onsdag 29 augusti 2012

293. I'll be there

Det har gått en tid sedan tatueringar, piercingar, utlandsresor och sådant, så nu duger jag. Jag uppfyller kraven, och är nu på väg att binda upp mig för tre små, korta, fjuttiga läkarbesök om året. Tre stycken tiominutare som i gengäld kan skänka mycket tid till en annan människa. 

Dags att bli blodgivare.

292. full steam spacemachine

Löften om sol och tjugo grader kändes minst sagt bräckliga när jag vaknade upp till bister dimma kantad av duggregn. Syrerikt, tänkte jag, och rullade ur sängen för att sätta igång kaffebryggaren.

Kroppen är lite trött idag, för efter gårdagens förmiddagspass på gymmet kunde jag gå med en munter "vad var det jag sa?"-känsla, eftersom benen levererade precis så som väntat. Men det känns idag. Hur som så var jag ännu gladare eftersom jag och fröken Werneröd bokat några dagar i London om en månad. Det blir fint.
   Med det sagt så kändes det inte särskilt jobbigt att gå upp halv åtta idag, vinka av lillasyster som skulle till skolan och sen sörpla i mig kaffet medan jag drog på mig underställströjan. Tröjan som ärligt talat varit lite av min bästa vän, denna kyliga sommar.

En kort morgonrunda med avslutande hastighetsintervaller i backe la en perfekt grund för grötfrukost med hemgjord blåbärssylt. Nu har havregrynen landat och kroppen är på gång igen, dags att inta gymmet!


söndag 26 augusti 2012

291. that is all I'm taking with me

Bister vardag i regnigt Sverige för tankarna till äventyr eller höstmys, böcker och soppa. Trevliga arbetskamrater lyser upp och kalla ljusrör på gymmet som agerar nav av energi. Dagarna blir mörkare men glöden lurar och det som en gång falnat har snart fallit bort.

Ser ljus i den grumliga framtiden, känner surrande tankar vibrera och sitter svettig på min yogamatta med en bitterljuv känsla av livet.

måndag 20 augusti 2012

290. where do we go

Vaknade i förrigår och hade ont i hela kroppen utan att veta varför, vaknade igår och hade ont i hela kroppen och visste då precis varför. Även idag sa kroppen emot, och till skillnad från igår är det nog inte träningsvärk.

Åt god frukost, kände mig jävligt risig. Slösurfade vid datorn, ryckte upp mig och tog en cykeltur för att uträtta lite ärenden, kom hem och tog in den halvtorkade tvätten som hängde ute men förmodligen inte skulle bli torrare av regnet som börjat falla. Fortsatte därefter med mer tvätt, och ännu mer tvätt. Är så mycket som ska hängas på tork att jag inte vet hur jag ska få plats med allt.
   Har sedan fixat med mat och så till jobbet idag, städat och diskat och har nu landat. Fötterna är i fotbad, i ena handen har jag en smoothie med bland annat hallon, gojibär och kanel, och i andra handen ett asgott te. Grönt te med smak av fläder och citron. Dock har jag förstört det lite genom att hälla i ingefära och honung - det ska tydligen vara bra mot förkylning.

Skyr nu inga medel - värk i kroppen, slem i halsen och pulserande huvud ska väck. Jag vägrar bli förkyld!

fredag 17 augusti 2012

289. nobody said

Haft en jävligt konstig förmiddag. Vaknade tidigt fastän jag gett mig själv sovmorgon istället för standardworkout innan frukost, men det var som om jag aldrig riktigt vaknade. Vandrade runt i ett töcken och kände mig halvdeppig, åt frukost, vilade, bytte ställe, vilade, borstade tänderna, försökte ta tag i mitt liv.

Vandrade sedan sporadiskt i över en timma, lyssnade på podcasts och har ingen aning om hur lång sträcka jag färdades. Nu börjar jag äntligen komma igång - har ätit lunch och förberett matlådor till kvällens- och morgondagens arbete. Precis lagom till att det blivit dags att slänga sig upp på cykeln och trampa iväg till jobbet. Trevlig eftermiddag!

måndag 13 augusti 2012

288. don't waste time

Morgondimma och disiga solstrålar ackompanjerat av fågelkvitter gjorde mig sällskap på min cykeltur till jobbet, och redan där kändes dagen ganska bra.

Timmarna svischade förbi, och snart var det jag som svischade hemåt på min cykel. Stannade på biblioteket en sväng och andades intelligens, packade sedan väskan tung med lånade böcker om Europa och hälsa. Jag älskar böcker, och bibliotek! Även om jag egentligen bara vill äga alla själv, så tycker jag inte det där med att ha dem till låns är så pjåkigt heller, haha. 
   Direkt därefter stämplade jag in på gymmet, körde igenom mitt pass från Fitnessfighten och avslutade sedan med lite extra träning i form av tjugo minuter på recumbentcykeln. Det vill säga den med ryggstöd, och pedaler mer rakt fram istället för neråt. Formar snyggt ass! Har den senaste veckan varit nästintill helt förpassad till den och simbassängen, eftersom min rygg klagar och har fått ta mer stryk än den borde. Har varit så illa att jag trots hög smärttröskel stått och lipat i duschen, fått ta ledigt från jobbet och samtidigt varit livrädd för hur allvarligt det kan vara. 

Nu är ryggen på väg att repa sig, och jag har de senaste dagarna känt ett jävla tryck i benen - trots rejäl slutkörning varje dag, så bara de levererar igen dagen efter. Var ett par veckor sen jag körde squats, så nu längtar jag rejält tills ryggen är hel så jag kan köra på igen. Känner att jag har ett nytt personbästa i benen! 


lördag 11 augusti 2012

287. whatever it brings

Snubblade in på tumblr och såg ett foto där det stod att "failure proves that you're trying" och det är ju faktiskt så. Känner att de där orden bara klickar med mitt liv just nu och vissa dagar klingar de mer bekant än andra.

Rutiner i all ära, men en av mina just nu mest frekventa vanor lyder "ett steg framåt, noll komma åtta bakåt", och det är jag inte sådär toppnöjd med. Fysiskt, psykiskt, träningsmässigt, känslomässigt, viktmässigt, måttmässigt, självinsiktsmässigt, livshändelsemässigt. Det känns som om alla framsteg bara hejdar sig i farten och sedan faller lite tillbaka för att tveka på om det verkligen är framåt vi ska gå. JA säger jag, men utvecklingen står likt ett trafikljus med blinkande gult ljus.
   Jag är så urbota trött på att sakna flytet, jag simmar stundtals fort medströms men når aldrig en punkt där jag kan slappna av och bara glida med. Det är snarare så att min väg korsas av en trasslig jävla bäverdamm. Står där och känner att hela kroppen säger till axlarna att rycka uppgivet medan lungorna ska dra in en jäkla massa luft för att sedan ge efter för Sveriges djupaste suck. Det är då larmet går och Jennys järnpsyke samt energireserven kopplas in.

För att rada klyschor vet jag att det gäller att "turn a setback into a comeback" och visa att det inte är antalet gånger man faller som räknas, utan hur många gånger som man reser sig upp. Jag kör efter mitt egenkomponerade mantra TVKV och Tar in, Ventilerar, Krigar, Vinner. Game on!

fredag 10 augusti 2012

286. I will never survive with dead memories in my heart

Jag har länge känt ett hat mot folk som promenerar men slänger sig med termen "powerwalk", och idiotin i att man ska slänga in häftiga ord såsom "mindfullness" när det man egentligen vill säga är "slappna av, för helvete.".
 
Nu får jag väl stå här likt Agda, 89, och inse att tiderna förändras när det gäller vårt vokabulär såväl som den tekniska utvecklingen eller hur kostcirkeln bör utformas. Med andra ord får jag helt enkelt acceptera att det är dags att göra en tydligare skillnad på hurtiga diet-Karin som är ute och går, och en förslappad tonårspojk som traskar runt i DC-skor med hardstyle i hörlurarna. Ja, välkommen powerwalk.
    Angående mindfullness får jag väl säga att det är ett ord som har blivit mer aktivt som ett verb än ett substantiv den senaste tiden. Jag har alltså mindfullnessat. (det där var mitt ord, så om tre år kanske ni andra klarar av att ta det till er, ni med!). Kort kan jag väl säga att det varit på den vägen att jag alltid försöker omvandla mina upplevelser till ord i huvudet, och en dag insåg att ord inte kan återgå något man inte vet hur det känns. Så jag kände.
   Jag har känt isande regn som fryser en liten punkt av kinden när dropparna möter huden, svettdroppar kittla halsen när de letar sig ner mot nyckelbenen och hur varenda nerv i kroppen liksom riktas mot en punkt när den smärtar till rejält. Jag har sett vågskvalpets oregelbundna rytm när man studsar på tå för att snabbare ta sig framåt i vatten, och jag har sett fingrar dansa i ritual när de knyter en knut på soppåsen.
 
Nu för tiden har jag en nyonskylt i hjärnan som bara "CHILL THE FUCK OUT", som sedan får någon på Hjärnkontoret att trycka på den stora knappen som nollställer hela mig - och jag känner mig som ett barn som upptäcker livet på nytt.

onsdag 1 augusti 2012

285. Somewhere in this town

Samtidigt som jag förundras över hur någon skapat en kollektion med skor särskilt anpassade för mig utan att ens tala med mig innan, funderar jag på varför de glömde ta hänsyn till min plånbok vid prissättningen.

Ash.