lördag 31 mars 2012

221. I remember when you lost your head

Som jag skrev innan skulle jag ut och springa. Problemet var bara att jag inte hade någon extranyckel. Fyndig och atletisk som jag är gick jag då ut genom bakdörren så att man hamnar i garaget, sen ut genom garagedörren och klättrade sedan över det höga planket som omger huset. Var mycket noga med att se till att inga grannar såg mig, men någon kan ha stått och tjuvkikat bakom gardinen. Värre var det när jag kom tillbaka - tröttare i kroppen, högre plank på grund av nivåskillnader i marken och ingenting att använda som fotfäste. Fick därför häva mig upp med hjälp av armstyrka och ett litet avstamp från marken. Vad tror ni händer?
   Grannarna kör förbi när jag är halvvägs över. Grannarna som inte har någon aning om vem jag är och förmodligen började misstänka att det var en inbrottstjuv på väg in hos Shelley. Var inte lite nojig sen när jag kom in alltså, och varje gång Lita skällde misstänkte jag att det var för att en polisbil stannat utanför. När Shelley kom hem skrattade hon åt mig och bad om ursäkt för att hon glömt lämna nyckel, men tyckte ändå det var bra att jag tagit den vägen istället för att lämna ytterdörren olåst.

Löprundan blev för övrigt ett till dödarpass i BB - brutala backen. Känns i hela kroppen. Ska försöka få med backen på foto, och på tal om bilder så har ni gårdagens vinylinköp här nedan. Vore ju fantastiskt om min skivspelare mirakulöst reparerats när jag kommer hem också (mamma och pappa: hint hint, blink blink). Nu ska jag sova, imorgon ska jag nämligen följa med Edona och hennes hostisar till San Fransisco, ska bli så kul!


220. they call me white devil

Jahaja, idag är vad många i klassen kan kalla "Dagen D" i och med deras dagstur till Lake Tahoe och lite go skidåkning. Fram tills de vrider ett knä ur led. Förlåt, jag lät visst bittra-Jenny-tittar-tillbaka komma in i bloggen - hoppas givetvis att alla har jättekul och kommer tillbaka hela och fina! Hur som helst så är vi några som valt att inte följa med på skidresan, och jag och Edona bestämde oss för att mötas upp på campus och plugga lite istället.

Vid klockan halv tio stod jag utanför SRJC's bibliotek och väntade på Edona, och allt eftersom tiden gick blev jag allt mer otålig. Klockan tio meddelade min telefon att ett sms landat i inkorgen och Edona sa att hon väntat inne i cafeterian länge. Santa Rosa i all ära, men täckning är inte riktigt stadens bästa kvalitet.
    Vårt ledord var "effektivitet" men huruvida det följdes eller inte är en annan femma, trevligt hade vi i alla fall och vi fick faktiskt en del gjort. Framåt tre kände vi oss nöjda. Eller i alla fall trötta på plugget. Drog då ut på the wild streets of Santa Rosa och knallade bort till Scream'n Yogurt för att förtära lite Frozen Yogurt. Som inte blev så lite. Kom in på i det lilla caféet och möttes av typ femtioåtta olika "glass"-smaker och sju miljarder olika toppings. Allt från färska jordgubbar till sylt och såser och kakor och godis och cheesekake och grädde.

Alldeles för mätta och efter ett tag inte lika belåtna på grund av mättheten (men nu vet vi alla fall vad vi gillar bäst så då blir det mindre portion nästa gång) lämnade vi Scream'n och tog en liten promenad i området medan vi väntade på att tiden skulle gå så att Shelley skulle komma och hämta mig.  Befinner mig nu i mitt rum för lite återhämtning innan jag drar mig ut på en joggingrunda. Planerar sedan att landa i badkaret för återhämtning nummer två och sedan förtära grillad kyckling så fort Shelley kommer hem från dagens andra volontärarbete.


fredag 30 mars 2012

219. låt det förflutna vara glas

Har irrat runt och följt villospår, sökt den rätta vägen men ständigt hamnat fel och flertalet gånger varit nära att ge upp. Idag lyckades jag dock nå en brytpunkt och fick tillfälle att använda det väl myntade ordspråket "fjärde gången gillt": jag tog rätt väg till the Tauzer Gym.

Dagen inleddes med ett skönt benpass på gymmet i sällskap med CH och på slutet även Fanny, riktigt bra start på dagen. Mitt under klassen kom en kille fram till mig och CH och frågade om vi händelsevis var "the Swedes". Ja, sa vi. Han var väldigt noga med att poängtera att han inte försökt tjuvlyssna på vad vi pratat om, men att han sett oss förra lektionen och inte förstått ett ord av vad vi sagt och då tänkt att vi borde vara de omtalade svenskarna. Med "omtalade" menar jag "det har gått ut mejl till folk på skolan och i cafeterian finns ett foto på hela vår klass rullandes på storbildsskärmarna och vid skolans entré finns en skylt där det står att svenskarna anlänt". 
   Efter en lektion av Local Economy och stand up-comedy blandat med bilder och filmer på amerikaner som äter alldeles för mycket mat i form av Roys Marketing-class hade vi lite jobb med vår presentation för The Board. Vi förväntas presentera statistik där, men vad händer om vi inte har tillgång till någon bra statistik? Den som lever får se. 
   När jag slutat skulle jag möta upp Ben som jag läser Political Science tillsammans med, men hade lite tid över så knallade bort till Last Record Store en liten bit från campus. Skivaffärens dörrar och fönster var tapetserade med posters och flyers om lokala spelningar, och när jag satte min fot inne i affären slogs jag av en varm doft med en touch av unket och från högtalarna spelades bortglömd rock från åttiotalet. Mamma, jag lovade att inte bli kär i USA men jag kanske är tvungen att bryta det löftet. Där fanns nämligen rad efter rad med cd-skivor, mixtapes på kasetter för alla världens DJ's och givetvis... vinyler. Massvis. 
    Gick ifrån affären med fyra svarta tolvtummare i plast och lämnade kvar strax under 70 svenska kronor, en massa fingeravtryck från allt bläddrande mellan plattorna och en mycket trevlig konversation. Talade med mannen som jobbade där om musik och framför allt Nirvana, han sa att deras skivor är både svåra och dyra att få tag i även här, och han var något ångerfull när han berättade att han sålt sina när han en gång i tiden behövt lite extra pengar.
    Mötte sedan upp Ben, och nej mamma, det är inte en dejt bara för att en tjej och kille råkar umgås över en kopp kaffe. Eller i hans fall varm choklad med grädde, så manlighetsfaktorn gick inte i taket där inte. När han var liten hade hans pappa tydligen berättat att man stannar i växten om man dricker kaffe så han har därför aldrig börjat, och kanske är det sant för han är en bra bit längre än mig. Hur som helst så hade vi en trevlig eftermiddag och upptäckte snart att vi hade en del gemensamt - typ xbox och skador som hållt oss borta från våra respektive sporter. 

När Shelley sedan kom och hämtade upp mig for vi till ett lagom sunkigt hak för att förtära dinner. Jag trivdes som fisken i vattnet mitt bland bruna lädersoffor som formade bås, inredning i mörkt trä och män 50+ med kraftig mustasch, en rejäl hamburgare med fries i högsta hugg och en pickup stående på parkeringen utanför. Åtminstone inbillade jag mig att de alla körde en sån där halvrostig skranglig bil med ett gevär på sätet bredvid sig. Nåväl. Jag själv beställde in en Californian Burger med hemgjorda french fries till, fick nästan i mig hela och kände mig tämligen nöjd. Tror fanimej att jag avklarat en av mina milstolpar i livet.

218. runaway train

Vita pelare som sträcker sig mot skyn, en pool på baksidan och en fantastisk balkong med en utsikt som någon trendig bloggare skulle säga är "to die for". Fastän trendiga bloggare brukar säga det om kläder. Hur som så kan det hela låta lite som en dröm och det är lite svårt att greppa att vanliga, dödliga människor bor i ett hus som liknar ett palats - men faktum var att de gjorde det. Meet the Lord's, gott folk. 

Igår samlades hela klassen, värdfamiljerna samt Peg och Pär hos Niclas host family the Lord's. Bara på namnet går det ju nästan tyda ut hur pampigt de bor, och jag tror att många av oss var hänförda. På kvällens meny stod mingel med handskakningar, upprepningar av namn och flashande kamerablixtar. Matmenyn var en så kallad "pot lock", det vill säga vad vi i Sverige skulle kalla för "knytkalas". Ett buffébord var därför rikligt uppdukat med sallader, pastarätter, potatisgratäng, bröd och mer, och till efterrätt fanns såväl cheesecake som chokladtiramisu och svensk ostkaka. 
    På uteplatsen bredvid poolen samlades de flesta av oss elever kring ett stort bord medan vi åt, och hade sällskap av Julias 13åriga retsticka till hostbror Stewart och Sebastian H:s hostbror Ben som var 15 eller 16 tror jag. Hur sköna som helst båda två, och Julia och Stewart var verkligen som riktiga syskon mot varandra, haha. Vi alla hade i alla fall väldigt roligt, inte minst åt felsägningar vad gällde det engelska språket. 
    När kvällen led mot sitt slut samlades vi alla i ett rum så stort att jag snarare skulle kalla det för sal, där vi radade upp oss i en stor cirkel ihop med våra respektive familjer. Uppstyrt av Julias hostpappa fick alla familjer prata lite om sin elev, och sedan fick vi elever fylla på med någon kommentar om eleven. Var riktigt kul att se hur alla var kring sina familjer, och hur nära en del redan verkade vara. Shelley talade om för alla hur självsäker jag var, och att hon önskade att hon hade lite mer av den självsäkerheten. Blev både glad och överraskad över att hon observerat det på så kort tid, och det var generellt kul att höra hur roligt alla familjer verkar tycka det är att ha en svensk student boende hemma hos sig!

Kvällen led mot sitt slut, och en mätt och glad Jenny satte sig i Shelleys bil för en tur hem till Fountaingrove och medan jag satt där och tittade ut i mörkret kom en våg av kalifornisk insikt till mig. Jag är faktiskt i USA, studerar på college och har några av mina bästa vänner och många andra fantastiska individer med mig som sällskap. Och jag har varit i ett pampigt amerikanskt hus som de i filmerna. 

Sista bilden är fritt stulen av Kamilla, från klassbloggen.

217. the things I had went to my head

Som jag sagt innan har jag varit lite dålig på att ta foton, men slänger upp några på hur jag bor här. Har dock inte fotat mitt rum än. 

Det första jag ser när jag går ut genom ytterdörren.
Den kända ytterdörren. 
Matsal/kontor/vardagsrum
Vardagsrum/matsal/kök
Goaste soffan ever typ.
Haha dålig bild på mitt badrum. Ville nog visa att jag fått packa upp alla mina grejer i lådorna.
...och det finaste i hela huset har jag precis bredvid sängen!

torsdag 29 mars 2012

216.

Helt.jävla.seriöst. Vill lägga mig ner i en liten hög och dö. YACHT, finaste bandet i världen som fått vara en del av mina små tatueringsbebisar, har precis släppt resten av sin turnéplan.

De är bosatta i Los Angeles, och har bara gjort några enstaka spelningar i Europa, men nu när de släppt en ny skiva gör de en mer omfattande turné. Även i Europa. SÅ NU NÄR JAG ÄR I ÄCKLIGA USA SPELAR DE NÄRA SVERIGE! Och när jag är hemma igen åker de tillbaka och turnerar i Nordamerika.

Är så sjukt besviken just nu. Om de varit ett av de stora kända banden som turnerade världen över för jämnan så visst, men nu... Orkar inte. Fan.



onsdag 28 mars 2012

215. machines are powerful

På tal om inget fick jag idag lära mig en cool och sjukligt användbar sak av Fanny. Hon hade i sin tur lärt sig det av någon sjungande amerikan i en kör. Är ni redo?

För att göra den perfekta high-fiven: kolla på den andra personens armbåge. Gör du det när du ska "slå" går det typ inte missa, och blir fan lika bra varje gång!

Jag är imponerad. Ska aldrig mer missa en high-five.

214. what do we accomplish

Är så trött att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen men måste få lite mer plugg gjort innan jag somnar. Startade i alla fall dagen med Weight Lifting, skönt att komma igång men var svårt att vara effektivt för vi får bara använda maskiner och inga fria vikter, och gymmet var riktigt ostrukturerat. Lär väl bli bättre och bättre varje gång!
   Har sedan haft Local Economy och Marketing, gillade båda lärarna och på den sistnämnda lektionen skrattade vi allihop så mycket att vi nästan grät. Läraren Roy Gattinella verkar hur bra som helst, och var sjukt rolig - framför allt när han försökte säga allas namn på vad han trodde var svenska..
   Efter skolan var vi lediga i två timmar innan det var dags för att öva på vår Arts and Lectures-presentation, så jag, Sara, Amelia och Hanna tyckte det var läge att ta oss till cafeterian (stavas det med c eller k?) för att få något i magen. Sara upptäckte ganska snart att hon kanske borde valt mild sås i sin burrito, för den starka var tydligen mer än stark. Berättade det för Shelley när hon kom hem, hon sa att stark mat här ofta är omöjligt att äta för att det är starkt med mexikanska mått och därmed redan starkt från början, haha.
    Vid 6 när övningen var klar skulle jag egentligen mött upp Mercy, Georgette och Johanna, men på grund av lite ändringar i deras jobbscheman och grejer bestämde vi oss för att skjuta på det. Lika bra egentligen eftersom jag hade (och fortfarande) har lite att plugga och vi ses ju ändå in class imorgon. Ska nu återgå till min e-bok i Political Science och snart sova - börjar 7.30 imorgon!


tisdag 27 mars 2012

213. reduce the price

First day at college! Alltså på riktigt. Kom iväg lite sent hemifrån, men det var faktiskt inte mitt fel för - hör och häpna gott folk - jag hade förberett allt kvällen innan och kom dessutom upp i tid. Så välförberedd har jag nog inte varit sen... någonsin. Mötte sedan upp Edona utanför colleget och äntrade sedan första klassen tillsammans, som vi dessutom skulle ha med Paulina.

Political Science är den enda kurs jag egentligen oroat mig för, eftersom vi fått mycket plugg att göra innan och den helt enkelt verkat svår. Det första som hände var att läraren, Monte, kollade rakt på mig och sa till de andra eleverna att svenskarna anlänt. Seriöst, ser jag verkligen SÅ svensk ut? Tydligen. Lektionen gick bra och var riktigt rolig, vi fick presentera oss framför alla och jag pratade med många av de andra eleverna. Vi var uppdelade i grupper och förväntades diskutera några politiska frågor, men min grupp var mer nyfikna på mig, haha. I slutet av lektionen sa Monte att amerikanerna får extra credits i klassen om de hittar på något ihop med oss svenskar, så ska fika eller shoppa ihop med några tjejer imorgon. Vilket vi planerat att göra ändå. Sen ska jag träffa en kille som heter Ben och hitta på något på torsdag. Riktigt kul med så mycket nya kontakter!
    Var sedan dags för P.E med Sebastian - boxning! Vi kom dit tidigt och träffade då två killar som skulle ta samma klass, den ena hette Josh och den andra minns jag inte namnet på. Så häftigt att bara höra allas namn, och bättre blir det: läraren är en man i 55-60årsåldern, utstrålar fantastisk pondus och går under namnet "Coach Scott". Dog awesome-döden när jag hörde det. Att han sedan stod och ropade "up, down, up, down, up, down" när vi gjorde armhävningar gjorde det hela bättre. När vi sedan i slutet av klassen var två och två och bara slog mot varandra och han tog mig åt sidan för att delge mig sin analys av Sebastian och ge mig tips, var jag sjukt imponerad. Jag gick sedan tillbaka till Sebastian, lät honom slå på min vänstra axel som han hela tiden lyckades göra men fick också in en riktigt bra träff på hans axel eftersom coach Scott berättat för mig att varje gång Sebastian gjorde det slaget droppade han sin skyddade arm lite och blottade axeln. Ballt.
   Nu sitter jag i Shelleys kök, väntar på grillad lax och ska sedan gå och lägga mig tidigt. Åt sjukaste kakan idag, varje gång vi varit på WholeFoods (varje dag, vill säga) har vi kollat på dem och jag var lätt tagen första gången jag såg dem. Nu när jag kom hem hade Shelley köpt dem och var helt lyrisk för hon hade inte kunnat hålla sig för att vänta på mig innan hon smakade och sa att de var fantastiska. Jag höll med.



måndag 26 mars 2012

212. because there is so much left

Hoppas inte att ni tycker det är allt för tråkigt att bloggen blir mer och mer "det här har jag gjort idag", men så lär det bli i alla fall i början här i Cali, och sen när det händer speciella saker såklart.

Idag vaknade jag vid halv sju, men somnade om igen efter att ha varit vaken någon timma. Sover jättekonstigt här, det är lite jobbigt. Shelley hade åkt till kyrkan när jag gick upp sen, så jag snörade på mig löpskorna och gav mig ut i ett molnigt Santa Rosa. Var svårt att hitta en bra slinga att springa, för det är återvändsgränder överallt! Ville inte svänga för mycket heller, för var ju tvungen att hitta tillbaka. Slutade med att jag hittade en brutal backe som jag körde intervaller i, ska försöka ge den rättvisa på foto en dag så ska ni få se den. GALEN.
   När Shelley kommit hem igen och jag avnjutit en frukost samt talat med min familj på Skype, pluggade jag lite och sen gav vi oss iväg för att uträtta lite ärenden. Jag har nu fixat ett amerikanskt telefonnummer med gratis sms och 250 minuter förbetald samtalstid, det kostade 25 dollar och verkar vara prisvärt jämfört med andra alternativ här.
    Vi besökte också en jättestor beauty store vid namn Ulta. Priserna är sjuka. Med "sjuka" menar jag billiga. Skulle kunna fylla en hel resväska med skönhetsgrejer att ta med hem till Sverige! Smink, nagellack, hårvård, hudvård etcetera etcetera. Det mesta är ungefär en tredjedel av priset i Sverige. Kände mig som ett barn i en godisaffär, haha.

Fina fina. Och mina! 

211. this is how it's done

Har använt mina paintskills och gjort en digital version av mitt schema - allt för er skull! Kunde ju fotat det, men ljuset i mitt rum är så dåligt nu så orkade inte med det. Som ni kan se är det ganska soft, enda problemet är väl lunch på tisdagar och torsdagar. För övrigt förväntas lärarna avsluta lektionen tidigare minuter tidigare före utsatt tid, så att eleverna ska hinna till nästa lektion. Varför inte göra det lätt för sig och schemalägga lektionerna till 20 över och 10 i direkt istället?


210. we're only watching the stars

Att ha en katt är inte detsamma som att ha en annan katt. Shelley har två katter och en trebent hund - den ena katten är så skygg att jag aldrig ser den och den andra är med mig hela tiden. Överallt. Är på väg att trampa på henne hela tiden..

Igår var jag och Shelley på bio och såg The Hunger Games. Likt den amerikanska biograf det var fick vi köpa biljetter genom lucka utanför, och när vi kom in var det typ tvåhundra miljarder olika ställen där du kunde köpa godis. Eller popcorn dränkta i fejkat smör fullt av kemikalier. Satt bredvid en kvinna som hade en påse (!) med sådana och trodde jag skulle spy bara av lukten! Dåligt val av plats vill säga, en besvikelse med tanke på att man inte har speciella platser på biografen utan får sätta sig där det finns plats. Salong som vi satt i var en av de mindre utav de fjorton som fanns, och jag säger då det - i amerikanska mått må den vara liten, men inte i svenska! Sjukt.
   På vägen hem passade vi på att handla lite och köpte med oss Chicken Pot Pie att äta till kvällsmat. Riktigt gott! Shelley berättade att hon och hennes son alltid äter det när det är dåligt väder och regnar, haha. Resten av kvällen pluggade jag Political Science med katten som sällskap, och slängde ett öga på "Dancing with the stars" då och då.


söndag 25 mars 2012

209. don't you know what they say

Har nu spenderat över två dygn i USA och det hela har gått relativt smärtfritt. Flygresan hit gick riktigt bra faktiskt, även om jag inte är ett särskilt stort fan av att sitta still på ett flyg så lång tid. Som tur var hade jag bunkrat upp med podcasts, musik, lite plugg och annat smått och gott. Det där plugget kanske jag inte ska kalla för "som tur var" i och för sig..

När vi landade i San Fransisco var klockan nästan tre lokal tid, solen sken och trots blåst var det ganska varmt. Åkte sedan buss genom SF och vidare över Golden Gatebron till Santa Rosa. SF var otroligt fint, och nästan alla hus jag sett hittills här i Kalifornien ser ut som dockhus, eller filmkulisser. Annorlunda arkitektur gentemot Sverige helt enkelt. Golden Gate gjorde för övrigt inget större intryck på mig, men coolt att ha sett den ändå.
   Igår (fredag) hade vi rundvandring på Santa Rosa Junior College där vi ska plugga i fem veckor, fantastiskt område! Och stort. Ska bli spännande att se om jag hinner lära mig hur jag ska gå för att hitta till mina klasser, mitt lokalsinne är ju inte det bästa, hehe. Vårt amerikanska schema skiljer sig en hel del hemma från i Sverige - vi är helt lediga på fredagar och de övriga dagarna är mycket kortare. Lägger upp mitt schema här imorgon! Är förresten väldigt glad eftersom jag får ta två P.E.classes istället för en, så på måndagar och onsdagar ska jag gå på Beginners boxing (vilket tydligen ska vara mer av en fitnessclass än bara boxning) och på tisdagar och torsdagar är det weight lifting som står på menyn! 

Har inte fotat särskilt mycket än, har mer känt för att själv ta in och uppleva allt som händer. Det mesta som hänt hittills är ändå bara vardagssaker - och de har jag ju fem veckor på mig att fota! 



lördag 24 mars 2012

208. you stuck your head

Sitter i Shelleys amerikanska hus, i hennes amerikanska kök på hennes amerikanska stol. På den amerikanska tv:n sänds amerikanska... Jeopardy. Ser man på. Sitter och försöker lägga in en klocka på bloggen men klockorna verkar tro att hon är 12 på natten här i Santa Rosa, men hon är faktiskt bara 8.

Har varit på colleget idag på rundvandring men mina classes börjar inte förrän på måndag, ska ge er en ordentlig uppdatering innan dess men nu ska jag och min host-mom, tillika host family göra lite mat.

onsdag 21 mars 2012

207. here we go, rocking all over the world

Imorgon bitti lyfter planet mot Kalifornien, San Fransisco och sedan Santa Rosa. Väskan är packad, hejdåkramar avklarade och i handbagaget ligger bland annat Rubiks kub, en bok och givetvis mitt headset. Blir en lång resa men jag har Kamilla på min högra sida - det vill säga min sovsida - och jag misstänker att hennes axel är ypperlig att sova emot.

Vi hörs i övermorgon, tror jag. Orkar inte räkna om tidszonerna, haha!

Vi som ska överleva ihop i USA i sju veckor. Den som lever får se. 

tisdag 20 mars 2012

206. hold me now

Om ni inte märkt det har det poppat upp en ny grej i menyn på bloggen - en twitter-widget! Nöj er för guds skull inte med att läsa mina tweets härifrån, utan gå in och följ mig! Tänk va kul vi kan ha då. "Poppat upp" är nog fel att säga förresten, är ju inte så att den bara hamnat där automatiskt. Jag var faktiskt tvungen att göra en Google-sökning först..


måndag 19 mars 2012

205. it's the closest I've ever been

Känns som om ett snorande barn i blå hängslebyxor kastat en hink med grus i mina ögon och jag är så trött att kroppen knappt lyder, men likt förbaskat sitter jag här och knåpar ihop ett inlägg till er. Hörde jag någon säga "dedikerad"?

Vaknade vid halv sju imorse och kände mig... pigg. Är minst lika chockad som ni. Trots att jag vaknar rätt tidigt på helgerna, är det ju alltid ett helvete att ta sig upp när man väl måste. Hur som helst blev jag väckt av min Sleep Cycle-app som ska väcka mig när jag sover som lättast - och det verkar fungera! Gick därför upp och snörade på mig träningsskorna och sprang en runda innan jag körde ett pass på gymmet. Bra start på dagen! Med tanke på att jag sedan genomfört ett vattengympapass som Sara så magnifikt ledde, förstår jag att jag är lite trött.
   Väl i skolan konstaterade fröken Werneröd att vi har endast 14 skoldagar kvar på Teknis innan studenten. Tror inte att de som inte varit i den sitsen själva kan förstå vilken fantastisk känsla det är. Dock har ju det hela vissa konsekvenser - typ att man i stort sett dagligen gör saker för sista gången. På gott och ont. Vi drog därför slutsatsen att idag mycket väl kan ha varit sista gången vi förtärde Hemrullat à Teknis (läs: Berits) cafeteria. Det är definitivt ont.


söndag 18 mars 2012

204. when you washed your eye's in last night's tea

Även om det varit lite lack of uppdatering så har bloggen och mina kära läsare ständigt varit med mig. Så har ni inte det :pPppPp. Men jag har i alla fall gjort min hemläxa och samlat på mig lite idéer om inlägg. Till exempel har jag filat på en kategori som jag skulle kalla "dagens irritationsmoment". Sen insåg jag att min blogg kanske skulle bli väl negativ så bestämde mig för att slopa den. Sen kom jag på att jag brukar skriva om saker jag stör mig på ändå, om än inte med den etiketten. 

Ponera att jag faktiskt har en kategori med små dagliga irritationsmoment. I så fall hade det garanterat poppat upp inlägg om fjäderörhängen, folk som går runt i shorts och nylonstrumpor och tror att det är sommar bara för att vi får en jävla solig dag med någorlunda vårväder och slakten av Vivaldi i modern tv. Det är numera omöjligt att lyssna på Four Seasons: Spring 1st Mvt utan att i huvudet höra någon kvinna sjunga "jag hatar när näsan rinner, jag hatar..." i en reklam för nässpray eller något sådant. 
   Vidare hade jag skrivit om en händelse jag var med om nu i veckan. Observerade, åtminstone. Gick på gågatan och framför mig gick två unga killar och en liten tjej som jag förmodar var den enas lillasyster. Tyckte det var ganska sött att de gick med henne på stan. Andra verkade inte tycka att det var lika gulligt. Killarna såg nämligen ganska annorlunda ut. Den ena var lång med rödrosa, delvis rakat hår, och bar trasiga kläder med en bandana knuten om halsen. Den andra hade trasiga svarta kläder och lika mörkt hår, bar en longboard i ena handen och hade bandage tejpat med silvertejp på armbågen. 
    Det jag störde mig på var att alla - jag överdriver faktiskt inte - stirrade på dem. Folk försökte inte ens göra det diskret eller dölja sina kritiska och dömande blickar. Några killar hånskrattade och när de var i jämnhöjd med killarna sa en av dem att "han kan säkert inte ens åka på brädan! Höhöhö". Vafan visste han om det? Gatan de gick på var täckt av kullersten, och den som lyckas cruisa fram på den förtjänar ett pris. 
     Efter det kom två kvinnor mot dem, den ena i 40-50årsåldern och den andra något äldre åkandes i en permobil. När de var mitt framför killarna stirrade den äldre på dem och sa "Vart är världen på väg? Så dagens ungdomar ser ut! Fruktansvärt.". Sen när är det tillåtet att vara så oförskämd och respektlös? Killarna, jag och alla ungdomar runt omkring hade ju hyfs nog att inte visa samma taktlösa attityd och säga något elakt tillbaka. Typ hånat hennes permobil och fula frisyr. 

För att avsluta lite mildare kan jag ju säga två saker till jag stör mig på: bilder i stående format och tjejer som tar sina jobbiga standardfoton med kameran på framsidan av deras iPhones och sedan spammar dem på facebook, instagram eller någon annan sida man kan få likes på. Tillåt mig illustrera och slå två flugor i en smäll:

203. like they do it on the discovery channel

Är det något som ska fotas är det oftast en nästan ohälsosam urge to fota fullkomligt meningslösa saker som följer med. Som det där onödiga bananfodralet man får på köpet på ICA, eller så är det någon klädaffär som skickar med en liten påse med doft av lavendel som du ska ha hängande garderoben. Jag hatar fan lavendel. Och folk som tror att det heter lavender - det är engelska, eller möjligtvis en karaktär i Harry Potter.

Jaja, ett skepp kommer lastat med oväsentliga saker! (märker ni hur fantastiskt bra jag är på att promota mig själv och att jag precis gjorde ett grammatiskt fel?). För övrigt ska jag väldigt snart få uppfylla en av mina o så - en ton av ironi här - anarkistiska drömmar.

202. this ain't a kind of affair

Mission accomplished! Dessutom kostade de endast nittionio svenska kronor, vilket gör att världens billigaste och bästa skor plötsligt blev ännu billigare. Eller visade sig vara ännu billigare, kanske man ska säga. Känner att jag måste kasta ur mig ett rungande, festivaldoftande "DET ER FOR VILDT"!.


201. aerials

Woop woooooooopPpPPpPPp. Alltså nä, har nästan lite dåligt samvete för min dåliga uppdatering. NÄSTAN. Hur som haver ska jag bjuda er på ett ordentligt om några timmar, ska åka en sväng och införskaffa världens billigaste och bästa skor först bara. Typ 199 spänn för lite tyg som i och för sig bara håller i någon månad, men likväl det skönaste du kan ha på fötterna. Ett big must have till USA då, med andra ord.

Jag vet vad ni  tänker. "Vafan, det är USA! Lääääär ju finnas sköna skor att köpa där.". MÅ SÅ VARA, men varför chansa?

onsdag 14 mars 2012

måndag 12 mars 2012

199. Who knows

Var på Gekås och krigade med typ resten av världen idag. Hade min syster som trogen medkämpe och vi klarade oss relativt oskadda.

Brutalt många vagnar vid kundvagnsparkeringen:

fredag 9 mars 2012

198. contact high

Sitter och funderar på om det är någon som någonsin lyckats applicera något sånt där skärmskydd till iPhone och liknande utan att det blir några som helst bubblor, märken eller små fläckar. I så fall får denna någon känna sig väldigt free to contact me.

Till er andra: vi hörs imorgon. Jag är inte död, mår bara lite illa och har en galen träningsvärk. 

onsdag 7 mars 2012

197. KONY 2012

En video som ockuperat wallen på Facebook (kanske till och med orsakat ett tillfälligt avbrott?) och fått Twitter att fullkomligt explodera. En film som sprids snabbare än Northug spurtar in i mål, en film som berör och en film som inspirerar människor till aktion genom att visa vad andra redan gjort.

Jag talar om Kony 2012, som syftar till att stoppa Joseph Kony - en man från Uganda som är ledare för den våldsamma upprorsgruppen Lord's Resistance Army (LRA). Han tar barn från deras hem och tvingar dem att bli hans soldater, och Kony 2012 handlar om att göra världen medvetna om att detta sker.

Vår uppgift är att stoppa det här. Se filmen, sprid filmen! Själv lipade jag som ett litet barn till och från, och måste säga att jag tycker det ska bli sjukt spännande att vara i USA den 20:e april - när hela världen ska täckas av affischer, klistermärken och flygblad för att berätta om och stoppa Kony. Hoppas verkligen att det får den genomslagskraft det förtjänar! Skulle själv vilja beställa hem Action Kit:et, men hinner inte få det innan jag åker till USA, så undrar om man kan med att beställa det hem till min host-mom när jag väl är där..?

Kitet köper ni här!
Spelar ingen roll att de flesta av er förmodligen redan sett det här, kan jag bara få en enda person till att se den är jag mer än nöjd.

måndag 5 mars 2012

196. Te-te-telephone

Cold truth of today, slaget i magen och förödmjukelsernas förödmjukelse kom som en blixt från en klar himmel. En chock.

Jag inledde med att förneka det hela. "nej, det är jag inte.".
Fortsatte med att bli arg istället. "det är jag fa-an inte!".
Började deala med mig själv istället. "men gör jag det så slipper jag ju göra det istället, och då vinner jag på det.".
Deppade sedan. "ååååååååh, va pinsamt. Jag vill inte vara såå.. Faaaan.".
   Först nu, cirkus tio timmar efter konstaterandet presenterades för mig har jag nått det femte stadiet - acceptans. "Jag är en fjortissmsare."
Faktum är att jag alltid har smskonversationer igång och är inte riktigt redo att ta steget från Högstadiefasoner och lämna små trevliga "hej hur mår du?"-sms bakom mig. De kan ses som banala, men oftast har de faktiskt ett syfte. Något som de ska leda till. Men varför inte inleda med några artighetsfraser och lite casual talk?

JA, jag får väl erkänna att jag är en fjortissmsare. Men det duger åtminstone till att hålla kontakten med dem som kontakt bör hållas med, och då är jag nöjd.


(p.s. funderade på om det borde skrivas "fjortis-smsare". Tänk då om man också skrev "smsare" som "sms:are" - vilket i vissa fall anses vara korrekt - och sen kombinerade de båda: "fjortis-sms:are". Haha fan va fult. d.s.)

söndag 4 mars 2012

195. Hank Moody

Procrastination på hög nivå just nu, men känner mig åtminstone ganska tillfreds med livet just nu. Är dock ganska säker på att mitt dåliga samvete kommer ta över inom kort om jag inte tar tag i det som bör göras (läs: matte c och lite annat plugg).

Förmiddagen har i alla fall hittills bestått av åtskilliga avsnitt av Californication, kaffe, senaste Bakispodden och lite städning av både rummet och datorn.

FAN bara under de få minuter jag ägnat åt detta inlägget har samvetet hunnit ikapp mig. Och stressen. Orkar inte med livet längre. Hejdå.

Eftersom jag inte har en Macbook vars skärm jag kan fota medan ett avsnitt Californication rullar (vilket man tydligen ska göra), får ni väl nöja er med det här och använda er fantasi:

lördag 3 mars 2012

194. everyday such a holiday

När bloglovin' kom till världen gav jag det en chans men dömde sedan ut sidan illa kvickt.
Tyckte att det var en jeffla knepig sida som inte föll mig i smaken.
Kan väl erkänna att en tjej med burrigt hår nu fått mig att ge det en ny chans,
så det är väl kbarak som gäller!

Follow KÖR BARA KÖR
Följ min blogg med bloglovin'

La även till en ikon i högerspalten som ni kan se.
En liten sådan, vill inte göra en för stor sell-out av min dignity.

fredag 2 mars 2012

193. but it feels so good

Som jag nämnt tidigare är det inte direkt var och varannan dag som jag har sovmorgon, men när en sådan väl kommer vill det till att förvalta den väl! Vaknade vid åtta och tänkte dra mig till gymmet, men möttes av klarblå himmel och solsken så det blev löparskorna som åkte på istället. Sex kilometer på 38 minuter, två minuter från dagens mål men är ändå nöjd. Gött att vara igång!
   Har sedan ätit superpannkakor och kvarg smaksatt av lime, fått lite plugg gjort och planerat kvällen. Blir mys ihop med Malin! Ska snart traska ner till byn och lägga min arma kropp i solariet några minuter, sen är det dags att ta bussen in till skolan.


torsdag 1 mars 2012

192. right back where we started from

För er som inte märkt det kan jag meddela att vi nu tagit ett kliv in i första vårmånaden. Med inslag av vinter. Unikt för i år är för mig att jag sticker till den kalifornska solen (som förhoppningsvis inte är fööör varm, det är ju bara jobbigt), en amerikansk familj, collegestudier och förhoppningsvis många minnen och nya bekantskaper.

På tal om USA hade vi idag föräldramöte i skolan, där vi gått igenom allt inför resan och vi elever genomförde dessutom en redovisning vi ska hålla på colleget när vi är där. Tycker det är så spännande och se hur alla blir lite mer rakryggade, lite ordentligare och lite mindre högljudda än vanligt så fort föräldrar är i närheten. Eller hur folk fortfarande säger "åh! Där är mina föräldrar!" när de syns genom fönstren som vetter ut mot skolgården. Man gör det nästan som om man börjat känna sig övergiven och lite bortglömd - "nu har alla andras kommit.. Vart är mina?". Sen när man skymtar dem utanför kommer den där lilla lättnaden och det glada, omedvetna utropet.
   Vi är en klass på 19 elever där alla fyllt åtminstone 18, men fortfarande blir vi glada över att få se våra föräldrar, kanske framför allt under andra sammanhang än de mest vardagliga. Föräldrar som vi träffar dagligen, föräldrar som vi pratar med, bråkar med, skrattar med och lever med. Föräldrar som vi faktiskt ska klara oss utan i sju veckor, åtta tidszoner bort. När den tiden sedan passerat och vi återförenas på Landvetter tror jag faktiskt inte jag kommer vara ensam om att utbrista att "åh! Där är mina föräldrar!"

Men innan dess: the time of our lives på vad jag hoppas blir en oförglömlig resa... Califronia here we cooooome...
Från EP09:s senaste resa - till Italien! Här i Pompeji, för ungefär ett år sedan.