fredag 29 juni 2012

274. you cant' win this fight

Jag är så jävla trött på att känna mig miserabel och jävlig. Kvällarna är jobbigast för då går tankarna som mest, och värst av allt är besvikelsen. 

Inför sommaren har jag sagt till folk att det enda jag ska göra är "jobba, träna, sova och gå på Metaltown". Man kan ju tycka att tre av fyra inte är ett så dåligt facit, men med tanke på att det egentligen är uppgifter som egentligen inte borde vara så svåra att genomföra kan jag inte låta bli att vara besviken.
   Börjar nu krypa upp mot fyra veckors-strecket som förkyld, och även om det känns ganska bra mitt på dagen slår det tillbaka på kvällen och fram mot tre-fyra på morgonen vaknar jag och hostar så mycket att jag inte kan andas. Så.jävla.trött. 
   Dessutom är den första juli påtagligt nära, och det gör mig än mer besviken och ledsen. Hade nämligen planerat att delta i Fitnessfighten i juli månad - en 30dagars tävling där du får ett kost- och träningsprogram att följa, och sedan utses en vinnare utefter framstegen som gjorts. Har varit sugen på att vara med i några månader nu, men har kännt att det inte riktigt passat med tanke på USA-resa och studentvecka och grejer. Men nu så. Fast nä. Istället får jag skjuta på det till augusti, och det kan väl på sätt och vis vara bra - för då kan jag ta juli som lite uppbyggningsmånad utan att det blir från noll till hundra med tanke på min månad som inaktiv nu. 

Hatar att saker och ting ska gå emot mig så jäkligt, men nu är det dags att jag tar tag i mig själv. Dags att jag rotar fram lite extra kämpaglöd och ger mig själv lite livskvalitet. Typ genom att luncha ihop med en saknad vän innan jobbet idag. Vilket jag ska. HEJ! 

onsdag 27 juni 2012

273.

Vet fan inte vart jag ska göra av mig själv, är så jävla less på att vara förkyld! Orkar fan inte mer. Letar friskhetstecken och när jag känner att det blivit lite bättre kan jag inte låta bli att tänka att "nu blir jag frisk!" typ tvåhundrafemton gånger och då blir jag så ledsen när jag sen upptäcker att jag kanske inte blivit så frisk trots allt.

Har så mycket träningsenergi som bubblar att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. Känner mig som en jävla fånge i min kropp.

måndag 25 juni 2012

272. holding all these lies

Var hos doktorn idag. Han sa att jag varken har några inflammationer eller infektioner eller allt vad det är man kan ha. Det var väl bra. Sen sa han att det är förkylning. Det kan man ha i åtta veckor lika gärna som en. Te, var hans rekommendation. 

Nu har jag druckit te. 


271. här finns bara jag

Likt jordgubbar med mjölk och en skvätt grädde, är det där med långhelg något jag tycker om. Har varit ledig sen klockan 15 i torsdags, och börjar inte jobba förrän vid fyra imorgon - känns riktigt fint!

Det må så vara att detta varit längsta ledigheten jag har inplanerad innan en vecka in i september, men jag tycker ändå att jag förvaltat den väl. Midsommarafton inleddes med tid spenderad ihop med Corollan förbi det gula varuhuset, Rolfstorp och stora rapsfält, för att sedan nå slutdestinationen Moarna lite utanför Varberg. Åt där midsommarlunch med fröken Werneröd och hennes familj, innan det blev eftermiddag och dags för mig och tidigare nämnda kvinna att fara vidare för mer kvinnligt sällskap.
    Midsommaraftonen firades sedan med Hanna, Sara och hennes vänner och pojkvän och hans vänner, och när det närmade sig natt antog jag och Hanna destination Apelviken för möte med såväl vänner som bekanta och främlingar där.
    Midsommardagen vaknade vi upp i en friggebod som var nästintill tömd på syre, och när jag och Hanna fått Sebbe att slänga upp dörren på vid gavel sved den skarpa solen i ögonen. Det blev en solig dag med häng på altanen innan jag och Hanna åkte till Träslövs läge för att spela en match minigolf med Sara, Jonas och Anton. Regnet föll, tjejerna vann och vi tog tillflykt till en stuga som erbjöd den mest seriösa omgång Uno jag någonsin spelat. Det var kul!
    Igår vaknade jag upp i vår stuga i Falkenberg, och efter att vi haft några släktingar på lunch hade jag stugan för mig själv ett tag. Utnyttjade det på bästa sätt - med tystnad, kaffe och en bok. Var bra mental förberedelse för striden jag led sedan på Gekås, dock med vinnande resultat.

Idag har jag hängt med min höggravida komodo, typ det bästa man kan göra en ledig måndag. Tycker det där barnet ska kräla ut snart! Nu ska jag gå till sängs med min bok som sällskap, och hoppas på att vakna upp utan hosta och med ett bra humör imorgon. Fred ut, gott folk.

Inte så seriösa. Men söt Hanna!
Det är typ så här vi ser ut. 
Minigolf!


söndag 24 juni 2012

270. förmodligen mitt mest personliga inlägg någonsin

Mamma sa för några dagar sedan att man skulle räknat hur många gånger jag varit förtvivlad över meningen med livet. Med ett ig i Matte C i bagaget vet jag ärligt talat inte om jag kan räkna så långt.

Jag är en människa som tänker väldigt mycket, och framför allt på mig själv. Inte nödvändigtvis på ett sånt där dåligt vis, utan det är mer funderingar över hur jag fungerar, valen jag gör och vad jag ska göra i framtiden. Det har alltid inneburit att jag haft en väldigt god självkännedom, i stort sett alltid vetat precis vad jag vill och vart jag är på väg - men det är inte så längre. Jag känner mig som Laleh som står och ropar "vad ska det bli av mig?" och det gör så ont i mig att inte veta vad jag vill. Det som alltid varit så självklart är inte det längre, och det smärtar så att känna sig vilsen. Det är en enda stor törn i självförtroendet, självbilden är rubbad och både egot och stoltheten har fått ta sina smällar.
    Jag är inte den som är den, eller någon som tar åt mig särskilt lätt. Det är så mycket som bara passerar, eller som en mycket fin vän sa - "det bara rinner av dig". Och det gör det oftast, men när det väl sätter sig etsas det fast hårdare än utspillt rödvin på en vit linneduk. Och då tänker jag. Om och om igen, kanske för mycket.
    För att vara en människa som pratar fantastiskt mycket, inser jag mer och mer hur mycket det är jag inte säger. När jag talar vill jag ha tänkt klart, och när jag tänkt färdigt brukar oklarheter vara lösta. Jag släpper sällan in andra i mina inre processer och tankegångar, och jag börjar förstå att det ibland sliter lite för mycket på mig själv. Allt som stängs inne blir till ett pyrande virrvarr som väntar på den sista tändningen som gör att det exploderar. Det gör ont.
    Även om jag tappat grepp om vissa delar är andra desto klarare - framför allt mitt behov av träning. Att även det hålls ifrån mig nu när jag sedan tre veckor dragits med en förkylning gör att frustrationen växer och bygger på deppen, jag känner mig så hjälplös och ful och tjock och äcklig. Det spelar ingen roll vad andra säger för jag känner min egna kropp bäst och den är nu både många kilo för tung och en hel del muskelvolym för fattig.

Mitt psyke är inte i balans just nu, träningsformen är inte vad den ska vara och jag mår inte särskilt bra. Men jag kommer bli bra. Jag hoppas bara innerligt att jag blir frisk innan juli för då planerar jag dra igång ett riktigt spännande kost- och träningsprojekt, och jag vet att det i sin tur kommer ge psyket en boost. Juli ska handla om mig, här, just nu - och alla onödiga tankar ska trängas ut av ett sjujävla fokus.

söndag 17 juni 2012

269.

Jag är ju snäll och så som bloggar, men vidare kvalitet kan jag inte lova. Metaltown var helnajs, men min förkylning har bestämt slagit tillbaka och jag känner mig mer eller mindre död. Ska krypa i säng nu så jag orkar upp och jobba imorgon bitti..

torsdag 14 juni 2012

onsdag 13 juni 2012

267. in waves

Jahaja, nu var det snart dags att sova för att sedan gå upp och hälla i mig lite kaffe, äta frukost och sedan ta cykeln till jobbet. Sitter annars här och taggar Metaltown, förundras över efternamn såsom "Lussenburg" och irriterar mig på den molande värken som fortfarande infinner sig i min rygg och nacke. Tjock har jag blivit, men på måndag räknar jag med att förkylningen ska vara över så att jag kan träna igen. Och skärpa mig med maten, tills dess tänker jag fan äta hejdlöst bara för att få nöjet att tappa ett par kilo asfort sen igen.

Fejkad tagg
Egentligen mest jävligt trött

tisdag 12 juni 2012

266. vad är min tystnad värd?

Edit: vet nu varför jag inte har några redigeringsprogram på den stationära datorn. Den låser sig av alla bildbehandlingsprogram. Nu är det fan jag som kryper upp i min svarta soffa inne i hörnet och känner mig miserabel. På vinylspelaren får Neil Young snurra, och jag tar med mig den här listan, Ulf Lundell, kent och Thåström som backup.

Inte ens sugen på att tröstäta eller ringa gamla ex. Är nog världens sämsta depptjej.

265. then I'm 666

Kör bara kör, allt eller inget, döende eller fullt ös. Med andra ord: inte krasslig. Vilket vidrigt jävla påfund, det där med att vara halvsjuk, halvfrisk, halvbra, halvdålig. 

Aldrig vart så mycket för medel och mittemellan, så frustrationen är ju ungefär lika med tre miljarder procent nu när jag sitter här med rosslande hals, lätt huvudvärk, ryggont och en nacke som smärtar så att det nästan svartnar för ögonen om jag böjer huvudet framåt. Men svartnar gör det aldrig. Ge mig en släng migrän, åtminstone!
   Ja, har en sån där dag. Har dessutom inte tränat på en och en halv vecka och den där en och en halv veckan har varit minst sagt destruktiv, så kroppen känns som en slemklump tömd på muskler. Jag har inte heller några halstabletter hemma, och ska jag ner till byn (ja, vi säger så) för att skaffa det så måste jag ta bilen från helvetet som jag blev osams med igår. Lägger jag mig i sängen kommer tristessen, ska jag dra en printscreen för att ge en eloge till Google för deras ambitiositet upptäcker jag att den knappen fastnat nedtryckt och inte går att få upp. Vill jag skriva ambitiositet inser jag att det kanske inte ens är ett ord men kommer inte på en synonym, och ska jag sedan fota datorskärmen med iPhonen slås jag av det vi alla skärmfotare brukar vara med om - det blir inte så jävla bra.

Nu sitter jag här med några halvtaskiga foton och minns att jag inte har något redigeringsprogram på den slöa stationära datorn. Förutom HP Image Zone som låser hela datorn när man startar det. Enda bra med den här dagen är att jag funnit ett genialiskt sätt att hålla kvar värmekudden på nacken även i sittande ställning, och att jag kanske ska träffa fröken Werneröd i eftermiddag. Nu ska jag se om jag har fokus nog att läsa en bok jag fått av min mor. Idag känns titeln minst sagt passande. 


måndag 11 juni 2012

264. bra in i banan

Jaja, ingen anledning till att vara sura bara för att jag inte bloggar stup i kvarten. Jag har ju tamejfan haft studentvecka! När är man annars mer upptagen, om inte då? 

Sitter nu i samma gamla soffa med samma föräldrar framför samma tv. Det är matchen mellan Sverige och Ukraina som sänds, och det där med EM är väl inga konstigheter direkt. Skillnaden mellan denna fotbollskvällen och andra matchkvällar ligger helt enkelt hos mig - för idag har jag avverkat min första riktiga arbetsdag. Inte som jobb under sommarlov, utan som jobb-för-att-det-ska-jag-göra-resten-av-mitt-liv. 
    Efter en vecka med utekvällar, barhäng på Wisers, bal, hemmafest, heldagshäng i en bäddsoffa, pizzaflöt, flertalet avslutningsmiddagar och slutligen den omtalade studenten. Som var så brutalt jävla underbar. Förkylning, flak och fest ledde till att jag blev så hes att jag fortfarande kraxar värre än en whiskeyalkoholist och cigarettmissbrukare tillsammans, men det var det mer än värt. Det var helt enkelt en av de bästa dagarna i mitt liv!

En dag när allt fått sjunka in lite mer ska jag kanske skildra det lite mer, men rättvisa kommer aldrig gå att ge. Känslan brinner bara för fullt inne i mig, och jag tror endast att det är ett fåtal elever i kära EP09 som kan ha ett hum om hur just min känsla känns. Åh, jag har tagit studenten.. Fyfan va jag är bra!