tisdag 28 juni 2011

107. vart sover du inatt?

Jag älskar mitt jobb! For those of you who didn't know, så håller jag hus i två olika lokaler på jobbet. En lägenhet som vi är i vissa dagar, och en hel avdelning som i övrigt står tom för tillfället. Dessa två lokaler huserar jag fritt i, och "mina" gamlingar (för er som anser det vara ett nedsättande ord, give me a break! Det är gulligt) kommer dit och stannar över dagen. Hur som så trivs jag jäkligt bra och jag älskar att få gå och pyssla lite - göra iordning i skåp, rensa ogräs i vårt land utanför och dammsuga den faktiskt ganska stora ytan. Till exempel.

Mitt jobb ger mig en sån där känsla att jag varje dag, innan jag stänger dörren bakom mig på vägen hem, vill vända mig om och säga "Hejdå macken, vi ses imorrn!".

lördag 25 juni 2011

105. disorder

Woops. Har visst glömt att dela med mig av ett gäng bilder. För tillfället kan ni väl få några gifs i alla fall. 

Edit:  bilderna vill visst inte fungera och röra på sig, men låter inlägget vara kvar iaf.
 

104. somewhere between sacred silence and sleep

Det har hänt igen. Ni har ringt och undrat, klagat och frågat, inkaindianerna skickade hetsiga - men muntra - röksignaler och de gamla grekerna skickade mig en hel flock med brevduvor. Hur de nu fått tag i dem. Jag ska försöka tillfredsställa er alla samtidigt genom att ge er svar - jag jobbar på Dagvården på Lysjölid i Sexdrega, det vill säga som aktivering för gamla. De kommer dit, vi pratar, lagar mat, umgås och spelar spel och såna saker. I torsdags plockade vi blommor och klädde midsommarstången, till exempel. Älskar mitt jobb!

Nog om det, för jag har något viktigt att berätta. Likt en fjortis med idomin på läpparna och brunkräm i hårfästet blir hatad på Metaltown, avskyr jag det allt för frekvent använda plagget rengponcho. En gigantisk plastpåse jag kom i kontakt med första gången under ett besök på Liseberg i mycket unga år. Ett plagg som träs på när man står i kön till Colorado - "jag ska åka en vattenattraktion men vill inte bli blöt". Hur fan tänker man där? Du ställer dig i kö till en karusell som faktiskt inte är varken särskilt fartfylld eller spännande rent åkmässigt, själva grejen är ju att kastas mellan fasa, förskräckelse och lättnad över huruvida du kommer bli blöt eller inte. Men nänä, vi som är så pretto och fina i kanten köper givetvis en genomskinlig säck med Lisebergskaninen på för ett sjukligt överpris.
     Vidare förekommer denna regnsärk även på festivaler. F E S T I V A L E R. Själva grejen är väl att man är där, är lite hård, lever primitivt och öser som satan. Du krälar i lera, äter kall burkmat, tvättar dig alldeles för lite och ser det som lyxigt att de har en sådan finurlig sak som en slags skumtvål på bajamajorna. Ser himlen däremot lite mörk ut och det börjar droppa lite regn, nej då köper du en regnponcho. "Man vill ju inte bli blöt och kall". Inte så rockigt va?
     Jag måste dock bekänna att om det någon gång ska vara okej med regnponcho - då är det faktiskt i sammanhang med festival. Däremot är det inte okej om den är gul. Eller om du använder den när det duggregnar och du går rakt över torget i Svenljunga. Mitt på dagen.

Köp en regnjacka för fan.

103. with the feeling so pure

Stress och mycket jobb i skolan följt av en styck festival och sedan ett arbete som inkluderar förmiddagsfika, efterrätt och eftermiddagskaffe (med dopp såklart) har haft förödande effekter. Har helt kommit ifrån gamla hälsosamma vanor med kost och träning, och istället fallit tillbaka till ännu äldre vanor, av ett mindre nyttigt slag.

Måndagsvägningarna med jämna mellanrum har blivit ojämna mellanrum, men trots att det idag är lördag (eller räknas muidsommardagen som en söndag?) tog jag ändå tag i det hela och ställde mig på den där glasplattan som vi kallar våg. Lika förvånad som killen som kom hem från semestern och fick veta att han vunnit 105 miljoner och lika chockad som Carl-Uno Sjöblom var när han blev lurad av Dolda kameran, var jag när jag såg resultatet. Absolut inte bra, men betydligt bättre än befarat. I eftermiddag blir det mätning och nu är det dags att börja vandra en lång väg neråt... Vi startar med kaffe och en morgonpromenad.

fredag 24 juni 2011

102. the guys from the train

Blev inget födelsedagsfirande igår, och idag är dagen då det som kallas för midsommar ska firas. Blir ingenting med det heller, eftersom jag drabbats av ett fenomen kallat feber. Detta var även orsaken till att jag uteblev på fias firande.

Jag har tänkt på det här med midsommar. Vi firar alltså sommarsolståndet, att solen står i zenit och att dagen är som längst. Med andra ord firar vi att det äntligen blivit ljust om kvällarna, varmare vindar och sommar - och att det nu är dags att gå mot vintern För mig känns det helt okej, tycker bara synd om alla de som i månader längtat och deklarerat att "sommaren 2011 kommer bli den bästa", och nu när den är här har inte mycket hunnit hända innan sommaren vänder och går mot höst, regn och kyla.

torsdag 23 juni 2011

101. Men vad ni än gör, gamla minnen dör

Det är bättre idag. Mer än så orkar jag inte skriva, för idag fyller världens bästa fia hela 18 år! Lite fix och trix sen ska jag nog vara tillräckligt presentabel för att planka in på hennes släktkalas, trots att jag har en förkylning värre än den som varade från tredje veckan till sjuttionio dagar efter finska vinterkrigets slut.

onsdag 22 juni 2011

100. million miles away

Känns jävligt värt att dedikera mitt hundrade inlägg till att tala om att jag är så fantastiskt opepp på allt. Har inte orkat ta tag i något som ens heter midsommar och pl känns inte helt rätt det heller, har Metaltown att tacka för det. I första meningen av inlägget använde jag för övrigt två ord som är löjligt fula - hundrade och opepp. Hundrade låter bara fel, och jag tror att många av er förmodligen skulle säga hundrande istället. På tal om ord som sägs och skrivs fel kan jag ju nämna ett av mina favoritord, nämligen dedikera. Det fungerar i alla lägen! Nästan. Hur som så heter det egentligen dedicera, men vårt svenska uttal med ett hårt c - det vill säga k-läte, har gjort att det numera stavas korrekt med såväl c som k.

Utan vidare fantasi har jag knåpat ner ett inlägg om ingenting, tänker därmed återgå till att känna mig lätt bitter medan jag letar efter någon slags inspiration till att kravla mig upp ur gropen jag ofrivilligt hamnat i. Någonstans där jag i alla fall inte tänker leta inspiration är nere i en stuga vid Falkenberg över midsommar, det känns lika fjortis som användandet av ordet opepp.

tisdag 21 juni 2011

99. now somewhere between the sacred silence

Har en sjukt obehaglig känsla. Mår egentligen riktigt bra just nu, men känner mig helt tom. Urladdad. Metaltown var så sjukt jävla äckligt bra och nu när det är över känns det mest "jaha", nästan lite snopet. Egentligen inte på något som helst negativt vis, utan så att nu när denna helgen varit så himla bra, hur ska resten av sommaren ha en suck att kunna toppa det?

Kan inte sätta ord på Metaltown för att göra det rättvist, och på något vis är jag rädd att magin ska försvinna om jag gör det.

onsdag 15 juni 2011

98. all she wanted was leaving

Jahaja, då har ännu en dag lidit mot sitt slut och jag tänkte bara kika in för att lugna er - jag har hittat mina nycklar, jag har hittat biljetten och Osama Bin Laden är död. Tunneln gick inte i örat, men jag överlever nog ändå. Imorgon jobbar jag till två, sen ska jag hem, mellanlanda och ta bussen till Göteborg för West Coast Riot. Fick en biljett dit av Shock, så det tackar man för. Åker till Borås på natten sen, sover hos farmor och i övermorgon kommer sedan Fia och Bella och plockar upp mig så åker vi tillbaka till Göteborg för två dagar med Metaltown och boende i den stora staden. Göteborg alltså, inte metallstaden. Blir en fin helg med gött sällskap och bra musik, förmodligen helt utan tillgång till dator och bloggen.

Vi hörs, gott folk!

97. only by the night

I storm i klass med den jag mötte på min sjuttonde dag utan varken mat eller toalettbesök under finska vinterkriget kämpade jag med Angelica vid min sida, på våra cyklar, på väg hem från Sexdrega. Sträckan är cirka elva kilometer lång, och efter att inte ens två timmar tidigare färdats den med tidigare nämnda fordon och sedan avverkat ett pass på gymmet i Sexdrega kändes det ganska bra i benen. Särskilt då det var extrem motvind hela vägen.

Hur som, starka som as som vi är, klarade vi oss alldeles utmärkt. Som ni vid det här laget borde förstått så har jag tränat på Motionsfabriken i Sexdrega idag. Första gången, och vill nu börja där i alla fall under sommaren eftersom jag ska jobba i Sexdrega och det då känns jävligt jobbigt att åka till Borås för att gymma. Nackdelen är väl att det är dyrt att träna där om man inte tecknar årskort. Får se hur jag gör. 
Efter gymmet bjöd Angelica på en bit mat, trevligt sällskap och en jävla massa tjöt. Trivs så bra med den människan att om jag vore lagd åt det hållet hade jag friat på stört. Får väl nöja mig med att vara bf's så länge. 

Har hittills idag (och klockan är ännu inte fyra!) stött på tre fantastiskt irriterande i-landsproblem.
1. Jag hittar inte mina nycklar. Med tanke på att jag har såväl skåpnyckel som husnyckel och cykelnyckel vore det bra om jag kunde återfinna dem. Framför allt då Gurra (min cykel) just nu står vid bussen och jag kan inte hämta hem honom så länge han är låst. Orolig för stackarn, han har tidigare varit ett hett villebråd. 
2. Jag hittar inte min biljett till West Cost Riot. Det som gör att jag inte har fullständig panik över detta är att jag för det första inte betalt biljetten utan fått den gratis (he-he-he), men också för att jag inte städat mitt rum. Om ni skulle se mitt rum skulle ni inse att det kan finnas gott om saker gömda där. 
3. Jag får inte i tunneln jag lånat av Angelica. Alltså, tunneln till hålet i örat som jag töjer. Eftersom jag inte får ha töjsnurran i på jobbet måste jag ha en tunnel i, och vore fruktansvärt bra om jag kunde få i tunneln tills imorgon. Med lite jävlar anamma, hudkräm och tålamod hoppas jag på att ha löst detta innan natten. 

96. better read between the lines

Kan utan tvekan säga att jag de två senaste dagarna varit med om två av mina absolut bästa avsked någonsin. Avsked, hur ofta är det något bra, tänker ni. Jo, säger jag, det kan faktiskt vara bra då det inte inkluderar tårar, hårda ord eller knivar, då det sker naket eller då det innebär ett återseende. I båda tidigare nämnda fall handlar det om sistnämnda positiva grejen - återseenden.

Avsked nummer ett:
Platsen var än en gång G-horse, objektet var Peg och avskedet innebar en varm kram och att denna fantastiskt trevliga kvinna säger på amerikanska "Take care and then I'll see you in California!". Varför det var så extremt jävla asbra? För att det är sant såklart. I mars ses vi igen Peg, i Santa Rosa, Kalifornien!

Avsked nummer två:
Ägde rum för ganska exakt en timma sedan. Vart jag och fröken Lina Norén som sa farväl efter någon timmas vandring i det kyliga - allt mer tilltagande - mörkret. "Hejdå, vi ses på peace" "Fan, det är ju på peace&love vi ses nästa gång!". Jaa, det är det fan. Hejhej, vi ses i Borlänge. Hur ofta kan man säga det, på en skala mellan nitton och trettiosju? Ni förstår. På onsdag åker jag upp till Borlänge och möter upp dem där, festival it is! F e t t s o m f a n !

tisdag 14 juni 2011

95. to the moon and back

Hej hej och hallå! Vart ute i G-horse idag, och vet att ni nu undrar vad det är. En ny partydrog, världens ände eller kanske en åker? Go for the second one! Gånghester var stället, klassen + Peg från Santa Rosa Junior College i USA var sällskapet och grillat var maten!

Har klurat lite på det här med ödmjukhet. Svensk som jag är tänker jag nog inleda med att påstå att lagom är bäst. Kan ta ett par skräckexempel på total brist av ödmjukhet. Folk som svarar rätt på en fråga i skolan och assar (det vill säga taggar) sönder VARJE GÅNG genom rop, skryt och gester värre än den som den 53årige mannen med drömmar inom en viss filmbransch gör när han precis förlorat oskulden. Nästa skräckexempel - ni har arbetat två och två med något, skolarbete, burit något, forskat fram botemedel mot cancer eller räddat liv på 19 kenyaner, men ändå är det en som tar åt sig all ära och skryter som fan. Vidare finns det de irriterande typerna som får beröm och måste berätta all bakgrundshistorik och precis huuuuuuur de kom på den briljanta idén att ge en mankini till morfar Gösta, eller de som välsignats med en fantastisk talang för fickparkering och därför måste berätta det för alla. Hela tiden.
Det finns folk som är tvärtom. De som aldrig tar på sig någon ära eller ens tar emot beröm. De som haft en jättetrevlig fest men säger att "nejnejnej, det var verkligen ingenting!" och säger att det var sällskapet som gjorde det, de som skaffat en ny snygg frisyr men säger att det var frisören som gjorde ett bra jobb, de som skrev mvg på ett oförberett prov men deklarerar att "nejnejnej, det var ju du som hjälpte mig att plugga!". Oftast leendes, bekymmerslösa, gärna fantastiskt kramgoa och irriterande nöjda med allt. Skulle kunna kalla dem för rena, genomgoda individer, skulle kunna kalla dem för trygga i sig själva och skulle kunna kalla dem för otacksamma jävlar.

Conclusion: ta emot beröm, men på ett snyggt sätt. Var säker i dig själv, bli nöjd med prestationer och detta är inget du ska sticka under stol med, men snälla - vi vill inte höra historien om den nittiotre kilo tunga laxen du drog upp i Viskan för sju år sedan en gång till.

söndag 12 juni 2011

94. red red skies

Igår fick jag inte bara riktigt skoskav för första gången i hela mitt liv, jag hann med en hel del annat också.
Åt upp det sista av gårdagens tårta direkt från fatet. Jävligt gott
Taggade en mils löprunda som satan. Jävla skoskav kortade ner rundan till 4 kilometer, och de sista 500 metrarna på sock 
Åkte in till stan med pappa och fick med mig ett par bebisar hem, invigde dem idag tillsammans med Angelica och Tommy, gick fint som satan! Hade för övrigt en riktigt badass omplåstring av skoskavet

93. it only hurts when I laugh

Först och främst, har pillat lite med kategorier i bloggen idag, och på något vänster valde inlägg nummer 73 att hoppa upp hit men ignorera det - det är ett gammalt inlägg. Vet att ni alla vill ställa samma frågor - har Jenny blivit bortrövad av Ali Baba, är det längre till månen än till stjärnorna och går det att räta ut en banan utan att skalet förstörs?

Jag är inte en kvinna fylld med svar, men kan delge er en tanke som slog mig idag. Snabbare än en komet och hårdare än en diamants yta slog den mig och den lyder som följer... När jag helt från ingenstans, utan att ha blivit ombedd eller någon har hintat om att det behöver göras, plockar iordning i köket, diskar kastruller, formar och skålar som staplats, sätter igång diskmaskinen och torkar av lite här och var - känner jag mig som världens bästa dotter. Helt seriöst. Tanken som slog mig då är, om det är så lite som krävs för att jag ska känna mig så duktig, hur dålig dotter är jag inte då vanligtvis?

73. don't lie to me

Känns som om min själ har sugits ur mig och det som just nu går till skolan, äter, tränar, dricker, sover och till och med skrattar bara är ett tomt skal. Krafterna har runnit ur mig, roboten har tagit över och jag har inlett fas ett i projekt isolering. Likt ökenutbredningen tar den över och vi inser det inte förrän det är för sent, och när vi väl identifierat problemet tar det alldeles för lång tid innan vi hittar en lösning. Projekt isolering är redan på väg in i fas två, och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra för att stoppa det. Vänta, härda och se vad som händer fram mot första veckan i juni.

fredag 10 juni 2011

92. dream about me

Vågar nästan påstå att jag är på väg tillbaka. Tänker därmed göra det - jag är på väg tillbaka! Har sedan sist haft några små (och även större) sammanbrott, svurit och varit sur. Jag har pluggat som fan, lovat mig själv att fixa designen på bloggen och jag har gått upp halv sju flera dagar under den passerade långhelgen för att bege mig ut i skogen och plantera bland alla flugor och äckliga träskliknande surhål. Termometern visade på alldeles för mycket, solen brände som fan och - för att uttrycka det korrekt - så var det äckligt varmt. Men jag får cash för det. Jag har haft en alldeles toppenfin praktik på världens bästa fadderföretag (Nordiska Etikettbolaget AB!), gått på mitt allra sista sommarlov (så länge jag inte får för mig att bli lärare.. Eller gå om!) och fått en andra chans i företagsekonomikursen. Jag har bestämt mig för att genomföra Boråsklassikern 2011/2012 och jag har taggat Peace & Love så in i helvete, bland annat genom att testa sätta upp det illorangea tältet årgång gammalt tillsammans med Lina, och sedan insett hur fint det blir om vi har ett klarblått tält bredvid. Vilket vi råkar ha tillgång till och därför ska ha. Jag har grillat med fina vänner man inte sett på ett tag, badat nästan naken mitt i natten, åkt moped hem i natten och jag har dansat framför spegeln. Jag har köpt en biljett till Metaltown, fått en gratis till West Coast Riot och jag har spenderat en dag i Göteborg med min syster. Jag har träffat finaste Louise som alltid är lika rolig och jag har även träffat andra Louise med det stora leendet och blivit jätteglad. Jag har gått genom stan i hällregn, endast iförd en klänning och små (så små som det går på mina fötter...) tygskor och jag har dekorerat två tårtor på två dagar.

Idag är det student, och jag kan inte säga annat än att jag är avundsjuk. Sweden Rock pågår för fullt men jag är inte där, tänker istället fira Niklas och Julia idag, och se min söta syster sluta nian och därmed gå på en avslutningsbal. Något som mamma sammanfattar med att "Det är dagar som idag man önskar att man hade ett sladdbarn.". Hur som lovar jag att hon kommer vara finast av alla!

torsdag 2 juni 2011

91. Den ökända bloggpausen

Dags för ordet jag hatar - bloggpaus. Alla dessa bloggtermer som uppstått är alla lika fruktansvärda, men just nu finner jag inget bättre ord att använda.

Återkommer när jag återfunnit min själ.

onsdag 1 juni 2011

90. where you stay

Vad är oddsen?! VapendragarN la upp ett inlägg om jeans och snygga rumpor (eller nej, rumpa), jag kommenterar och kollar på verifieringen..
...ordet är jeans! J E A N S! It's a sign. För övrigt får ni gärna ignorera att jag missade ett "s" när jag skrev ass, klickade på skicka och glömde ändra. När du läser det här Louise - förlåt för det, hehe.

89. hurricane

Magin har inte runnit ur mina fingrar, jag har bara inte tid eller ork att komponera något bra. Lever just nu för att nå den 7e juni och då ha alla skolarbeten klara, ta och njuta av ledighet, träning och skönt umgänge och sen börja jobba. Och just det, tar en sväng förbi Borlänge och säger hej till Bob Dylan och grabbarna i Mimikry vecka 26.

Den 7e juni gott folk. Håll ut och ha lite faith.