tisdag 31 juli 2012

284. Why do we fall?

Känner mig lite som Skorpan som står vid stupet och stirrar ner mot Nangilima, och märker hur det där suget i magen ligger och lurar. Jag står på kanten till något nytt med något gammalt bakom mig, och har en hel värld framför mig.

Jag drömmer mig bort till broar bland Amsterdams fantastiska byggnader och smutsen på kullerstensgator i Berlin. Jag ser ett kyffe till vindsvåning med tegelväggar och utsikt över Paris, halvbra kaffe i för liten kopp på ett kafé i Florens och jag förnimmer bergsluft i mina lungor bland alptoppar i Österrike.
   Jag ser spår av svunna i tider bland slottsruiner i ett främmande land och känner vardagskontraster och lidande hos folk som har det sämre ställt. Jag känner droppar av vattenkondens på mina armar när jag vandrar djupt i Amazonas, och låter kinderna piskas av svidande kyla någonstans på ett blåsigt Island.
     Jag anar en vardag bland tunnelbanor och turister i London, och det är en sån där dag då jag bestämt mig lite extra. När jobbet tar slut tar jag pengarna och sticker, det får bära eller brista. Fruktan för att sen stå på noll skaver, men det spelar liksom ingen roll. Vinsten är en rikedom som inte går att vinna på den här sidan regnbågen.

Jag är fortfarande Skorpan men jag hoppar inte ner. Jag sluter mina ögon och tar ett djupt andetag, tänker på Stig-Helmer och mumlar att "jag är inte rädd, jag kan flyga". Jag öppnar ögonen och tar ett språng framåt, rakt ut. Mina ögon förblir öppna, för av det här äventyret vill jag inte missa en sekund.

283. The Fellowship

Om ganska exakt femtiofyra minuter slår klockan augusti, och det innebär inte bara att vi för typ tredje gången denna sommaren kommer säga att "denna månaden kommer sommaren".

Från och med imorgon ska jag leva enligt Fustrametoden och Fitnessfightens alla regler - det vill säga träna enligt det träningsprogrammet jag får om femtiotvå minuter, och kostprogrammet som jag redan fått en kik på. Maten tror jag inte blir några problem, för i ärlighetens namn är i stort sett enda skillnaden mellan min nuvarande kost och Fitnessfightens att de rekommenderar 100 kalorier mer.
   Träningen däremot blir spännande, vanligtvis satsar jag ju oftast på cardio i form av distansträning med vissa intervaller, och annars är det hit the weights i gymmet som gäller - tyngre och tyngre. Som jag förstått det ska Fustra gå ut på effektivitet, lägre vikter och fler reps.

Nu kör vi!


söndag 29 juli 2012

282. for the weak

Det där med att träna löpning har inte varit en särskilt frekvent återkommande punkt på agendan de senaste veckorna. HELVETE va min kropp och mina lungor kommer bli arga på mig senare, men vi kommer alla vara glada efteråt.

Idag kör vi Ringestenarundan, oavsett tid ska den genomföras! Belöningen blir sedan rygg- och bröstpass på gymmet.


fredag 27 juli 2012

281. A world before I am a man

När jag var yngre passade jag på att testa många olika sporter och träningsformer, och även om det var fotbollen som till slut drog det längsta strået undrar jag ibland om jag hade haft roligare om jag tränat något annat. Jag vet inte. 

Under något år sysslade jag lite med friidrott, och det är ju faktiskt jävligt roligt. Tycker idag att det är en av de roligaste sporterna att se på tv, så när jag i OS 2008 fick se löparen Usain Bolt dominera var jag minst sagt fascinerad. 
   Det var inte bara den totala dominansen som imponerade, utan också hur oskyldigt spexig han var. Ni vet, inte det där med superstjärnor som själva tycker att de är så bra och coola, och därmed går ut med en halvtaskig attityd. Istället var det som om han bara var så glad att han var tvungen att få ut det genom att showa lite för publiken, som om han knappt själv var medveten om hur otrolig han var. 

Igår tog jag mig äntligen tiden att se del ett av två av en dokumentär om Usain Bolt (länk till svtplay här). Fruktansvärt intressant, och humoristisk! Inte nog med att man får se delar av vilket otroligt arbete som ligger bakom succén, man får också lära känna personen Usain mer, och inte bara löparen. 

måndag 23 juli 2012

280. everlasting light

Hade jag varit en av de där som driver en vit blogg med svart text i typsnitt Courier hade jag förmodligen haft "Just nu" som rubrik och lagt upp en bild på en kopp te, boken jag läser (De Två tornen) och min iPhone liten nonchalant liggandes bredvid.

Hade sen kanske skrivit något om att jag det senaste "fått en grej för matlagning", och att jag nu ska återgå till mitt te och boken. Dock är ju fallet så att jag inte har en sån där blogg, så jag ska därför bjuda er på ett par extra rader läsning.
   För att låta som en tvättäkta jojobantare kan jag säga att varje gång jag tar tag i min kost och träning på nytt finner jag sjukt stor glädje i att planera min mat. Nu är ju inte fallet så att jag är en sån där person som går från noll till hundra och ska "börja ett nytt, hälsosamt liv", utan bara satsar lite mer ibland. Från sjuttiofem till hundra typ. Intensifierar, kan man väl säga.
   Nu är det däremot lite annorlunda. Har den senaste tiden inte bara känt att det är roligt att verkligen ha koll på allt jag äter - jag är tamejfan passionerad på vägen från råvaror tills dess att de äntrar min mun. Har väl alltid varit ganska bra på att laga mat, men aldrig förr tyckt det vart lika spännande.

Det kliar i fingrarna! Jag vill baka mer bröd! Jag vill göra en förbättring av kycklinggrytan jag gjorde ikväll! Jag ska testa fler sorters soppa! Mat! Tagg! Kul!

fredag 20 juli 2012

279. Death by exile

Någon säger till en annan att den skryter och som svar får personen i fråga att den bara är avundsjuk. Ungefär så går det ofta till på sociala medier idag.

På Twitter, Facebook, Instagram och alla möjliga platser delar folk med sig av uppdateringar och foton, som folk sedan bara kritiserar och ofta kallar för skryt. Jag tänker först på det här med att skriva om att man tränar, eller lägger upp ett foto på vad man äter - vilket jag själv ibland gör. Det bemöts sedan med att folk ironiskt säger att "för träningen ger ju inget resultat om man inte berättar det för hela världen", "jaja, vi har förstått att du är nyttig och hälsosam. Nöjd nu?" eller "för vad du äter är ju så intressant".
   Jag funderar vidare på texter om "världens bästa pojkvän", foton på semestern till Turkiet eller vid grillen i den fina sommarstugan. Publicerade bilder på någons nya lägenhet, en annans nya frisyr och någon som skriver om de snygga skorna den köpt på sommarrean. Bemöts såna saker med samma kritik?
   Frågan som kanske är mest väsentlig är varför vi egentligen lägger postar alla dessa saker. Är det för att delge våra vänner med vad vi gör just nu? Är det för att skryta? Är det för att vi tycker om att skriva eller ta fina foton och visa? Och vad är det som gör att vissa uppdateringar är mer accepterade än andra?

Jag menar inte att rättfärdiga poster om träning och hälsa. Jag vill snarare plantera idén att på ett vis kanske vi alla skryter genom att berätta vad vi gör just nu i våra liv - eller så är det helt enkelt så att vi bara avlägger nulägesrapporter, och att dessa därför ser olika ut beroende på våra intressen. Några uppdaterar mer om träning, och andra om sina resor världen över.

onsdag 11 juli 2012

278. I've killed a part of me that was aching

Hej vänner. Det jag gör mest om dagarna är att välja ett album som jag sedan lyssnar på repeat, läser och småfixar här hemma. Varvat med jobb då, såklart.

Igår var jag också hos min komodo och träffade en vecka gamla Liam. Höll på att dö sötdöden, dra mig bakom galler va gullig! Vet att Louise och Viktor kommer bli (är) superbra föräldrar. Ganska häftigt det där med barn faktiskt. 9 månader i en mage och sen plötsligt är det ett helt fungerande liv på utsidan som gäller.. Bara sådär!

Idag är det förresten Gojiras L'enfant Sauvage som gått ett par gånger. Vi hinner nog en vända till innan det är dags för sömn!

tisdag 3 juli 2012

277. hey kid, do I have your attention?

Tackar sminkgudarna för vattenfast mascara och en bra primer. När jag nyss kom hem satt sminket där det skulle, och trots fällda tårar så mår jag bra ikväll.

Sitter i morgonrock med en kopp te och tittar ut genom fönstret på den ljumna skymningen, och på spisen kokar broccoli till morgondagens matlåda. Tycker ibland det är riktigt mysigt att göra iordning lunch att ha med till jobbet.
   Har varit ledig hela dagen idag, spenderat tid med min syster i Göteborg och gått på premiären av The Amazing Spider-Man 3D. Filmen var otroligt bra med skickliga skådespelare, det tredimensionella var effektfullt och flera sekvenser var eh.. tårdrypande. Långa sådana sekvenser. Till den grad att jag fick dölja snörvlingar i harklingar.
 
Med mig hem från storstaden fick jag en dubbelvinyl med Ulf Lundell, det känns fint. Något som känns ännu finare är att min bästa vän idag fått en son tillsammans med sin Viktor. Det gör mig lycklig!

måndag 2 juli 2012

276. I will lose my mind

Utan att gå in på djupa psykologiska analyser om viljan till verklighetsflykter, att drömma sig bort eller nyfikenheten att följa en historia - så tycker jag att det är fantastiskt hur vi kan påverkas av fullständig fiktion i form av det skrivna ordet. 

Ibland tänker jag på hur livet skulle vara om jag inte fick eller kunde läsa. Hur många världar och levnadsöden jag skulle gå miste om, hur många tårar jag skulle spara, hur många skratt jag skulle behöva använda till annat och hur mycket tid jag skulle få över. Vilken obeskrivlig tomhet som jag omedvetet skulle bära omkring på. 
   Andra gånger klurar jag på hur livet var innan jag kunde läsa. Jag minns inte hur det var att se en text utan att läsa den, oavsett om det var tidningen som låg på köksbordet eller en vägskylt som passerades under en bilfärd. Såg jag orden som en samling av bokstäver jag inte kunde tyda, eller föreföll det som bilder?

Jag tror att jag idag missar detaljer som jag förr såg. Jag tror att innan jag kunde läsa var omgivningen mer enhetlig och ägnades samma uppmärksamhet, medan jag nu automatiskt skiljer text från resten av omvärlden. Förmodligen för läsningen bort fokus från saker jag inte märker, men ändå skulle jag inte för allt i världen vilja vara utan möjligheten att läsa. 

söndag 1 juli 2012

275. no time like the present

Woop woop! Redan på min fantastiskt positiva hälsning hör ni ju att jag mår lite bättre. Kan inte påstå att kroppen är i fas nog för att klara av några tunga träningspass, men psyket börjar rätta till sig.

Idag kliver vi in i juli, och jag har inlett dagen likt en katt: ätit och sovit. Kände mig nämligen inte utvilad när jag vaknade imorse, men det var helt omöjligt att somna om! Gick därför upp och åt frukost, och när jag vart vaken i en och en halv timma kravlade jag ner i sängen och sov i över en timma till. Nu äter jag lunch!
 
Kanske inte ultimat start på mitt tvåmånadersprojekt GBISAEM: Get Back In Shape And Even More. Men men, en start är en start oavsett kvalitet - och precis som man säger måste man ju börja någonstans. Nu är jag igång igen, och firar med ett kvällspass på jobbet.