söndag 30 september 2012

300. hur de tycker det ska vara och vad vi andra accepterar

Har aldrig menat att ta rollen som ännu en medelklassprinsessa som tror att hon knäckt samhällets koder och ser igenom den korrupta fasaden, men ibland känner jag ändå att jag låter som en av de där. Som tjejerna som spyr ut kritik på Twitter och talar i en ton som säger att jag vet, jag har fattat, det har inte du.

Ändå hamnar jag nog där ibland. Omedvetet, och inbillar mig att jag inte alls är sådan. Det vill jag faktiskt inte vara. Nu är kanske ett av de tillfällena då jag kommer låta sådär, och jag tänker varken be om tillåtelse eller ursäkt för det.
   Jag är så urbota jävla trött på att behöva be om ursäkt. Eller behöver och behöver, jag gör det ändå. Vi gör det ändå. Vi har lärt oss att göra det, att svara, utveckla, motivera. Vi förklarar varför vi inte ser ut som supermodeller och varför vi inte tjänat vår första miljon än. Vi förklarar varför vi valde att blondera håret, tackar nej till pasta och du som tränar 10+ pass i veckan och äter nyttigt, varför är du inte smal? Du gick Entreprenör, varför jobbar du inte med ekonomi? Du är ju inte feminin, varför använder du så mycket smink? Du gillar ju inte popmusik, varför lyssnar du då på Gavin Degraw? Du säger ju att du gillar att skriva, men varför har du då inte gett ut någon bok än?
    Det är sådana idiotiska grejer som kan få mig att brusa upp, eller sublima hintar från människor som tror att de vet så mycket om andra. Eller det faktum att jag någonstans känner att jag måste ursäkta mig och förklara varför. Då vill jag istället bara ta en hel busslast med insikt och välta över idioterna så att vi någon gång kan ta in det där med att vi alla fungerar olika och har ett enormt spektrum med varierade egenskaper, ambitioner och valmöjligheter. Det som är givet för någon, är medvetet bortprioriterat för en annan och det är inte alla som vill stå där på toppen hela tiden.

Just nu befinner jag mig i ett skede där jag och så många andra får stå till svars för oändligt med frågor - fortfarande relativt nyutexaminerade, ståendes på tröskeln till arbetslivet, vuxenlivet, resten av livet. Jag orkar inte fortsätta hålla föredrag om framtidsplaner och karriärinriktningar. Jag är inte intresserad av synpunkter och anmärkningar för jag är så urbota jävla trött på att behöva be om ursäkt.

måndag 24 september 2012

299. det var något trösterikt i hennes öde

Startade dagen med Håkan Nesser i hörlurarna under en lång morgonpromenad i höstkylan medan det ljusnade, kände doften av blöta barr och hur kinderna sakta värmdes av morgonsolen. Eller av kroppsvärmen som sakta spred sig.

Åt sedan världens bästa frukost i form av havregrynsgröt, tog tag i livet och besökte Arbetsförmedlingen och infann mig sedan på gymmet. Benen levererade över förväntan och duschen efteråt kändes - om möjligt - något bättre än vad duschen efter träning brukar kännas.
   Dagen fortsatte i samma muntra takt med lite slutfix inför morgondagen, kaffe med finaste komodo och lilla Liam, som inte drack kaffe men däremot spydde när han satt hos mig. Cyklade sedan på mitt rostiga gamla fordon upp till Landbohallen för cirkelfys med andra glada motionärer, pressade ut varenda liten svettdroppe och tog sedan ännu en skön dusch.

Sitter nu med nymålade naglar, Håkan Nesser i öronen än en gång och ska snart lägga mig och sova. Imorgon vaknar jag upp till en packad resväska, en glad medresenär och ett flygplan som tar oss till London. Godnatt!

tisdag 18 september 2012

298. träning för själen låter kliché

Molande värk som i takt med andetagen lättar och strömmar ur lederna tillsammans med luften vi andas ut. Sträckta kroppar, vridna muskler, syregenomflöde och en medveten avslappning som gör att det känns som om min själ svävar lite ovanför min kropp.

Som en spegling av livet och dess resor där saker och ting ska göras i rätt ordning är yogan. Gör man fel gör det ont, gör man rätt blir man stärkt, bättre, utvecklas. Hela proceduren är en process där inte ens en fullvärdig asana - pose - är målet, du är liksom i ständig rörelse på utvecklingskurva där du hela tiden strävar efter att stå lite längre, lite rakare, lite snyggare. Med konstant resa är det inte det att man aldrig får stanna och vara nöjd, men kanske är det just här som det är bra att vi lärt oss att vara nöjda, men inte belåtna.
   Idag satt jag på min yogamatta innan en klass med min favoritinstruktör och försökte ignorera värken i latsmusklerna. Hela ryggen kändes ganska stel, eller som jag sa till en kollega häromdagen - "det känns som om jag har ett betongblock mellan skulderbladen". Jordnära toner strömmade ur högtalarna och lite mer än en timma senare kände jag mig väldigt nöjd. Otrolig kontakt idag, lite för distraherad vid avslappningen men väl så fokuserad resten av tiden. Lämnade salen med mjukare rygg, smidigare kropp och som alltid efter yoga - känslan av att vara Superwoman. Jag klarar allt!

Sitter nu och gör mig redo för att avsluta dagen. Stänga ner systemet för idag och öppna ett nytt dokument imorgon. Gör detta genom bästa postyogaritualen och en ack så fin rutin varje höstkväll: dricker te.


söndag 16 september 2012

297. onödigt osammanhangande

Runt oss finns en jävla hets som liksom pressar sig genom epidermis in i våra själar och skapar en jävla hets även inifrån. Den är allt vi är och allt vi vill vara, det vi varit och det groende föraktet mot alla våra flaws.

Varje dag blippar jag en dosa jag har i min nyckelknippa mot larmpanelen på gymmet, florerar dessemellan i löpspåret, på yogamattan eller i gruppträningssalen på Friskis&Svettis. En jävla hets, säger vissa, "bantar du?" frågar en annan.
   Om vi först kan komma överens om att "banta" känns lite väl det forna decenniet - så tillåt mig att fortsätta. Egentligen vill jag inte tala om hälsosamt leverne eller träning, utan snarare beslut och det faktum att jag ser mig själv som en förändringens kvinna. I min hjärna snurar otaliga processer, varav de flesta hjälper mig att utvecklas och se framåt. Från framtiden vinkar en snygg och muskulös Jenny, och hur många kilon vågen visar har jag ingen aning om - för om det är något jag blir allt bättre på så är det att sluta tänka på vikten och istället fokusera på det som är viktigt.
    Det handlar om prioriteringar och att sätta upp mål. Det som är viktigt är det som tar fram det bra i mig och ger en meningsfull tillvaro, och av dessa gäller det sedan att känna vilka som väger tyngst. De vill jag nämligen ta vara på, analysera och genomarbeta till dess att jag fullkomligt tömt dem på information. Jag ska sedan konstruera dem till syften och konkreta mål att arbeta mot - mål för träning och hälsa, arbete och privatliv. De ska bli mål som ska vara med mig hela tiden och absolut inte döljas i någon mystisk version av Pandoras ask, snarare ställas ut i ett jättelikt galleri eller som huvudattraktion i julskyltningen på Harrods.
    Jag vill därmed uppmana varenda levande varelse att välkomna analysen i sitt liv. Vart står jag nu, vad är det jag vill, varför är jag inte där och hur kommer jag dit? Analysen är liksom grunden till alla mål, nyckeln till insikt, djupet i våra tankar och likt det i skolans betygskriterier fodras analytisk förmåga för högsta betyg så är det analysen som ger oss möjlighet till ett liv med mvg-kvalitet.

Jag drömde häromnatten att jag var på ett fartyg och vann 9027 kronor på en enarmad bandit. En kollegas analys löd att jag var fartyget som är lite vilse på havet, tänker lite för mycket och andra och behöver ta en del beslut gällande mig själv. På samma sätt är det dags för oss att ta tag i rodret och vara befäl över våra egna liv, och med beslutsamhet ta oss igenom den jävla hetsen till hav för att tryggt kunna styra mot rätt kust, rätt mål och rätt slutdestination.

296. spackel och snärjda trådar

För trött för liknelser men pigg nog att tillkännage att jag arbetat nitton av de senaste tjugoen dagarna, men att jag nu är ledig ett par dagar. Vill fira detta genom att klä av mig den ordentliga vårdarbetarlooken och istället slänga på lite nagellack, kleta på smink och köra fötterna i ett par riktigt höga klackar. Sedan andas lite.

Believe it or not, men fotona är tagna olika dagar. 

måndag 10 september 2012

295. cravings med bitter eftersmak

Det är det där med att vilja sitta i hotpants och spela Monopol men tröttna innan hotell på Folkungagatan och att plocka fram hushållets alla filtar men bli uttråkad efter en halv film och knappt påbörjat godis.

Någonting gör att vi ack så ofta upplever njutningen i planeringen av det stora som komma skall, för när vi väl är där så är vi inte så tillfredsställda, trots allt. Det var inte så kul i praktiken som i teorin och den där grejen kanske inte var en kanonidé trots allt.
   Eller så var det det. Kanske är det så att saker och ting är precis så bra som att vi tror att de ska vara, men att det inte längre duger. Möjligen är grunden att vi föds med begär som sedan trimmas när vi fostras till att hela tiden önska mer. Småflickor med söta klänningar pryds med ett matchande hårband för att bli ännu sötare, man vinner en fotbollsmatch men nu är det dags för serieseger och är du inte bara mätt - utan mätt och belåten?

Kanske är det just där skon klämmer. Vi ska inte bara vara nöjda, vi ska också vara belåtna. I en vardag där fåniga skönhetsideal och statistik på toppjobbens lönecheckar ständigt florerar så uppmanas vi varje dag att vilja vara lite bättre, ha lite mer - och bete oss lite annorlunda.

torsdag 6 september 2012

294. let's make it

Gäspar ikapp med regnets smattrande mot takpannorna, och med tanke på att det öser ner så säger det en hel del. Ska strax sluta ögonen ett par timmar innan det är dags att upp och jobba, sen sluta redan klockan tre för att sedan träna och gå runt med världens bästa fredagskänsla. Även om jag jobbar både lördag och söndag så ska jag njuta av att det är helg - bara vetskapen om att det är helg ger ju en go touch på dagarna!