torsdag 31 mars 2011

43. I think you know me

13 år. De flesta av oss spenderar minst 13 år i skolan och de flesta av oss går i skolan för att vi måste och för att den ska slut, är inte direkt så att alla så hiiimla gärna vill läsa fysik och religion i högstadiet och sen njuter i tre år på gymnasiet. Slutsats: vi spenderar 13 år i skolan i väntan på att den ska ta slut. Vi spenderar 13 år i skolan för att förbereda oss för det riktiga livet, det fria livet och arbetslivet (inte nödvändigtvis på samma tidpunkt). Vi spenderar 13 år i skolan för att ta studenten.

13 år är en lång tid och under 13 år hinner du tänka en hel del. Är det då så jävla mycket begärt att folk ska ha ett hum om vad de ska göra efter studenten? Själv är jag ju inte riktigt där än (crap, jag som vet precis!), men har många vänner som är. Alla blir de lika hysteriska för frågan "vad ska du göra efter studenten?".
Minns när det var dags för gymnasieval, folk klagade för att de inte var mogna nog att välja vad de vill göra för resten av sitt liv och jobba med. Kära vänner, på en gymnasieutbildning blir du inte direkt nischad till bilmekaniker med inriktning Volvo och då ENDAST bilmekaniker. Detsamma gäller väl valen efter studenten? Du måste inte välja precis vad du vill göra resten av ditt liv den 10 juni.
Missta mig inte, jag förstår att om du söker in till polishögskolan känns det inte så jävla bra om du efter 2.5 år känner att du istället vill bli rymdtekniker, men det är inte kört för det. Och poängen är att om du inte vet exakt vad du vill jobba med eller vidareutbilda dig till måste det väl finnas något du vill göra? Något som du önskat under de där 13 åren utan att kunna göra? Resa till Australien, flytta till Stockholm eller bygga en träkoja? Säg det då när jag frågar vad du ska göra! Har du inte pengar till en Australienresa vet du ju definitivt vad du ska göra - söka jobb!

Nej kära vänner, är hiskeligt trött på folk som absolut inte vet och överanalyserar. Kör bara kör istället!

42. city of satan

Fia har nu varit min bästa vän i typ.. 10-12 år, och hon blir fan bättre och bättre på det för var dag som går. Just idag när jag mår sämre än pojken som sålde smöret och tappade pengarna kommer hon ner med ett stort påskägg fyllt med godis - som en tidig påskpresent eftersom hon åker till England för praktik på söndag (avundsjuk!) och lite som tack för när hon lånat mina kläder, haha. Hur bra på en skala? Asabra! Och jag som försöker låta bli att äta godis...

41. I used to make out with

Vem tror ni ringde mig idag, om inte tomten? Han påpekade att min blogg som nästan gjort succé inte är så jävla bra längre och att jag inte längre fäller dråpande kommentarer och målande beskrivningar likt ett äpple faller från ett träd. Gudars skymning, du har rätt, sa jag då. Tänker jag göra någonting åt det? Vill jag ha ost just nu? Är solen gul? Nja. Det betyder att jag ska göra det i sinom tid, inte ikväll, att jag är lite hungrig och vill ha brieost samt att solen inte bara är gul, utan även orange och röd.
Låg i min säng och fann min systemkamera innan, tog några random foton och sen blev det ett litet projekt. Resultatet lär ni nog aldrig få se, men ni kan få se några av de random fotona som jag fixade med typ två knapptryck i Picasa. Var tvungen att testa de nya funktionerna, framför allt nu när inget annat program vill fungera idag.



















Just det, tomten hälsade att Louise varit lite dålig på att kommentera det senaste.

tisdag 29 mars 2011

40. nature never wanted us

Har nu gått in på dag två av att vara hemma från skolan. Igår var det okej, men idag är det inte okej. Behövde verkligen vara på företagsekonomilektionen, men mår man så här så går det helt enkelt inte. De stunder jag orkar sitta någorlunda upprätt så är jag duktig och övar på lite gamla högskoleprov, ska skriva the real deal på lördag. Förstår fortfarande inte riktigt varför jag bestämde mig för att göra det. Ska jag ens läsa på Högskola inom de närmsta fem åren? Gör jag det för att man bara ska göra det? Kanske vill jag helt enkelt testa mig själv, och känna mig lite vuxen.

I helgen har jag inte ätit sådär asanyttigt, och har inte varit så duktig på att träna heller, bortsett från i söndags. Var i och för sig på gymmet i fredags med, men ändå. Kommer inte hinna träna förrän på torsdag, om jag mår bra då. Min poäng är att jag de senaste dagarna gjort uppror mot mig själv och funderat över vafan jag ska vara nyttig för, varför ska jag vara noga med och träna och äta rätt när att leva onyttigt fungerar? Kom nyss till insikt, och svaret sa jag redan i föregående mening. Att leva onyttigt fungerar, men att vara ordentlig och någorlunda sund får mig att må bra och hålla mycket bättre rutiner. Ny inspiration och nya tag på gång!

måndag 28 mars 2011

39. vecka 13

...fler bilder de senaste dagarna än sammanlagt i hela bloggen, men sparar all min skrivarkraft till min frankrikeinlämning.









Deadline för vår kokbok, Högskoleprov, arbetsintervju, tjejkväll, tal och lite annan go skit.

38. and you, and you, and you, and you

Jag vet att ni alla väntat, likt en svårt skadad väntar på tryckförband, på att få en uppföljning. En uppföljning på gårdagens första inlägg - hur gick det? Fick hon allt plugg gjort? Var hon och tränade? Tjuvade hon och tog en paus för att äta älgfärsbiffar? Ja, kära vänner, det gjorde hon! Jag, vill säga.

Plugg plugg plugg, gick bra gick bra. Ett smärre raseriutbrott när jag insåg att jag behövde sätta mig in i hela Franska Revolutionen för att kunna sammanfatta den med ett par meningar i min inledning, men utöver det ingen skada skedd. Var sedan dags för fotbollsträning, eller Fotbollsträningen of doom, som jag valt att kalla den.
Det var inte bara en gång, utan två, som jag kunde koppla vår träning till Finska vinterkriget, 1939. Inte nog med det att vi alltid krigar i den bitande kylan som alltid tycks råda på Högvalla, idag råkade vi även hamna mitt i en snöstorm. Snöflingor stora som pringles-chips ledde till att jag fick ett upprört telefonsamtal av Fru Sommartid som undrade om detta var min hämnd för den förlorade timmen, men jag försäkrade henne om att inte ens jag var beredd att gå så långt. När vi således stred vidare blev sikten allt sämre och underlaget allt halare, bollen försvann i snöyran och till slut såg man rent ut sagt inte ett jävla skit. Gav vi upp för det? Hade Hitler skägg till naveln? Nej, mina vänner. Vi körde på, alla med vetskapen om att vårt lag nyss gått under.
Vad är det hon säger? Hur kan hon lägga fram det så, tänker ni. Jo, vi har haft alldeles för dåligt med folk på träningarna. Innan säsongen var det 20 pers i F16-19 som sa att de skulle träna och spela, men likväl snittade vi 5 på träningarna. Vi har därför fått träna ihop med det yngre laget, och igår togs beslutet att vi inte kan fortsätta så här. De som vill får träna med de yngre, de som inte vill det är nu fria att söka sig till en annan klubb. Vad gör man? Jag vill inte lägga ner. Nittorp? Kindaholm? Ett av de 200 lagen i Borås? Tranemo? I vilket fall som helst blir det hela mycket mer komplicerat än att bara traska upp till Högvalla en kvart innan träningen börjar..

Det var det mina vänner. På flera plan.

söndag 27 mars 2011

37. nej, jag har inte blivit någon fjollbloggare

...men här är ändå lite skit från idag.




















1.todopage2
2.music/vinyl
3.new,thxmom
4.sketch

36. I have hours

Sitter här med en sjujävla värk i vad ni skulle kalla mage och känner även av lite smärtor i det som kallas för rygg. Visst låter det underbart? Är förbannat trött och något irriterad eftersom jag nu för tiden inte tycks ha gåvan att sova länge på morgonen/förmiddagen. Är inte det bra? Tänker ni. Nej, något fattas mig och jag blir inte utvilad, men det går fan inte att sova för det. Dessutom har fru sommartid snuvat mig på en värdefull timma av mitt vanligtvis tjugofyra timmar långa dygn, men nähä, idag får jag nöja mig med endast tjugotre. Tack för den!

Nu sitter jag här på en lite för hård datorstol vid vår burk istället för min fina laptop, varför detta tänker ni? Säg inte att laptopen kastat in handduken! Nej gott folk, så är inte fallet. Sitter här av enkla, moraliska, disciplinära, studiemotiverade, ordentliga skäl - jag pluggar bättre och effektivare här. Mycket lättare att skriva långa arbeten! Det är vad jag ska göra, ett arbete om Frankrike där jag ska redogöra för dess politik och valsystem samt analysera det utefter vår svenska demokratiuppfattning.
Kort och gott kan jag säga att jag ska ha en sån där äckligt ordentlig dag. Efter arbetet med Frankrike är det dags för mig att ta tag i min matte och därmed betyget i kursen Matematik C, inspirerande. Vidare har jag tänkt ringa ett viktigt telefonsamtal eller två eller tre eller fyra.... Arbetsansökan, telefonintervju till BT (ve och fasa) och sen är det dags att meddela de som ska få åka på UKMs Riksfestival i Sundsvall.
Ikväll ska jag träna lite fotboll och sen vara snäll mot mig själv - ansiktsmask, hårinpackning och en pluggfri kväll! Kanske till och med unnar mig en film, det var längesedan det blev det kvällen innan skola.

Mitt i all produktivitet (finns det ordet ens? Annars tar jag patent på det.) försöker jag glömma en main-vardagssak, nämligen att städa mitt rum. Städpolisen - gå och dö! Eller förresten existerar du inte, det är bara något amerikanska mammor försöker lura i sina barn. Men nejnej, den köper jag inte. Nu ska jag försöka jobba ikapp min förlorade timma (du ska få sota för det här, fru sommartid!) och vara riktigt jävla effektiv. Tack och adjö.

lördag 26 mars 2011

35. pappa? jag talar om doktor zing!

Om någon vet varifrån rubriken kommer dör jag nog. Två gånger. Först en gång för att det är jävligt pinsamt att någon vet det, sen en gång till för att det blir jävligt pinsamt för mig när någon får veta varifrån jag fått den.

Klockan har inte slagit tio, men det här är ändå dagens nyheter.

Vaknade aptidigt och försökte somna om ungefär trettiotvå gånger, men fick till slut gå upp. Fann min syster där jag lämnade henne igår - vid tv:n. Misstänker dock att hon varit uppe och sovit emellan. Hon satt helt sonika och såg på Edward Scissorhands från min hårddisk, bra val så jag var givetvis tvungen att göra henne sällskap. Efter filmens slut kände jag att det var dags att få lite frukost i magen.
Jag: Nähä, om vi ska ta och äta lite kanske. Se om vi har något lyxigt!
Andrea *funderar*: Jag tror att jag tar.. FIL! .. Med flingor!
Ja mina vänner, det vill till att slå på stort.

Klockan är nu över tio, och jag hade fan inga nyheter.

torsdag 24 mars 2011

34. girlfriend in a coma, i know, i know - it's really serious

Skulle vilja påstå att alla som någon gång befunnit sig i en skolsal tillsammans med andra elever någon gång stört sig på någon i klassrummet. Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag vill påstå att samtliga av dessa någon gång drabbats av en impuls att kasta ett suddigum stenhårt i bakhuvudet på någon, fått en plötslig lust att vilja spy eller brutit av pennspetsen när denne i frustration pressat pennan för hårt mot pappret. Vi känner alla igen scenariot.

Vart ville hon komma med det där, tänker ni. Jag tänkte idag på de olika stereotyperna som finns på elever i ett klassrum idag och vill dela med mig av mina tankar, svarar jag då.
Inte för att jag behöver namnge de olika rollerna, men snälla tala om för mig i vilket klassrum som det ökända studet inte finns (mina fördomar säger direkt: fordonsprogrammet! Min lilla väktare säger "ajabaja, de är också människor som studerar".). I vilket fall som helst sitter studet inte nödvändigtvis längst fram, men på en bra plats för att se, höra och framför allt - bli sedd och hörd. Kännetecken skulle kunna vara de fåniga små skratten så fort läraren säger något som skulle kunna vara roligt, även om vi vanliga döda skulle skratta först om vi gick på någon slags drog med hallucinogen effekt. Slutligen får vi inte glömma att studet gärna flashar med lite extrakunskaper som denne fått i ett avsnitt i läroboken som inte skall behandlas förrän nästkommande årskurs. Detta görs gärna genom att ställa en kontrollfråga som att "stämmer det att en fotboll är rund?". Studiemotiverade elever i all ära, fjäskande stud däremot.. nej tack, ingen gillar er.
Vidare har vi den där störande eleven som inte kan vara tyst när den lyssnar på lärarens genomgång, utan måste humma och hålla med läraren med ständiga utrop som "javisst!", "ja men preciiis" och "jaa-ah", gärna när läraren är mitt i en mening. Detsamma gäller dess oförklarliga iver att svara på retoriska frågor som inte ens är till för att svara på.
Så klart finns det elever som bara pratar, och aldrig lyssnar. Allra värst är det om dessa, som oftast syns i par, sitter precis bakom dig på mattelektionen när du VERKLIGEN måste koncentrera dig och hänga med eftersom ditt betyg i kursen ligger lite risigt till. Om det inte vore för att de satt bakom mig skulle det bli nackskott, men får i nuläget nöja mig med att vända mig om och be dem snällt men bestämt att vara tysta, om detta inte fungerar blir det en irriterande tillsägelse nästa gång och slutligen kan det bli något hårt som kommer farandes mot dem. Konstaterade till min gode kamrat Sebastian idag att "jag har två mobiltelefoner, det gör nog inget om jag kastar en va?". Ni fattar min poäng..
Sedan kan vi fråga oss vad ett klassrum vore utan de korkade eleverna. Alltid måste det finnas någon som frågar om självklara saker tvåtusentrehundrasjuttiosex gånger och vill att läraren ska diktera precis vad som ska antecknas även om vi borde klara det själva så här på gymnasial nivå. Likaså finns det alltid någon som fäller extremt blonda (sjukt att blonda blivit synonymt med korkade..) kommentarer - detta skall dock inte förväxlas med klassens clown. Det är figuren som alla skrattar åt och som är medvetet rolig, lite dum och driver med sig själv, men som lätt kan bli för mycket i för stora mängder. För övrigt var jag precis på väg att diskutera clownen självkänsla och det berömda uttrycket "en gång clown, alltid clown", men jag ska skippa mitt psykologisnack och lämna det utlägget till er fantasi.

Skulle kunna tala i tusen år om besserwisserna, sportfånen, nörden och rebellen, men orkar ni läsa det? Lever ni om tusen år? Har min mormor lila hår och gröna strumpor? Nej, definitivt inte. Därför sätter jag punkt här och inser att jag inte kan göra så mycket åt alla irriterande jävlar man kan hitta i ett klassrum. Tänker istället göra det bästa av situationen, det vill säga räkna till tio för mig själv och bunkra upp med ett rejält förråd av suddigum... Ifall ifall.

onsdag 23 mars 2011

33. Dag 15 - En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig



Sällan har någon gjort mig så upprörd och frustrerad, sällan har någon sjungt en så fantasilös text att man rimmar "impossible" med "possible" och sällan har något så pinsamt bidrag vunnit den svenska melodifestivalen, inte ens ni, Arvingarna. Skriver jag mer tappar jag förmodligen fattningen, lillkillen för mig bara irriterad.

32. we will never sleep, 'cause sleep is for the weak

Skrev ett jättelångt inlägg om planering. Hur jäkla bra jag blivit på det. Det blev jättedåligt. Jag som lagt ner sån tid på det och verkligen försökte formulera det bra... Fan.

tisdag 22 mars 2011

31. Dag 14 - Den här veckan

Nu undrar ni, men den här veckan - menas det den pågående veckan som än så länge bara nått tisdag, är det veckan som är nu som i de senaste sju dagarna eller är det veckan som i de sju dagar som är från och med idag? Bra fråga, kära vänner. Måste fundera lite själv vad jag vill skriva om.
..
..
..
Så, nu har jag funderat klart. Tar helt enkelt några dagar bakåt och några dagar framåt. Har hittills haft en ganska rörig vecka, upp och ner och upp igen på väldigt kort tid. Och ner igen. Och upp. Och ner. Ni fattar poängen?
Har tränat en del de senaste dagarna, och varit jätteduktig med att äta nyttigt med mellanmål och hela kitet. Klapp på axeln till mig själv!
Imorgon ska jag och Sara försöka fixa lite sponsring till vårt UF-företag (Rätt UF, gör en kokbok med riktiga recept på mat som ska lagas från grunden, köp köp köp när den kommer ut!), sen blir det kanske en sväng till gymmet och efter det ska jag in på Växa och fixa lite inför UKM på lördag. Kom och kolla gott folk, teaterbiografen kl 18! Har ni någon talang eller något att visa upp, anmäl er på kulturungdom.se. Ååh, när det gäller smygreklam är jag i mitt esse...
Skola och allt sånt där på torsdag, och om det inte blir gym imorgon blir det då istället.
På fredag är det kanske gym, om jag inte ska på tjejkvällen på Moga Fritid med Angelica, Cissi, deras mor och kanske Andrea, får då vankas bland annat zumba och arombastu! Mys.
På lördag är det som sagt dags för UKM, och på söndag lär det ju bli plugg. Uh.

Jävla intressant vecka va? Ni hör hur ironisk jag är. Säger "men jo, det tycker jag" för att försöka få mig att känna mig bättre. Föga övertygande, ni säger det sådär av artighet för att man ska, inte för att ni menar det. Visst är det så? Ja, jo, erkänner ni förläget.

30. det är okej att spåra ur

Då var vi samlade igen, folket. Fast hur samlade är vi på en skala? Inte så kanske. I vilket fall har jag varit här, och du eller ni är här nu. Då är vi ju nästan samlade.

Klockan har slagit tre och det här är dagens nyheter.
Tre och en halv timmas företagsekonomi kan verkligen dra all kraft och motivation ur en människa, i alla fall om människan heter Jenny Jonsson. Kort och gott - det är inte mitt ämne.
På förmiddagen var jag på fantastiskt dåligt humör, riktigt nere och noll ork. Kände mig lite som en julgran fram mot februari, alldeles vissen och ett problem. Vart ska vi göra av den? Ska vi slänga den? Inte ens lite pynt får ju den att se snygg ut längre!
Sushi äger. Det är helt seriöst det absolut godaste man kan äta. Så när min mor tog med mig på sushibuffé på Eest efter mitt utvecklingssamtal blev det hela lite bättre. Hade utvecklingssamtalet något att göra med tidigare sinnesstämning, tänker ni. Nja, inte direkt, säger jag.

Nu ska jag lägga ihop en apcool spellista, kila iväg på möte och sen träna lite fotboll. Säger som killen i lilla sportspegeln: skön............T.

måndag 21 mars 2011

29. Dag 13 - Vad jag åt igår

Just som man tänkte kasta in handduken kommer man på att man sysslar med en sån där ett ämne per dag-grej. Är det där ett ord? Ska det sitta ihop? Ettämneperdaggrej? Ska det vara bindestreck? Ett-ämne-per-dag-grej? Nej, alternativ ett var nog bäst. Hur som, ska tydligen tala om för er vad jag åt igår.

Till frukost minns jag inte riktigt, kan vara någon kesoblandning med lite frön i, eller några hederliga mackor med skinka på. Mums. Frukosten brukar innehålla avokado och röd paprika, men nähä, det hade vi inte hemma. Var sedan dags för middag hos farmor som fyllt år, blev en sallad och vitlöksbröd till förrätt,schnitzel (var tvungen att googla stavning, tvivlade på om det skulle vara sch) till huvudrätt och en kaka med jordgubbar och grädde på till efterrätt. Mätt blev man, vill jag lova. Till kvällsmat blev det sedan lite té (the för er som stavar det så) och en smörgås eller två.

Fruktansvärt intressant va? Märkte för övrigt att jag äter väldigt annorlunda på helger och vardagar, och att den där vrålstora middagen störde hela balansen, oj oj oj.

28. I'll be the one

Har dedikerat hela dagen till att inte tänka och motstå impulser, men nu på kvällskvisten är det svårt att låta bli. Likt en shopaholic med några kronor kvar på kontot en vecka innan löning försöker motstå en runda på stan håller jag fingrarna borta från min telefon. Vill ju bara skicka iväg ett sådant där sms. Dagens teknik är ju fantastisk.

Ska det vara så här svårt? Jag orkar helt enkelt inte. Ja hopp och hej, där bytte jag ämne ja. Sitter och läser bittra bloggar och känner mig allmänt bitter. Tänker på typer som Lina Eriksson som kommenterar och säger att det vore kul om just jag var med i hennes tävling om veckans blogg. Se där ja, hur många har du copy-pastat det till? "Glöm inte att ju fler gånger du kommenterar mina inlägg, desto större chans att vinna!" Man tackar. Undrar hur många som klickat in där en gång och kollat vem den irriterande främlingen är.
Med det sagt vill jag meddela att jag både hunnit med en hel dag i skolan, ett företagsbesök och en sväng till gymmet idag. 20 minuter på crossen, lite rygg, triceps, mage och en sväng i den fantastiskt trevliga rodden. Förfärligt trevligt att se på alla spännande människor som finns där också, känner mig som ett lejon på span vid vattenhålet. Vem är starkast? Vem är osäkrast? Vem är ett lovligt byte? Precis så.

Nog om lejon och fjolliga bloggare, nu börjar det bli dags för mig att tänka på refrängen, är inne på sista versen tror jag bestämt. För det här dygnet i varje fall. Hoppas på att vakna upp med träningsvärk imorgon, alltid lika härligt! Vi hörs när vi hörs och vi ses när vi ses, tills dess - kör bara kör.

söndag 20 mars 2011

27. Dag 12 - Min tro

Big time djupt ämne. Ska jag förklara min tro? Svar nej. Jag är inte riktigt säker på vad jag tror, för vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här? Mycket bra fråga go' vänner! Jag tror på något, men vad?

fredag 18 mars 2011

26. So logical

Ja, kära konfirmander. Kan meddela att jag hållt min planering alldeles förträffligt bra. Livet just idag är som ett tåg - som på räls! Ska göra mig presentabel och reda ut kråkbot på mitt huvud alldeles snart tänkte jag, sen blir det käk och vidare till Sexdrega. Ha en bra kväll!

25. man har inte trettioåtta punkter i sitt valtal

Åsa hälsar det, för er som undrar. I vilket fall som helst är det fredag och jag har precis haft retoriklektion. Var dags för oss att hålla vårt försvarstal för den prostituerade knarkkuriren Rosanna, och likt en intakt stridshär stod jag, Sebastian och Paulina på scen och argumenterade. Vackert.

Fredag är skönt, och jag har planerat att ha en fantastiskt bra dag. Man borde göra det oftare, egentligen. Till att börja med kunde jag sova till klockan sju, för började inte skolan förrän nio. Slutar dagen redan klockan två med idrott som sista lektion, sedan ska jag likt en sann atlet ta mig genom staden till gymmet och träna någon timma där. Bra va? Jätteduktigt faktiskt.
Efter ett pass på friskis tänker jag njuta av en skön dusch och en stund i bastun, sen buss hem till Svenljunga och några minuter i solariet. Toppendag redan nu va? Ja precis.
Hur ska hon toppa det här, tänker ni. Det ska jag förklara. Sedan ska jag hem, ta det lugnt och göra mig iordning för färd till fröken Lina Pettersson som återvänder från Ed över helgen i sällskap med sin kompanjon Everlund, sen blir det vidare mot Sexdrega, fest och en kickass kväll!
Tror ni jag kommer hålla den här planeringen? För två månader sedan hade jag sagt nej, idag säger jag ja. Har nyligen utnämnt mig till the master of planering. Återkommer med ett inlägg om detta senare.

Blev det här en roman? Blev det ett långt tråkigt inlägg? Har jag en förkärlek för konstig musik? Nja, skulle jag vilja säga.

onsdag 16 mars 2011

24. Dag 11 - Dagens klädsel

Vänta lite, är det nu jag ska vara så seriös att jag tar en känd bloggbild på dagens outfit och langar upp här på bloggen? Säga vart jag köpt det och det? Ja, tror det va. Ledsen guys, likt studenterna på Himmelska fridens torg 1989 (se hur det gick för dem...) ska jag göra uppror och protestera, för någon sådan bild tänker jag inte bjuda på!
Kan däremot säga vad jag hade på mig.

Svarta sockar från Newbody, lite smådyra men en jäkla kvalitet. BH och trosor från Ge-kås, tänka sig! Var ett jävla kap faktiskt. Grå jeans med skinndetaljer från Gina, 199 riksdaler på rea - ett jäkla kap! Svart linne som jag lånade av mamma och en kort, vid t-shirt med Guns 'n' Roses-tryck, 149 spänn på H&M, ett jävla kap people! Köpte en sådan med Nirvana i fredags, trivdes så jäkla bra att jag återvände för en i samma modell fast med G'n'R-tryck, riktigt fint. På fötterna hade jag för övrigt låga, mörkblå Converse. Behöver jag ens säga pris på dem? Eftersom jag och varannan människa äger ett par vet ni nog att de kostade 699..

Så där, nöjda? Om inte, så får ni leva med det ändå.

tisdag 15 mars 2011

23. I surrender, oh surrender

Likt en toppbloggare från Stureplan tänker jag slänga upp en snabb update innan jag drar ut på stan, det vill säga ner till torget i Svenljunga och vidare till naturbruksgymnasiet. Varför ska hon till en skola på sin lediga dag, undrar ni. Har hon blivit galen? Retar Eric Saade gallfeber på henne? Har hon duschat idag? Ja, svaret är ja.

Hur som, ville bara meddela att jag upptäckt alla mina grammatiska fel och missar i mina gamla blogginlägg. Har jag något i ögat? Nej precis, så mycket bryr jag mig. Med andra ord tänker jag inte andra något.
Vidare kan jag berätta att jag noterat mitt onödigt frekventa bruk av ordet banal. Fantastiskt fult ord när jag tänker efter. Vem försöker jag lura? Jag vet ju att det är fult även om jag inte tänker efter. Dessutom, vilken sjuttonåring använder ordet banal? Hela situation känns något banal! Att jag bloggar om det, det känns om möjligt än mer banalt...

Från mig till dig, ha en bra dag och ge dig ut i det fina vädret! Ska ut med Angelica och gå bort till Naturbruket för att tapetsera skolan med affischer, sedan får det bli en härlig promenad. Fotbollsträning ikväll!

22. Dag 10 - Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Sitter just nu här med en lagom skön träningsvärk i magen - det skulle jag kunna vara lite stolt över. Varför detta, tänker ni. Jo, för att det innebär att jag äntligen fått tummen ur och köpt det där gymkortet som varit på gång ett tag. Debuterade igår på Friskis&Svettis i Borås, var en djungel av olika salar, maskiner och yogamattor. Hujedamej, tror jag passar bra att säga här.

Nog om det där gymmet i Borås. Kan inte riktigt komma på något som hänt de senaste dagarna som jag är direkt stolt över. Skulle vilja komma med någon sån där vacker solskenshistoria eller något annat som visar vilken underbar människa jag är, men nej, det är tomt där just nu.
En sak jag kan tänka på som jag faktiskt är lite stolt över, känns just nu oerhört banal. I en värld av kriser och härdsmälta i Japan, rekryteringar till Försvarsmakten och folk som räddar varandras liv känns det ganska töntigt att säga att det jag är stolt över är min(a) tatueringsidé(er). Kanske inte just för att den är speciellt lysande, unik eller briljant, men för den saken att jag äntligen bestämt mig. Hur det gick till? Läs här!

Med det sagt kan vi alla dra slutsatsen att jag inte gjort några underverk att minnas och beundra den senaste veckan, men om vi ser det från den ljusa sidan är det bara att arbeta sig uppåt! Vad är ni stolta över?

måndag 14 mars 2011

21. It's only rock 'n' roll

I lördags var det dags för årets höjdpunkt och denna slutade i absolut största glädje. En spänning som byggts upp under flera veckors tid och en laddning som pågått sedan förra årets upplaga. Jag talar givetvis om den fantastiska melodifestivalen! Jag är dessutom väldigt oseriös...

Sedan flera år tillbaka har jag ifrågasatt melodifestivalens existens, den tappar allt fler tittare, blir allt mindre intressant och nivån på bidragen är ofta löjligt låg. Det faktum att Eric Saade tog hem vinsten i år är dessutom ett bevis på att makten nu fallit i småflickornas händer, vart är världen på väg?
Nu är det inte mitt hat mot denna musiktävling som jag tänkte diskutera, utan snarare de få goda saker som den fört med sig. Melodifestivalen har i sällskap med Idol, Fame Factory och andra halvt banala mainstreamade tv-program fört med sig en del bra musik. Dessa låtar har jag sammanställt i min alldeles egna spotifylista "mainstreamade musiktävlingar". Ganska skön och jag kallar den för nostalgi, ta er en titt!

Klicka här för att få listan!

Lika lite som jag följde melodifestivalen i år (det vill säga inget alls), skulle jag lyssna seriöst på ett gäng av låtarna i listan, men varför inte ha med lite töntlåtar att skratta åt? Skulle vi alla vara seriösa dygnet runt, året runt, livet ut hade det väl blivit lite tråkigt? Just det! Ta listan med en nypa salt och försök själva klura ut vilka låtar jag gillar eller inte..

söndag 13 mars 2011

20. Dag 9 - Min bästa vän

I mitt liv har jag haft fyra bästa vänner.
Eric som jag bott granne med i hela mitt liv, Frida som är född med några dagars skillnad från mig och Fredrik som var min granne en tid. Och fia. Sofia Norrström.

Om jag inte minns fel var det sommaren innan vi började förskolan som hon flyttade hit (faktiskt i Fredriks gamla hus). Jag borde i så fall varit 5 år och hon 6. Hon kom och ville öka ut min och Erics duo till en fin trio, vilket hon så småningom lyckades med. Jag och fia var väldigt lika som barn, är nog det fortfarande till viss del. Det gjorde att vi hade sjukt roligt ihop, men också att vi bråkade EN HEL DEL. Vårt största hinder var att vi båda var så envisa.
Jag minns tillfällen då jag och fia bråkat om något oviktigt, och sedan slutit fred men istället börjat bråka om vems fel det egentligen var. "Förlåt, det var mitt fel", "nej, det är mitt fel." "nej, det är MITT fel. Det är JAG som ska säga förlåt!" "NEJ, det är JAG..."... Ni fattar min poäng?
Tiden gick, the unbreakable three blev lite mer unbreakable och Eric gled ifrån oss lite och kvar var jag och fia, supertighta! Det är vi fortfarande, även ifall gymnasiet just nu sätter stopp för att vi ska kunna umgås lika ofta... även om vi bor typ 75 meter ifrån varandra. Har många fina minnen med fia, och det allra bästa med henne är att vi kan verkligen vara oss själva när vi umgås. Spelar roll vad folk tycker och tänker, vi kör på precis som vi vill. I vått och torrt, jag och fia!

Jag, Fia och Bella på Metaltown i somras

lördag 12 mars 2011

19. Det finns inga ord

Det senaste dygnet har hela Boråstrakten skakats av en ofattbar sorg som är lika svår att sätta ord på som att förstå. Igår kväll var jag på fest på älskade Teknis, umgicks med vänner och skrattade. Samtidigt inträffade en bilolycka med 6 inblandade på en väg en bit bort.

Några timmar senare satt jag på bussen hem, varpå en helt okänd tjej berättar för den som ville lyssna att hon var livrädd för att åka buss och att det är helt ofattbart hur många det är som dör i trafiken. Killen som lyssnade svarade något för att vara artig och vände sig sedan bort, konfunderad. När jag vaknade imorse fick jag veta det som tjejen redan visste, att en bilolycka inträffat och tre unga tjejer har omkommit, en tjej och en kvinna är allvarligt skadade och en man är lindrigt skadad.
Jag sa till min mamma att det var hemskt, och att jag med största sannolikhet känner någon som är vän med någon av de som varit inblandade. Jag hade tyvärr rätt, och det visade sig senare att jag personligen är bekant med en av de tre tjejerna som inte längre är i livet. Vi känner inte varandra väl, men vi har träffats ute någon gång, hälsar på varandra i korridorerna och har våra skåp precis bredvid varandra. Det hela blev plötsligt väldigt påtagligt, chockartat och omskakande. Jag grät.
Även vi som inte är närmst de inblandade blir involverade i det sorgesvall som denna tragedi för med sig. En sådan här händelse berör oss alla, och vi alla binds samman i en gemensam sorg. Facebook överbelamras med sorgetexter och folk som ger varandra sitt stöd, alla är plötsligt väldigt måna om att visa att de värdesätter varandra. Vi har alla fått ett bryskt uppvaknande och insett att vi är inte odödliga. Vi är unga och vi har livet framför oss, och det finns ingen som räknar med att det kan ta slut på några sekunder.
Jag vill se att det finns en mening med saker och ting, att inget är förgäves. I en situation som den här är det oerhört svårt. Jag vill inte att det ska finnas någon mening i det, men om det inte gör det kommer jag aldrig kunna förstå hur händelser likt den här kan ske. Den enda tröst jag kan finna just nu är att vi som är kvar binds samman på ett sätt som inte kan ske i någon annan situation, och vi alla blir lite extra omtänksamma. Frågan är, spelar det någon roll? Hur länge varar det innan folk återgår till den vanliga jargongen? Hur kan vi med att ens göra det, när livet förändrats så radikalt för familjer och vänner som aldrig kommer få tillbaka det som var?

Mina tankar går till familjer och andra anhöriga, till er som lämnat oss och till din bästa vän. Jag tänker på alla ungdomar och andra som berörts och hur grymt livet kan vara. Jag tänker att det finns inga ord jag kan skriva som spelar någon roll, för inga ord kan förklara det som skett eller göra någonting åt det. Det som räknas nu är att vi samlas, sörjer, hjälper, kämpar och fortsätter. För deras skull.

torsdag 10 mars 2011

18. Dag 8 - Min dag

Känner att den här dag 8-grejen är en väldigt bra ursäkt för mig att göra ett tråkigt alldagligt inlägg om vad jag har gjort idag och bla bla bla.

Vaknade upp lite för sent och tog en buss lite för sent och droppade in på klassens möte om USA lite för sent. Genomled den tragiska slask-dagen med ett par slitna converse och ett skruvstäd kring mina tinningar. Upplyste min käre vän Sebastian att om jag skulle halka och hamna i en pöl på skolgården tänkte jag minsann aldrig resa mig upp igen, utan ligga kvar för evigt.
Efter skolan var det dags för möte med unggruppen, lite mer huvudvärk. Sen kom Moa, då blev dagen bäst. Vi åt smörgås och jordgubbsfil. Med henne kom 80-talet, vart tog det vägen? Allt sprang bara förbi! Jayem lämnade sitt bankkort i baren och Mr. Dörrvakt sa till Moa att hon är kung kung kung kung kung kung kung. Nu ska vi äga och kicka ass.

/Mr. Dörrvakt

onsdag 9 mars 2011

17. Dag 7 - Vad är kärlek?

Kunde inte låta bli att lägga märke till att det är två sjuor i min rubrik. Inte heller ska jag utelämna att nummer 7 ett tag var min siffra på fotbollsplan då jag inte stod i mål. Knep sedan mitt riktiga nummer, 13, när jag började med innebandy. Dock var vi två om det numret och när jag inte var först att knipa tröjan fick nummer 17 agera stand-in. It's a sign people, a sign!

Gamla avdankade tröjnummer är dock inte det vi ska tala om, utan snarare gamla flammor (får tjejer kalla killar för det?). Fast nej, inte det heller. Ämnet kärlek är det vi ska ta upp idag, gott folk.
Vad är kärlek för mig? Kärlek är inte som många skulle säga den kärlek du har i ett förhållande, inte endast. För mig är kärlek inte en känsla, utan det är som ett slags band eller en energi som finns mellan människor. Jag delar min kärlek och ger ut till många, och det finns kärlek mellan mig och min mamma, min familj och mina vänner. Jag anser inte heller att du måste älska någon för att det ska vara kärlek mellan er, för om man satte ordet kärlek i någon slags känsla skulle jag säga att det är omtanke.
Skulle jag däremot diskutera ämnet kärlek i ett förhållande, så finns det ju alla de fina stadierna från att man är intresserad av någon, till att man gillar individen, är förälskad och blir kär. Vart går gränsen undrar jag? Det finns nog ingen som kan säga helt klart. Jag anser också att man kan älska en partner på två olika sätt. Om jag skulle bli tillsammans med någon vid namn Sune skulle jag kunna säga att jag älskar honom efter dag ett som ett par, men det vore i så fall för att vi varit vänner länge och att jag redan innan älskade honom - fast som vän. Att sedan säga att jag älskar honom som pojkvän, det är ett helt annat sätt att älska någon och för att göra det hävdar jag att man måste vara kär. Vilket också är en trevlig typ av kärlek.
Allt bra medför oftast något dåligt, och vi har givetvis olycklig kärlek eller kärlek som sårar. En vän som sviker, ett förhållande som tar slut eller någon som helt enkelt inte har samma känslor. Det är kärlek som sårar. De som älskar och bryr sig mest såras svårast. Vem vill du vara? Öppen och älskvärd men lättare för att bli sårad, än hård och kall och osårbar eftersom ingen kommer innanför ditt skal? Lite lagom och sådär ljummen, en medelmåtta som inte vill vara drastisk åt något håll och snarare blir tråkig? Ta dig en funderare där.

Nog om kärlek, för vad är kärlek?
Jo, när det bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka,
när du fnissar som en liten flicka.
När man känner något that man can't deny,
when the eagles fly over mountain high.
När all oro är som bortblåst och försvunnen,
när Simba återvänder i Lejonkungen.
När man bara drar replik för att slippa krångla,
"min pappa är rik, vill du hångla?"
Om man spärrar upp sina ögon och tittar bak med huvudet ut,
då ser man galen ut!
Det har egentligen inte hit att höra,
det är bara en grej man kan göra.
När jag dansat med Elin, en sommarnatt lång,
vi satt på en parkbänk, jag var kär, hon drack rom.
När Elin sa att jag var det vackraste som finns,
såg in i mina ögon och kräktes på mina jeans.
Våga styr som en kapten, våga fall som ett löv,
våga chansa och se hur det går.
Vad är fegt, vad är mod, what is love?
Baby don't hurt me, don't hurt me, no more.

Tror vår lilla göteborgare med guldlockar skulle sagt det så, men om ni tvekar kan ni ju
kolla här:

16. Don't know what it means

Go' dag go' vänner!
Sitter på en något hård bänk i sällskap med min caddy Lenur.
Nej, han är faktiskt inte caddy, utan en mycket jämlik arbetskamrat. Kan dock hända att jag tagit kommandot lite så här i början, he-he-he. Hur som, det som stundar är ett trevligt litet arbete i samhällskunskap som skall vara inlämnat mot slutet av maj. Kina är vårt området och temat är landkonflikter. Blir bra, blir bra!
För övrigt har jag varit en jävel på att ta tag i mitt liv det senaste. Jobbat ikapp allt plugg, gjort allt nytt plugg och gjort det ORDENTLIGT. Bra va? Dessutom kommit igång med att träna igen och har nu gått med ständig träningsvärk i 4 dagar. Skönt. Ska kila bort och fixa gymkortet på lunchen, Friskis i Borås ska bli mitt nya hem fram över..

Med detta sagt, vill jag meddela att jag inte mått så här bra på länge. Allting bara flyter, även om det är is på åarna runtom i landet.

tisdag 8 mars 2011

15. Dag 6 - Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta om dig själv


Det var bilden det, kan meddela att det faktiskt är den som pryder mitt cv också.
Nu till den svåra saken, jag menar.. definera intressanta fakta?
Trots detta dilemma kör vi på ändå, here we go.

1. jag lyssnar på vinyl
2. jag är oerhört trött på att gå i skolan
3. jag anser oftast att livet börjar när man är klar med gymnasiet
4. jag mår just nu bättre än på länge
5. jag har aldrig varit riktigt, riktigt kär
6. jag har tvåtusenniohundra olika framtidsplaner
7. jag tänker ofta att jag ska fullfölja alla tidigare nämnda planer/drömmar
8. jag vill ha en egen lägenhet så mycket att det är jobbigt att gå i inredninsbutiker
9. jag kan inte minnas när jag var så här otränad sist
10. jag har precis börjat ta tag i min träning igen
11. jag blir stressad av att låta mina föräldrar betala för mycket av mina saker
12. jag skriver dagbok (en riktigt old school med papper och penna!)
13. jag har en tendens att prata för mycket
14. jag älskar utmaningar
15. jag önskar att jag var född på 60-talet

måndag 7 mars 2011

14. Relief

Likt jag burit en hel bil på mina axlar som jag nu blivit av med har jag fyllts med lättnad. Ni kanske tycker att det är banalt och onödig energi, men detta har varit ett stort bekymmer för mig. Likt kriget i Mellanöstern.

Det jag talar om är givetvis mina planer på tatueringar. Ja, jag skrev det i plural direkt. Vågat, tänker ni. Ända sedan jag var liten, och nu menar jag riktigt liten, har det funnits två saker jag vill med livet. Det ena är att lära mig skata (ni obildade själar hade stavat det "skejta") och det andra är att tatuera mig. Mycket, många, häftigt och alldeles perfekt. Som ni säkert förstår har jag också hunnit samla på mig en hiskeligt massa idéer. Problemet att varje idé följer med massor av varianter och placeringar på kroppen, och hur ska man bestämma sig för vilken variant och vilken placering, jag kan ju inte ha fjorton olika motiv på lilltån så att säga.
Det blev tal om tatueringar och min mamma frågade vad jag skulle tatuera om jag skulle göra en tatuering. Tjaa, sa jag, jag vill ju ha många tatueringar, men jag ska också vara så klok (och mogen, tänkte jag) att jag erkänner för mig själv att nää, det där med tatueringar är inte min grej, om jag skulle känna så efter första. Därför skulle jag nog börja med en liten bakom örat, men jag vet faktiskt inte vad. Anledningen till detta är att jag inte är typen som planerar små diskreta tatueringar, utan hellre ger mig på en sleeve från första början.
Min mor protesterade då och sa att om jag gjorde en idag, vad skulle jag göra då? Jag har ju ändå gått och funderat i 5 år! Jag flydde till duschen vid denna fråga, och hörde mammas röst efter mig - jag tycker i alla fall du ska göra något med musik, en textrad eller något!
Väl stående i duschen fortsatte jag tänka. Fan, måste ju ta ett ordentligt beslut. Det börjar bli pinsamt att inte veta säkert när jag har en sån tatueringspassion. Och ingen tatuering. Jag satte mig på duschgolvet, det är smidigaste sättet att raka benen på. Avslappnande, dessutom. Precis som imman försvann där nere vid golvet (varm luft stiger ju som bekant), lättade dimman för mina tankar. Alla mina idéer och problemet med att min kropp är för liten försvann och sakta började de olika idéerna förenas och komplettera varandra i en alldeles fantastisk mix.
Ute ur duschen sökte jag mig till datorn, klickade in mig på ett tatueringsforum för att se om någon hade en liknande idé och kom in på en heeelt annan tatuering. Det var som om hela världen stannade upp för en sekund och den sista pusselbiten föll på plats. Nu vet jag, jag har bestämt mig. Det blir perfekt. Tanke och mening bakom, format i snyggt omslag. Perfekt, mina vänner!

Med denna insikt kan jag gladeligen berätta att min inre strid angående tatueringar inte varade längre än kriget i Mellanöstern, även om det onekligen såg riktigt mörkt ut ett tag..
(mina grundliga tatueringsplaner går egentligen helt emot min bloggs fina motto "kör bara kör", men vafasen.. första tatueringen, det finns gränser i livet liksom)

13. Dag 4 - Din familj

Egentligen var det så att dag fem skulle jag berätta om mina syskon och dag fyra om mina föräldrar, men varför inte slå två flugor i en smäll och ta allt på samma gång? Bra fråga, tänker ni. Smidigt att jag redan löst det då, säger jag.

Min familj är en typisk kärnfamilj, märk väl att jag skriver kärnfamilj och inte Svensson-familj. Mamma, pappa och två barn. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om den mer än att jag älskar min familj så som sig bör, och att jag som en tonåring så sig bör bråkar med dem då och då, men löser det och kommer bra överens ändå. Så som sig bör.
På sommaren brukar vi ta någon tur ihop med husvagnen, ibland bara några mil bort till Falkenberg, ibland en bra bit längre. Nu de senaste åren har det väl inte blivit att jag följt med lika mycket kanske, men det blir väl så när man växer upp och blir äldre. Samma sak gäller väl det årliga Lisebergsbesöket, nu när vi inte åkt dit ihop de senaste två somrarna har jag inte varit där alls. Kan jag fortfarande kalla det för "det årliga" då? Bra fråga.
Jag och min fader brukar oftast skojbråka. Kan bli allt från hederligt slagsmål med knytnävarna (he-he-he) till lite karate homeedition, alltid intressant. Brottning har stått på schemat. Har även här lagt märke till att jag blivit äldre, för han låter mig inte vinna längre.. Fan.
Min lillasyster är två år yngre, så hon fyller 16 (16!! När växte hon upp?!?!) i sommar, dags för gymnasiet i sommar. Skulle nog kunna säga att vi är lite varandras motsatser. Jag är nog den onda och hon den goda. Jag skojar inte när jag säger att hon är så snäll att hon nästan är för snäll, fast inte så snäll att hon låter folk sätta sig över henne. Andrea (ja, så heter hon) är tjejig med tusen olika nagellack och naglar längre än lösnaglar, fullt med smycken och en kärlek för klackskor. Alltid har hon på sig färgglada kläder och sen kommer jag där, klädd i svart, grått eller möjligtvis vitt. Som person är jag nog lite vildare och självisk än vad hon är, men tror bara det är att leva med.
Även om vi är så olika trivs vi väldigt bra ihop och hon är nog den jag bryr mig mest om hela världen.

Det var lite om min familj, och jag älskar dem otroligt mycket faktiskt. Är nog mest lik mamma till sättet, hon är fin min mamma.

fredag 4 mars 2011

12. Dag 3 – Meningen bakom ditt bloggnamn

Vet att det här är inlägget ni alla väntat på. Likt ett barn på julafton eller fjortistjejen på midsommarafton, som en pelargon i öknen väntar på vatten eller som en fallskärmshoppare när skärmen ännu inte fällt ut sig.
Meningen bakom.mitt.blogg.eh.namn.

Djupt inlägg på gång, tungt ämne ni vet.
Hur kom jag då på mitt bloggnamn? Sanningen är att jag inte riktigt minns, hela den dagen är som en dimma för mig. Hjärnan var helt enkelt överbelastad av mina crazyness och livin'-on-the-edge-feeling........................................... Eller så var jag bara sjukt uttråkad och kände för en ny blogg. Bestämde mig för att inte tveka utan att det bara var att köra, och "kör bara kör" låter så jäkla gött i munnen! Att någon hunnit före mig och tagit det namnet hade jag dock inte räknat med. Trots detta bakslag repade jag mig snabbt och kom fram till att förkortningar är ändå så inne och coola nu för tiden att jag lika gärna kan heta kbarak istället. Fyndigt Jenny, fyndigt.

11. keep your snails on a leash

Nu i VM-tider hoppas jag att ni alla sett åtminstone ett lopp eller två på den fyrkantiga apparaten kallad tv. Efter målgång i varje lopp faller åkarna ihop i små högar, helt slutkörda och slutpumpade. Det är den känslan jag har nu.

Det är fredag eftermiddag och efter en skolvecka kantad av lite feber, inlämningar och stenhårt plugg för att hinna med allt jag kanske legat lite på latsidan med, så är det ganska naturligt att jag är trött. Jag tröstar mig med att mitt arbete har gett resultat. Inte bara i form av att jag blivit klar och nått mina mål, utan också resultat som i att jag börjar få tillbaka motivation till skolan. Plugga är ju faktiskt inte särskilt svårt och just nu har jag också den där känslan som Olle Blomkvist en gång talade om - att gymnasiet är tre år. Tre år som du behöver anstränga dig för att plugga och få en bra utbildning, sen kan du göra vad du vill. Nu känns det inte som om det är så mycket. Låt mig ha kvar den känslan, snälla.

Helgen till ära ska jag lägga mig i min säng med både täcke och filt, sova någon timma och sedan hoppas att pluggmotivationen sitter kvar när jag vaknar. Till skillnad från Hellner och de andra skidåkarna reser jag mig inte upp efter en halvminut av total utmattnig, men väck mig om en timma eller två så ska vi se hur jag mår då.

torsdag 3 mars 2011

10. Dag 2 - Varför började jag blogga?

Ända sedan jag var liten har jag skrivit likt en gisslan med en kniv mot strupen, en blogg var förmodligen det naturliga steget vidare från att skriva fiktiva berättelser och dagbok för mig själv. Mestadels har mitt bloggande endast gått ut på att få skriva av mig, men givetvis är det ett otroligt plus med lite läsare och jag älskar att få feedback på mina inlägg!
Kanske lite egoistisk.
En annan anledningen till mitt bloggande är nog ett försök att skona människorna i min omgivning, har en förmåga att bara mala på när jag väl börjat prata (jag menar så där irriterande att det verkligen inte finns någon hejd), och då är bloggen ett bra ställe att få ut lite extra ord och energi. Tänk på det nästa gång ni klagar på att jag pratar för mycket.. det kunde varit värre!