Jag önskar att jag avslutat mitt senaste inlägg med en cliffhanger för då hade de senaste dagarna av tystnad varit betydligt mer spännande. Inte mycket att göra åt nu i efterhand och man kan ju inte få allt i livet - inte den perfekta inläggsinledningen och inte någon evig lycka. Med det sagt: jag har haft lite trubbel med den där balansen.
Influensen av alkohol eller problem med lillhjärnan har inget med mina balanseringssvårigheter att göra, det är att snubbla i livet och vackla i psyket som jag talar om. Ingen större katastrof den här gången för snabbt hann jag sträcka ut armarna och parera för ett potentiellt fall, det är bara det att det kom så oväntat.
Har levt livet på topp sedan jag kom hem från Indien, varit oförklarligt glad och tanken har slagit mig att det förmodligen kan vända när som helst. Analysen av balans och glädje lyder att det har mycket att göra med ambition. Ibland önskar jag att jag inte krävde så mycket. Jag tror att ju bättre man är på att nöja sig med det lilla i livet, desto tryggare balansgång har man. Kanske en stor trädstam som ligger på marken, några felsteg och man faller, en lättare ansträngning och man är uppe igen.
Kräver man mer får man kämpa mer. Ribban höjs i takt med kraven och samtidigt som allt fler positiva kickar slår till så blir underlaget allt mer instabilt. Jag funderar på om jag borde sänka ambitionen men det ligger inte i min natur, jag tänker att om jag gjorde det hur skulle det gå till? Det är härligt att springa fort på en stock längs marken, men att gå på lina högt upp i skyn känns så jävla häftigt.
Idag tog jag min lilla välmåendesekvation till hjälp och satsade lite på psyket. Idag innebar det att göra ordning matlådor och äta frukost i lugn och ro. Nu ska jag snöra på mig inlinesen och åka till Sexdrega för jobb. Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar