onsdag 23 april 2014

364. Tre sex fyra

Jag läste på en hjälpsida för deprimerade att man inte ska skriva ut på internet hur dåligt man mår för att även när man sen är frisk kommer folk tycka att du är konstig. Jag har tänkt en del på det och kan se det som rätt i vissa stunder men i slutändan blir jag bara förbannad. 

Jag är lite rädd för att skriva detta inlägget för jag vet inte riktigt vad jag vill med det och det grundas på känslor som är för stora för ord och en ångest som inte går att ta på. Jag sa till doktorn att jag börjat lära mig att känna när ångesten smyger sig på men att jag inte vet hur jag ska hantera den vetskapen. På ett glatt och irriterande befriande vis så konstaterade han att "det är det som är ångest! Den går inte att kontrollera.". 
     Ångesten kanske inte går att kontrollera men vi kan kontrollera oss själva. Just nu, när jag ör deprimerad, så är det som om jag måste lära känna mig och kontrollera mig själv på nytt. Jag vet inte riktigt hur jag kommer reagera på händelser som uppstår, hur vanliga eller ovanliga de än är. Varför vet jag inte. Varför jag blev sjuk vet jag inte, vart alla tankar i min hjärna och alla känslor i kroppen kommer ifrån vet jag inte. Det är inte så att jag är ensam om det - nästan varannan kvinna och var fjärde man blir deprimerad någon gång i livet. 
     Det är inte ångest och depp och gråt och meningslöst hela tiden. Det är som när du har feber och den är där på morgonen och kommer tillbaka på kvällen, men på dagen går det ganska bra. Det är inte kent och Depeche Mode på repeat, svartmålade ögon eller rakblad. Mestadels är det en lite omständigare vardag, men vilken sjukdom medför inte det? Tänk astma, diabetes, cancer, reumatism, epilepsi. Magsjuka. 
    Det är lite längre startsträcka på morgonen, lite tuffare att fatta vanligtvis simpla beslut, lite lägre tempo, lite svårare att se en mening eller poäng med saker och ting. Ibland mycket. Det är lite mer tårar och vånda än vanligt, en gnagande oro, mycket kritik och tvivel. På det så ligger fortfarande en hel del skratt, fullkomligt vanliga samtal och umgänge med vänner. Stunder när det känns så bra att jag kan tänka att allt det här är nog inbillning. Jag har sagt till mig själv att jag är kanske världens lyckligaste vrak för jag har det så bra men ändå så kan det kännas så dåligt. 

Aldrig har jag hört någon säga att en individ med cancer är konstig. Jag tror inte att den cancersjuke varken ville eller vet varför han eller hon blev sjuk, och så är det förmodligen med de flesta som drabbas av någon sjukdom. Ändå har vi bestämt oss för att vissa sjukdomar är konstiga. I grundskolan kallade mina klasskamrater varandra för cp-, dampbarn och "sär" som om ett annorlunda beteende på grund av adhd, en cp-skada eller utvecklingsstörning skulle vara något hemskt. I gymnasiet blev ätstörningarna mer påtagliga och det sågs som patetiskt. Var du låg och lite tyst kallades du antingen emo eller psykfall. 

I den bästa av världar skulle ideal och fördomar inte existera, i en bättre värld hade de åtminstone stannat kvar i en tid innan vi växt upp, blev mogna och borde veta bättre. Hela tiden blir vi forcerade att vara så himla lyckliga och ha det så bra hela tiden - så bra att om du mår dåligt eller är deprimerad så ska du hålla tyst om det. Varför finns det de som fortfarande betraktar dig som konstig för att du råkar ha lite problem med psyket en period? Det är inte så att jag smittar och tvingar det på dig eller använder dig som någon klagomur. Varför är vissa sjukdomar tabu? Som om det skulle vara onormalt. Något konstigt. 

Lite osammanhängande men det var vad jag hade på hjärtat. Här får ni en bild på min del av skrivbordet så blir det inte en enda wall of text. Hej! 
      




3 kommentarer:

  1. Tack för att du delar med dig. KRAM

    SvaraRadera
  2. Jenny! Vad stark du är som skriver detta! Själv har jag alltid också oroat mig, så jag tyckte det var otroligt bra att du vågade stå upp för dig själv och hur du mår. Hoppas du har det bra annars. Stina (som bodde i Svenljunga för länge, länge sedan. Hehe) Kram

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet fina du♥ saknar diig

    SvaraRadera