte särskilt behagligt att hålla ungefär samma kroppstemperatur. Lina var ungefär världens bästa sjuksyster och kom med mat och glass till mig, efter att ha fått utforska staden på egen hand. 
     Min förkylning och öroninflammation trivdes bra i Kochi för när jag och Lina skulle fara vidare tyckte de det var läge att dunsta. Inte mig emot. Ryggsäckarna åkte in i bagaget på en taxi, vi stuvade in oss i baksätet och chauffören styrde mot Koottanad. Eller Kodanad visade det sig, när vi två timmar sen blev lämnade i en stad sisådär fem timmar från vår egentliga slutdestination. Två saker stod klart: vi behövde hitta ett sätt att ta oss norrut så fort som möjligt och vårt uttal på indiska städer var i behov av viss polering. 
     Att lära sig Indiens alla språk gick sådär, att ta sig från Kodanad till Koottanad gick bättre. Medan jag ville stress-ilske-förkylnings- och kissnödighetsgråta tog Lina det mer coolt. Ett toalettbesök senare befann vi oss på en lokalbuss med temperatur bäst återgiven med "allt klibbade, om inte rann" och efter ett byte i Palakkad gjorde vi byhålesightseeing á Indien och fram mot att det blivit kolsvart ute anlände vi till Koottanad. Rätt Koottanad, den här gången. 
      Två kilometer utanför byn ligger ett Ayurvedacenter där vi spenderade den närmsta veckan. Kortfattat så kombinerar Ayurveda yoga med medicin och delas upp i tre typer - för sjuka, för friska samt föryngring. Där fick vi ha konsultation med en gullig indisk doktor och hon avgjorde sen vilken kategori vi tillhör och därmed vad för kost och behandlingar som skulle passa oss bäst. En vecka ägnade vi således åt två yogasessioner om dagen, olika massager, mat speciellt anpassad till oss och att bara göra det som föll oss in. 
     Från Koottanad åkte vi sedan tillbaka till Kochi, denna gången området kring Cherai Beach istället för Fort Kochi där vi varit veckan innan. Som namnet insinuerar så fanns där en strand och som logiken hintar om fanns det även vatten att tillgå, så de sista dagarna i Indien spenderades ganska mycket i Arabiska havets häftiga vågor. En eftermiddag befann vi oss på vågorna då vi blev erbjudna att följa med vår hyresvärd Anwar och hans kompis ut med fiskebåt. Något fiske blev det inte eftersom vi var för få för att lägga ut nät och manövrera den stora båten, men medan vi ändå var långt ute på havet passade jag på att dyka från relingen och skvalpa runt i vatten där det var sjutton meter djupt. Lina tog istället tillfället i akt att bli sjösjuk och ligga så stilla som möjligt på en bänk i hytten. 

Vår sista dag i Indien går inte till historien som den mest händelserika. Vi satt på varsin plaststol och läste varsin bok, sedan flyttade vi oss till golvet. Jag badade, vi åt vår sista indiska måltid och fram mot kvällen åkte vi till flygplatsen. 04.20 indisk tid lyfte vårt plan och två mellanlandningar samt några filmer senare stod vi på Landvetter. 21.30 svensk tid landade jag i min säng för första gången på sex veckor och 40 timmars vakenhet gick mot sitt slut. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar