lördag 26 november 2011

155. Du-duuu, bam-baaaam

But I'm pretty sure it ruled, sjunger Katy Perry och jag håller med. Igår vart det först thanksgivingmiddag med klassen och sedan for jag och Niclas till krogen och mötte allt gött folk där. Riktigt kul att träffa både gamla bekanta man inte sett på länge, och nytt härligt folk. Bloggens namn tog ut sin rätt, kör bara kör!

måndag 21 november 2011

154. everyday I'm suffering

Var in the worst mood nyss, drunknar i plugg och har lust att kasta ut allt vad ansvar heter genom fönstret och sedan springa ut och trampa på det varefter det helst skulle brännas på bål. Sen såg jag det här. Glädjeboost så att jag skulle kunna skriva tre c-uppsatser och genomföra tre gympass utan att blinka.

söndag 20 november 2011

153. we can be as one

Tog mig in till Göteborg och Scandinavium tillsammans med trevligt sällskap igår för att se allas våra In Flames, fjärde gången gillt! Tog plats och såg både Insense, Rise to Remain, Ghost och Trivium innan våra kära göteborgare gick på scen - och de levererade betydligt mycket mer än melodisk death metal.

In Flames är ett sådant band som spelar musik som får män att bli pojkar och Stureplanskillarna att dra ur pluggen och bli rockare för en kväll. Den vevande armen och handen genom backslicken är kvar, men metaltecknet, skriken och "fan va ballt!!" finns också där. In Flames är helt enkelt ett band som engagerar. Alla.
    På sitt eget, säregna och ödmjuka vis charmar Anders Fridén publiken på ett kick och får oss att le inte bara en, utan över sjutton gånger med sina avslappnade mellansnack och spontana utrop ("herrejävlar!"). När de sedan inte bara bjuder på ett lysande musikaliskt och skönt scenframträdande, utan också den hittills bästa setlisten jag sett dem med, går det inte säga annat än att spelningen var riktigt lyckad.

Ja, In Flames är ett sådant band som korsar gränserna. De fångar människor från alla möjliga genrer och förenar folk från vitt spridda sociala grupper. Det är sådant som gestaltar det fina med musik. Tack!

lördag 19 november 2011

152. tell me baby, what's your story

Är allt som händer och sker i livet förutbestämt, fixat och ordnat för oss? Går vi runt som zombies och bara gör det som vi blivit beordrade att göra av någon högre makt eller har vi en egen vilja? I'm damn sure we have!

Trots att orden "orsak" och "ursäkt" skulle kunna låta väldigt lika varandra om någon med halvknagglig svenska och brytning sade dem, är det faktiskt en väsentlig skillnad mellan dem i innebörd. Varför säger hon det här, tänker ni då. Jo, gott folk, det är så att jag allt som oftast idag hör folk säga till varandra att "du behöver inte bortförklara dig" eller "du ska alltid ursäkta dig" när de talar om varför de handlat på ett visst vis. Jag har bara en fråga - varför?
    Eftersom vi själva bestämmer vad vi ska göra genom medvetna val, finns det en anledning till att vi gör saker och ting. Tänk er till exempel att ni går till skolan utan smink. Någon säger då "oj, du har inget smink idag!" (eventuellt ett "va fint!" efteråt), då kanske du svarar "ja, jag försov mig imorse så jag hann inte". Är det en ursäkt eller bortförklaring? Nej, det är endast en förklaring.
    Tänk er istället att ni är ute och övningskör och ska in i en rondell. Det kommer en bil från motsatt håll som redan är på väg in, och du är inte säker på om du kommer hinna köra före. Det visar sig sen att bilen svänger ut innan den kommer fram till dig och att du hunnit med marginal, men ändå stod och väntade som ett fån. Personen i passagerarsätet frågar då förmodligen "varför körde du inte?". Är det då en bortförklaring när du säger att "jag visste inte om jag skulle hinna före, och eftersom han inte blinkade visste jag inte om att han skulle köra ur rondellen där"? Nej, det är en redogörelse.

Allvarligt talat. Måste vi hitta anledningar till att anmärka på varandra eller vad är det här? Det börjar bli dags att vi alla inser att vad vi än gör, så har vi tagit ett beslut som har fått oss dit. Det kan vara stora beslut med mycket tanke och övervägningar bakom, eller en impuls som vi följer. Oavsett så finns det en orsak till att vi gjorde som vi gjorde, och att berätta det ska inte blandas ihop med ursäkter eller bortförklaringar...

tisdag 15 november 2011

151. do we know?

Jag är inte död, men man kan väl säga som så - jag känner att jag lever! Är trött och har mycket att tänka på, och det blir ju ingen glad av att höra. Tänker därför berätta om saker som gjort mig glad det senaste!

Here it goes... En väldigt fin vän med kladdkaka och kaffe, en minst lika fin vän som sov armkrok med mig, en kort tjej med kamera som gav mig så fina ord för mina tatueringar, en helg med utbildning och pepp, ett gäng livespelningar, System of a Down, nytt smink och gratis merch.

Take care folks.

onsdag 9 november 2011

150. they say so

Jag har en skön slagkraft i knytnäven, uppskattar Californication och har läst "Spelet" av Neil Strauss. Men frukta icke gott folk, jag är faktiskt kvinna innerst inne! Jag har faktiskt en hel del kvaliteter - till exempel så kan jag laga mat och diska. Skämt åsido, men som första delen i min nya inläggsserie "revealations and secretz" ska ni alla få höra ta del av den ytligheten jag besitter. 

Bäst att erkänna direkt. Mina ögonbryn är mitt liv och det jag förmodligen ägnar mest tankeverksamhet åt på en dag är mina naglar. Långa, korta eller lösnaglar (vilket inte sker så ofta på grund av den ekonomiska aspekten och helvetet som kommer när man tagit bort dem och vill ha tillbaka sina äkta i bra ordning) - de ska alltid vara tip-top! Lacken ska vara av bra kvalitet, och först när mina naglar är välfilade, polerade, lackade och har topplack som finish är jag nöjd.
    Vidare är jag, som en del elever i min klass nyligen kommit underfund med, sjukligt noga med ansiktsprodukter. Just nu använder jag rengöring och krämer från Maria Åkerberg (tidigare Dermanord), som alla är helt organiska och ekologiska. Är dessutom fullt seriös när jag säger att jag får dåligt samvete om jag glömmer göra rent en morgon eller kväll.
    Det smink som landar på mitt ansikte är även det mestadels från Maria Åkerberg eller Make Up Store, och även om jag inte är särskilt duktig på det här med sminkningar och allt som hör till tycker jag att det är sjukt kul. Har spenderat åtskilliga timmar på att sitta och kolla på sminktutorials och reviews på YouTube, och för er som inte gjort det - do it! Inspiration är bara förnamnet.
   Tro det eller ej (ha-ha), men jag har faktiskt en akilleshäl. Eller tre. Först ut: mitt hår. Jag är fullkomligt värdelös på uppsättningar, hårfix etc. Det suger. Numero två: kläder. Mode är inte min grej. Jag bara kör, men önskar att jag var bättre på det där med kläder! Last but not least: min svaghet för skor. Samt det faktum att jag har svårt att hitta skor som passar. Jaja, plånboken är nog nöjd så...

Tror jag att jag är unik med det här? Verkligen inte. Men man får liksom bilden av att vissa människor - de som ropar ut det - är ytliga och intresserade av utseende och skönhet, och att andra inte bryr sig så mycket. Men allvarligt talat gott folk, är det inte lite skrämmande hur stor roll sånt här har i våra liv? Min ytlighet är vardag och rutin - ansiktsrengöring morgon och kväll, hårinpackning en dag i veckan, nagelfix på söndagar eller fredagar. Tänk bara om jag haft lika mycket struktur på skolarbetet...

lördag 5 november 2011

149. serve the servants, oh no

Det senaste dygnet har varit så omtumlande att jag inte vet riktigt vart jag ska börja. Många om och men fram och tillbaka med många olika människor, tjejer som killar, stockholmare som boråsare och folk från trakten.

Till slut satt jag på bussen in till stan där jag mötte upp Niclas & co, vi drog senare till Harrys och jag blev av med krogoskulden. Vi begav oss sedan åt olika håll och efter efterfest, en skvätt sömn och en lång dusch sitter jag nu här.

Kvar är en jävla massa tankar, ett nyvunnet intresse för O.C. och ett rött märke i handflatan efter att jag bevisat min styrka med att släcka ett värmeljus genom att strypa dess syretillförsel.

torsdag 3 november 2011

148. Clips that makes me fall in love

Som de flesta förmodligen vet hänger jag en hel del på Youtube. Det innebär inte att jag har superkollen på random klipp som får sjukt många visningar på några dagar och sedan består i en vecka, utan jag är istället den lojale subscribern som plockar på mig ett gäng noga utvalda channels (eller som medelsvensson säger: kanaler) att följa. Utöver det blir det lite allmänt surfande på jakt efter nya smultronställen (läs: channels) att hålla till på.

Rent generellt brukar det vara de Youtubers som lägger ut sketcher som jag fastnar för, sedan svävar det iväg till deras second channels där de istället och vloggar unt so weiter, unt so weiter. Idag, go' vänner, har inte bara flashat med ett av två tyska uttryck jag känner till - jag ska dessutom dela med mig av några av mina guldkorn från Youtube! Spännande, inte sant? Javisst, tänker ni!
    Härmed inviger jag bloggserien som ännu står utan namn, men som kommer ge er glimtar ur min skattkista med filmklipp - och göra detta med ett jäkligt gött tema: Klipp som får mig att bli kär!

Först ut: MORTAL KOMBAT! av livelavalive, hela första minuten ger mig ett sjukt glädjerus och precis när det börjat dala kommer konversation som följer vid 2:50. Mitchell, ta ditt skratt och följ med mig hem.

Redo för nästa klipp? Here we go! Greg i lika skjorta är mofo asasnygg och Cyr har manat fram en smärre crush hos mig, dock är det de tre tillsammans som är bäst. Perverst, tänker ni. Nej nej nej, säger jag. Detta klippet får mig helt enkelt bli kär på ett sådant vis att jag önskar att jag fick ingå i deras kompisgäng, vi hade haft så jävla kul ihop!

p.s. för er som vill ha mer av dansen: länk där --> här.

Inför nästa klipp kan jag väl erkänna att det är inte direkt den känslomässiga kärlekens begär som väcks. Allvarligt talat, stå emot den här videon och ni borde överväga ett liv i celibat. 


The grand finale incoming. Är ni redo? Jag sa: ÄÄÄÄÄR. NI. REDO?! Ser framför mig hur nu likt ett gäng rutinerade scouter med naturliv i ryggmärgen och käkar strapatser till frukost skriker "ALLTID REDO!". Den här videon mina vänner, den levererar sådan kärlek att jag blir stormförälskad på ett ögonblick. Kärlek på ett sådant vis att jag skulle kunna stå nedanför fönstret till det där hotellrummet och hojta "Markus! GIFT DIG MED MIG!".


Blev lätt tagen av dessa klipp. Förlåt mig, är inte tillräckligt emotionellt stabil för att avsluta det här inlägget. Tack för ert stöd. 

onsdag 2 november 2011

147. fyll din kvot

Föreställer mig att jag är häxan och att ni är Hans och Greta, och att jag sträcker fram en knotig hand och petar på er med en krokig pinne genom det galler ni är fängslade bakom. Tänker att jag med gnällig och gäll röst säger att "Jaha ni, er har det inte gått någon nöd på i alla fall!". Om det hade varit som i sagan hade det varit för att ni blivit tjocka och goa av all mat jag gett er, men här i verkligheten har ni istället fått lite kött på benen i form av en strålande gästblogg! Känner mig nästan lite överflödig - ni verkar ju klara er fint utan mig.

Ja då så, nu när den smått groteska - kanske obehagliga - liknelsen mellan mina läsare och slaktoffer för kannibalism är avklarad kan jag ju tala om vad som hänt sedan sist. Som ni (förhoppningsvis) läst har jag gått och blivit myndig och detta har firats med både vänner, släkt och bio. Tintin, närmare bestämt. Problem med det? Nej, precis. Vuxen men inte tråkig, mogen men fortfarande barnslig! Väsentlig skillnad.
    Jag har också kirrat samtliga achievements på ett spel för första gången och lagt ett gäng körlektioner bakom mig. Jag har sprungit en runda eller två, gått och blivit med bebisar och stått och arbetat på ett lager. För klassens räkning.

AAAAAAAAAAAH nu blev jag förbannad också! Skiter i det här inlägget. Tack och hej.