måndag 28 februari 2011

9. Dag 1 - Presentera mig själv

Tar efter Mmalin och resten av bloggsverige och gör en sån här grej där ni ska få lära känna mig lite bättre. Får se hur länge man orkar, men spelar roll. Känner för detta nu och det räcker gott!

Ni skulle kunna läsa spalten till höger, eller så kan jag utveckla det lite för er. Jenny Jonsson, 17 år, etthundrasjuttiotre centimeter och vikt under 100 kilo. Bor i Svenljunga och pluggar Entreprenörsprogrammet på världens bästa skola Sven Eriksonsgymnasiet i Borås. Skönt föreningsliv och riktigt go stämning, så det ska vara ellerrrRrrRR?
Just nu kretsar mitt liv mest kring skolan och musik, en hel del musik. Musik är helt fantastiskt. Lyssnar mest på lite hårdare, men har mina undantag, som alla. Gillar att umgås med vänner och att festa lite på helgerna, men har absolut inget emot att sitta hemma i min säng och tänka en hel helg. Gillar att vara själv med.
Borde verkligen komma igång med träning ordentligt igen.

Satan vilket dåligt inlägg.. Fortsättning kommer imorgon!

söndag 27 februari 2011

8. Annat är det på Burger King

Vet inte om ni har märkt det, men oftast har mina rubriker absolut ingenting att göra med texten. Lite spännande tycker jag, det gör ju att ni inte har en aning om vad inlägget ska handla om förrän ni läst det.

Sitter här med en lite konstig känsla. Har varit på möte med fotbollslaget, eller lagen. Diskuterade lite om hur vi ska spela i år, blir ett F13-15 och ett F16-19. Träna lite ihop då och då, låna lite folk då och då. So far so good.
Var inte ens säker på om jag tänkte spela fotboll i år. Är dåligt med satsningen och entusiasmen i laget, jag är inte någon vidare bra spelare och jag vet inte ens vad jag har för position längre. Vill jag stå i mål? Har tappat så mycket på ett år som utespelare (och skadad, once again). Vill jag vara utespelare? Vart i så fall? Vill inte vara någon som bara tar den platsen som är ledig, jag vill ha min plats.
Frågan är nu varför jag har denna knepiga känsla. Jag kom till mötet och insåg att fan, jag vill verkligen utvecklas i år! Trots att vi på pappret ska vara upp mot 20 aktiva i F16-19laget tvivlar jag på att det kommer bli så. Varför skulle det bli annorlunda mot tidigare år? Vi är igång alldeles försent och har för tillfället ingen plan då den är täckt på is. Är det inte meningen att försäsongsträningen ska ha pågått i en månad? Slutligen, vi ska nu träna två gånger i veckan. Två. De som spelar i F13-15 har en extra utöver de två de har ihop med oss. Varför har inte vi tre träningar? Varför satsar inte vi?

Min otroliga lack of motivation förändrades drastiskt till sprudlande entusiasm bara för att sedan inse att det inte kan bli så bra som jag hoppades på. Vårt lag är fyllt av fantastiska individer och vi har fruktansvärt kul ihop, men det är allt för mycket som bara är socialt. Vill jag utvecklas bör jag byta klubb, och riktigt så seriöst vill jag inte ha det. Mycket kommer hänga på att lägga manken till och ta saken i egna händer. Dock byggs inte ett fotbollslag av endast mig och några få likasinnade..

torsdag 24 februari 2011

6. Dude.. Vem är tjejen? [del 1]

De senaste dagarna har jag fått en del samtal från upprörda föräldrar som hävdar att min blogg och konceptet "kör bara kör" hetsar deras barn till att göra vilda saker och ta impulsiva beslut (okej, nej, men hur coolt hade det inte varit?). Tänker i vilket fall låta er få veta lite mer om vilken underbar person jag är. Ironi, mina vänner.

Först och främst, musik är en stor del av mitt liv. Knepigt att jag trots det har så dålig taktkänsla och är ganska omusikalisk. Hur som helst, jag har inte problem med att lyssna på musik. Tycker därför att ni ska lyssna lite på några av mina favoritlåtar:

Bring Me The Horizon - Diamonds aren't forever

Pantera - 5 minutes alone

Nirvana - Heart Shaped Box

Neil Young - My my, hey hey

Sonic Syndicate - Burn this city

Nu när ni lyssnar på min kickass musik undrar ni säkert "hur ser den här tjejen ut egentligen?!". Om ni inte gör det, så får ni veta ändå. Tänkte leverera ett gäng bilder!

Bea, Andrea, jag och Matilda

















Jag, tagen i Rom.

















Sara, Hanna, Fanny och jag. Julgransdansen på Roma Termini!

















Jennifer, Edona, Sara, Paulina, Johan, Hanna och jag. Även denna från Rom.

















Stark är jag också.

















Spelar fotboll gör jag med! Johanna, Felicia, Marie, Marie, Lina, Cornelia, Johanna och liggandes: jag.



















Sedärja, blev ju ett rätt rejält inlägg. Vi ses när vi ses och vi hörs när vi hörs!

5. Jag tänker bli en hjälte

Kör på den klassiska frågan: de bra eller de dåliga nyheterna först?
I brist på folk omkring mig får jag svara själv, och jag väljer det positiva först.

Hade två höjdpunkter igår. Den första var ett oväntat sms som jag blev glad av, och den andra var otroligt rolig. Nu vill ni veta mer, jag vet.
Here it goes. Jag bestämde mig för att delta i speeddatingen på Teknis, kärleksvecka råder på skolan förstår ni. Gick till som så att man fick dejta varje kille i 5 minuter, sedan var det dags för en ny dejt. Levande ljus, lite dricka och hjärtformade godisar, soft. Anyway, fick dejta en kille från Afrika vid ett tillfälle. Pratade lite om skolan när han plötsligt, helt seriöst, avbryter med en något chockerande fråga..

Han: Men vänta, gillar du negerskämt?
Jag kollar chockat på honom, börjar skratta. Samlar mig: Menar du allvar?
Han: Jaa, kan du något?
Jag: Eh.. nej jag vet inte.
Han: Joo, det kan du! Du vet bara inte om du kan säga det eftersom du tror att jag ska ta illa upp. Men okej, jag kan dra ett först.

Han berättar skämtet, jag skrattar lite och sen berättar jag ett. Han gapskrattar och tjuter att "hahah jag älskar dem! Tycker de är så roliga!!". Skön kille, även om jag måste säga att han ändå inte tog första pris bland dejterna.

Nu till de dåliga nyheterna. Jag hade egentligen en skitdag igår.
För det första försov jag mig. Vid kvart i sex var jag klarvaken, tänkte att jag skulle vänta ut snoozen jag klickat på och plötsligt ropar mamma att klockan är tjugo över. Kul. Stressar till bussen som går klockan sju och så fort jag satt mig på en av de sista lediga platserna inser jag att jag inte börjar klockan åtta. Vi börjar nio på onsdagar.
Första lektionen möts vi av ett jättesvårt läxförhör och på samhällslektionen efteråt misslyckas jag totalt med min del på vår redovisning om ozon. Inte nog med att jag var rörig, pratade för fort och stammade tretusen gånger sa jag fel på årtalen. "tjugohundratjugofyra.. eller nej, år tvåtusentjugofyra", "år tjugotusensjuttio, eller nej! tvåtusensjuttio. Hur säger man? Fan, det går inte bra med årtalen idag". Toppen Jenny.
Lunchen kommer och jag har glömt såväl matkort som bankomatkort, lovande eller hur? Hanna fick rädda mig. Sista lektionen betyder över tre timmar med datorbokföring, hur gick det då? Inte en enda uppgift gjord, och vet du varför? Visma (programmet) krånglade och jag kunde inte göra någonting. Bytte dator flera gånger och det gick inte ändå. Verkade fungera för alla andra.
Efter skolan gick jag och Sebbe en sväng på stan innan speeddatingen, och när denne sedan var slut skulle jag ta bussen hem till Svenljunga. Detta gick inte helt utan problem. Västtrafiks hemsida visade fel och killarna på Pressbyrån förstod ingenting. Efter två timmars väntan på resecentrum i Borås var jag på väg hem och kvart över nio rullade vi in i Svenljunga. Bävade för att behöva cykla hem i kylan, upptäckte sedan att det var punktering på min cykel och plötsligt blev det ännu värre. Jag skulle behöva GÅ hem i kylan.

Väl hemma var det inte mycket annat att göra än att kasta i sig en macka och sen krypa ner i sängen med en film och glömma alla tråkigheter. Idag är jag helt ledig och funderar på att glömma alla tråkigheter än en gång, det vill säga det skolarbete som faktiskt bör göras. Inleder med att kasta mig in i duschen likt Tarzan svingar sig ut i djungeln.

tisdag 22 februari 2011

4. So many years

Satt och åt sista målet för dagen tillsammans med min syster för sisådär 7 minuter sedan. Jag ser ner på min dubbelmacka och konstaterar högt att "polarkaka äger".

Jag körde på en klassiker, en skiva bröd, pålägg nr 1 (ost), pålägg nr 2 (skinka) och sedan en till skiva bröd, givetvis upp och ner. Jag kallar det för hamburgerkonceptet. Jag inspekterar Andreas macka och till min förvåning upptäcker jag att hon gjort helt fel. Hon har bröd, pålägg nr 1 (ost) och sedan ytterligare en skiva bröd och på toppen finner jag pålägg nr 2 (medwurst).

Jag: ofta du har påläggen så!
Andrea: jag kan ju inte lägga korven på osten, då känner man ju inte smaken av osten
Jag: men det blandas ju ändå
Andrea: ja, men jag tuggar ju osten på vänster sida och korven på höger

Det är inte med lite förundran som jag frågar mig vart världen egentligen är på väg..

3. I heard you say

Skulle vilja inleda med att dela med mig av en intressant fundering fröken Werneröd presenterade för mig och några särskilt utvalda idag, det vill säga de som satt närmst och inom hörhåll. Det var när vår gode Gunnar sagt att "gräset är alltid grönare på andra sidan", som tankarna tog fart. Tänk om man går över till andra sidan, vad händer då? Blir gräset plötsligt grönare på den sida som du tidigare var på, men inte längre befinner dig? Om du då hoppar tillbaka, byter det hastigt och lustigt färg än en gång? Knepigt mina vänner, knepigt.

Vidare skulle jag vilja tala om fenomenet skåp. Skåp tänker ni, ja precis, säger jag. Några dagar innan lovet fick vi tömma våra fina, älskade skåp i skolan och ta med oss allt man kunde hitta där i (det var en del spännande) hem eftersom de släppte bomben att vi skulle bli av med tidigare nämnda skåp. Istället för smala höga skåp skulle vi få över- och underskåp, vilket många svor lite över. Jag personligen tyckte det var på tiden, inte minst för att jag nu blev tvungen att ta itu med all oreda och lösa papper som låg överallt, men reflekterade inte så mycket över det. Mest blev jag irriterad över att vi var tvungna att ta med allt hem, det är en hel del vill jag lova! Dessutom skulle vi nu behöva byta korridor och därmed förlora vår älskade bänk, VÅR bänk, folket man hade runt sig och workshopen (som i och för sig ändå ska stängas, men ändå).
Nu är vi tillbaka i skolan och har tilldelats våra nya skåp, jag drog vinstlotten och fick ett överskåp och dessutom inga grannar som har samma schema som mig, vilket innebär gott om plats. Skåpen är dessutom både breda och djupa, fick knappt in väskan helt och hållet innan. Nu är det plats över istället! Facken är stora och det är fortfarande mycket utrymme kvar för jacka och annat grejs som måste in, älskar det! Kort och gott - våra nya skåp är underbara. Enda nackdelen kan vara att de nu är placerade på tredje våningen istället för på källarplan. Men vafan, är väl bara att tacka för lite extra motion, även om jag förmodligen kommer svära en del över de där trapporna fram över, trots allt.

Slutligen skulle jag vilja nämna att jag får mvg i psykologibetyg. Satan vad hon skryter, kanske ni tänker då. So? Jag är riktigt stolt, satsade på det men misslyckades lite längs vägen, men efter en inre strid har Åsa bestämt sig för att ett mvg var på sin plats ändå, vilket gör att Jenny är en glad tjej.

söndag 20 februari 2011

2. weather-beaten cardboard bungalow

Sitter här i min säng med Fitzgeralds "The Great Gatsby" och lyssnar på vinyl. Det är söndag förmiddag och vad många skulle kalla dagen efter.

Dagen efter.
Ett ganska märkligt uttryck i mina ögon, eftersom det endast används för dagen efter en fest. Alla andra saker som sker i livet, får inte de ha någon dag efteråt? Räknas de bara den dag man faktiskt gör det, eller hur är det tänkt där?
En fest har alltid två dagar dedikerade till sig eftersom festdagen alltid följs av en dagen efter, oavsett hur bra eller dåligt du mår. Frisk som en nötkärna, dagen efter är ändå dagen efter.

Dags att införa en dagen efter till allt, tänker jag. Dagen efter xbox-lir, dagen efter biokväll, dagen efter gympasset, dagen efter......... Ni förstår vad jag menar.
Dilemmat vi då hamnar i, är att det aldrig finns någon bara "idag", utan det är alltid dagen efter. Detta innebär att du ständigt får leva på gårdagens bravader, istället för att uppleva saker i nuet. Om vi då struntar i dagen efter till allting, kvarstår fortfarande det faktum att man automatiskt har dagen efter fest. Betyder det att idag inte är någonting för mig, utan bara dagen efter igår?

lördag 19 februari 2011

1. you never get a second chance to make a first impression

Avverkar bloggar likt en rysk hora byter män.
Det händer också att jag stänger dem snabbare än tidigare nämnd prostituerad genomför akten.

När jag nu ser tillbaka på mitt stormiga förflutna med the blogosphere, inser jag att det hänt en del sedan maj 2007 då jag hade min debut.
Vacklande steg i en blogg fylld med emoticons som :D och xD blev startskottet innan jag tog språnget från blogg.se till såväl blogger som tumblr och gud vet vad.

Genom åren har jag...
...använt en blogg som en öppen dagbok med "hej, idag gjorde jag det och det.."
...bloggat anonymt
...bloggat via en fiktiv person
...planerat strategiskt hur bloggen ska framställas och när och hur det ska bloggas
...bloggat om endast ett ämne
...bestämt "minst ett inlägg om dagen!"
...tänkt att "endast det viktigaste ska med"
...misskött mina bloggar och inte brytt mig ett skit om varken läsare eller layout

Här är jag nu.
Efter ytterst kort betänketid skapade jag denna blogg, och utan vidare tankeverksamhet tänker jag driva en kickass blogg utan måsten och kriterier.
Det är bara att köra, spontant och impulsivt - kör bara kör!