tisdag 31 december 2013

362. Bland fyrverkerier och nyårskyssar, vol 2.0

Det är en hårfin gräns mellan mys och förakt i min relation till årskrönikor, listor och resuméer. Ändå är det ofrånkomligt att det är årets sista dag, än en gång slutet på ett kapitel och det är dags att vända blad. Ett tomt ark väntar imorgon, precis som oskrivna sidor i vårt liv finns till för oss oavsett om det är tisdag eller nyårsafton. 

Jag skulle vilja märka 2013 som ett förändringens år, fullt av insikter. Jag lämnade lagerarbete för äldreomsorgen, var ledig och reste runt i Indien. Jobbade röven av mig hela sommaren, tog en sväng till Skottland och sedan London och landade sedan i Sverige på ett nytt lager. Jag har klarat fystesterna till Polishögskolan men insett att barndomsdrömmen inte är min grej, jag har mönstrat och blivit antagen som Officersaspirant i Försvarsmakten men insett att tonårsdrömmen inte är den dröm jag ska följa och även där tackat nej. Vilken dröm jag ska jaga och krossa 2014, det kvarstår att se. 
    Min träning har gått upp och ner, min vikt har gått upp och ner, min kunskap har gått upp.. Och med det insikten om hur lite jag kan och vet, och hur mycket jag vill lära mig och utvecklas. Inspirationen och motivationen har pendlat hejvilt men det fina med att blicka tillbaka ett helt år är att kontentan kan vara att det mest varit uppåt. Eller så är det bara det som är lättare att komma ihåg. 
     I vintras återvände jag till Svenljunga från Falkenberg och i höstas tog jag mig några kilometer längre ut i skogen till Klovarp och finaste pojkvännen i Sverige. Ja, 2013 blev jag riktigt kär för första gången och jag försöker fortfarande hantera den överväldigande känslostorm som bara sköljer över mig så att jag bara vill pussas och kramas och ropa till hela världen hur bra det känns. Om det förvånar mig själv eller andra mest, det vet jag inte. 
    År 2013 har jag omvärderat vänskaper, blivit lite bättre på att fokusera på det som är viktigt men också legat nere i några av mina djupaste svackor hittills - och kravlat mig upp. Jag har fyllt 20 och firat med släkt och vänner och har jobbat på att spendera mer tid med människor som får mig att må bra. Kanske borde jag köra en ingen nämnd ingen glömd, men min bästa vän och hennes son som agerar always working happypills är helt enkelt för bra för att utelämnas. Bästa!

En liten sammanfattning blir lätt ganska cheesy men även cigarrökande och champangeskålande känns konstlat och det verkar ju vara tillåtet på nyår. Det här firandet är fortfarande inte my cup of tea, men jag tycker om att vi stannar upp och reflekterar litet, ser framåt, sätter mål och vågar stampa ifrån och lämna saker bakom oss. Det borde vi göra oftare. Gott nytt år!