Förr tyckte jag det var fånigt när mamma ibland kunde säga att "tiden går så fort" eller "vart tog det hör året vägen?", men nu är det jag själv som står här. Jag skulle vilja säga att veckorna rusar förbi och passa på att citera mig själv från när jag pratar med de gamla på jobbet - "tänk, nu går vi redan in i juli! Jag som inte tycker det var längesen snön försvann!". På den nivån är det, gott folk, jag brer på med klämkäckhet och låter som en fyrtioåring, vädret är ett samtalsämne som alltid går hem och även jag har anslutit mig till skaran som sprungit ifrån tidsuppfattningen.
Nu står vi således här med juli för dörren och snart börjar en del komma tillbaka från sin semesterledighet, vilket känns helt tokigt för jag har ju precis börjat på mitt sommarschema.. Eller? Studenterna har hunnit repa sig, min resa till Indien börjar nästan bli gammal fastän jag inte ens gått igenom alla foton än. År 2013 smakar fortfarande lite konstigt i munnen, tanken på att vi snart är närmre år 2014 än 2012 känns snudd på orimligt och på tal om det så undrar jag vart 2011 tog vägen? Det var väl nyss?
När jag var yngre såg jag det hela lite mer svart på vitt. En vecka har alltid sju dagar som är lika långa, vecka efter vecka, år in och år ut. Att då påstå att ena veckan gått fortare än den andra är ju bara löjligt. Nu har jag låtit förnuft och logik stiga åt sidan för hur juni gått så fort fastän många av dess dagar varit så oändligt långa kommer jag aldrig att begripa. Det enda jag kan göra är att tänka att det där med att man tycker tiden går fortare är nog något som kommer med åren, och vara tacksam för att det just nu inte är något som stressar mig. Juli - bring it on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar