torsdag 31 maj 2012

263. and there's nothing I can do

Mental istid klingar i högtalarna och jag ligger och filosoferar i min säng, endast iförd trosor. Kom precis till insikten att jag inte riktigt vet vart jag befinner mig, men kan inte säga att jag är vilse eftersom jag inte vet vart jag ska. Och om jag inte har någon destination kan jag ju inte vara på fel ställe. Med det sagt känner jag mig ganska tillfreds med livet just nu. 

Har idag varit i skolan några timmar, sen uträttat lite ärenden och ska nu avsluta dagen så att jag kan vakna upp pigg och fräsch till en dag med fullt ös imorgon... Det vankas bal! Benen är rakade, USA-brännan uppfräschad med hjälp av solariet, en ny stav sitter i örat, naglarna är målade och mitt ansikte har fått en boostande och utslätande kur. 
   Med det i åtanke och vetskapen om att båda mina bästa vänner, Hanna, Veronika och såklart min familj ska komma för att se mig imorgon kan jag inte låta bli att le lite. Eller när jag tänker på att jag ska få dela allt med fina EP09 och framför allt mitt balsällskap Sara och Tobbe, och att Niklas ska köra oss i en toppfräsch Mustang. Nu kör vi, bal 2012 - here I come!


262. now I see that this is what you mean

Skulle jag pressa upp ett tjog med visitkort just i detta ögonblick hade jag förmodligen prytt dem med texten "Jenny Jonsson - studenttaggad, villrådig men har i alla fall sommarjobb". Vet just nu inte riktigt vad jag vill med mitt liv - mer än att göra en massa saker utan att kunna välja vad jag vill helst.

Anyway, det var inte det jag tänkte skriva om. Tänkte istället säga att trots turboplugg de senaste dagarna har jag idag haft en ytterligare växel i, och om prestationer ska belönas så går spurtpriset solklart till mig, Sebastian och Niclas. Ute i ett fantastiskt fint hus i Sandhult har magi nämligen skapats, och efter fullt ös nästan medvetslös kan vi nu stoltsera med en produktprototyp att visa upp för Cult Design på vår presentation där nästa vecka. Tror nästan att vi alla tre var förvånade över hur bra allt gick, haha. 
    Har idag även bevittnat världens vackraste och bästa vän Angelica skrida fram till Grand Hotel tillsammans med Peson, det var nämligen dags för Viskastrands och Almås studentbal! Dra mig bakom galler va fina folk var, och det hela fick mig faktiskt att längta lite efter fredag och min bal. Ska bli spännande att se vad en långklänning, håruppsättning och höga klackar kan trolla fram från min vanliga, stenhårda stil. Skämt åsido, men det där med bal är kanske inte riktigt vad som klassas som min grej. 

Med det sagt meddelar jag att jag checkar ut för kvällen, och hoppas att ni har överseende med lite väl alldagliga inlägg nu för tiden. Snart snart har jag skolan ur världen och kan tanka kroppen med energi till andra grejer, såsom bloggen.. Tack o lov!


onsdag 30 maj 2012

261. jag sitter kvar och hatar sorgsna slut

Vanligtvis brukar ju ordet "bomb" ha ganska negativa associationer. Jag tänker Hiroshima, ödeläggning och ond, bråd död. Typ. Men sen så blir ordet ofta lite fint och positivt om det är sammansatt med något annat - till exempel "badbomb". Undantaget kan möjligtvis vara "atombomb".. Vad jag vill säga är att ni ska få en liten bildbomb från i fredags.

Jag själv bakom ratten och fröken Norén i passagerarsätet, två tjejer i sina bästa år redo för äventyr! Vi styrde (det vill säga hon översatte iPhonens vägbeskrivningar åt mig, med varierat resultat) mot Halmstad, B&B och Mimikry. För er som känner mig och följt bloggen ett tag kommer väl inte det här som en nyhet, men till er andra: det är ett av Sveriges absolut bästa band (inlägg om när jag såg och träffade dem 2011 här).
    Vi ramlade in på klubben strax före åtta, då hemsidan sa att spelningen skulle börja. Ganska folktomt men fem ack så viktiga människor stod precis innanför dörren och jag ryckte min kompanjon lätt i armen och talade om att "Lina, det är dem!". Det vill säga Mimikrygänget. Talade lite med trummis-Heavy ett tag (det var NAJS), och han sa att de skulle gå på vid tolv, så jag och Lina gav oss ut och utforskade Halmstadskvällen. Det blev häng på ett tak, picnick vid vattnet och strosande på kullerstensgator. Fint som snus!
    Vid elva var vi åter på klubben, och ska jag redogöra för spelningen får ni läsa en hel roman. Jag stod hur som helst längst fram i mitten, med sångar-Hjalle en halvmeter framför mig och sjukt tryck från publiken bakifrån. Mellan mig och scen fanns inget stängsel, så stod med ena foten på scen för att kunna spjärna emot hela spelningen, sjöng i micken tillsammans med Hjalle flera gånger, kramade honom, var uppe på scen och upplevde eufori större än den schlager-Loréen sjunger om.

Nu i efterhand har jag massa fina minnen, blåmärken från scenkanten på benen och ett leende från öra till öra så fort jag tänker tillbaka. Fan, tack Mimikry, ni är bäst!


måndag 28 maj 2012

260. I hope I see you soon

Ska snart sluta vara tyst här på bloggen. Kan börja med att bryta tystnaden genom att presentera åtta rykande färska spellistor à Spotify! Alla framtagna med hjälp av mycket tankeverksamhet, seriös struktur och ett fantastiskt öra för bra musik. Givetvis är de sorterade i bokstavsordning efter artist - at your service ma'am!

▽△
Mångfald är nyckelordet och det är massa mixade genrer med allt från System of a Down till Maskinen och AWOLNATION, men gemensamt är att alla låtar är extremt jävla asbra.

Pek- och lillfinger upp
Fullt ös medvetslös - metal, hårdrock och punk rakt igenom.

Löjligt mycket pepp
Bara feelgoodmusik med högsta växeln rakt igenom, årsmodell all over the years och artister såsom Muse, Ebba Grön, The White Stripes och en släng av Dundertåget.

Ut i solen då
Listan för färder på rostiga cyklar, skymningar med engångsgrillar vid klipporna eller en dag i brassestol och gassande sol. Projektnamnet för listan var "livet e najs!".

Jag vägrar att dansa
Namnet till trots är det partymusik i form av såväl house som dubstep och electronica, med lite extra spice från bland annat Die Antwoord och Weezer.

Låt mig vara lite svår
Även upp har en motsats och där har vi ner. Här är lisstan för mörka kvällar, deppiga infall och djupa suckar.

Film och klassiskt
Storslagna kompositioner från filmer, tv-spel och tiden då Vivaldi dominerade.

Lite för nostalgisk
Walk down the memory lane i dubbel bemärkelse - musik laddad med personliga minnen blandat med "åh, det är ju den här låten"-känslan. Hej Savage Garden, Bonnie Tyler och Gavin Degraw!

Ja gott folk, där har ni dem. Som alltid, spelningslistor är ett arbete som aldrig blir klart, men just nu känner jag mig väldigt färdig. Ganska många listor, men eftersom jag endast har Spotify som musikkälla i iPhonen är det smidigt med kortare listor som man kan göra offline utan att de tar så mycket minne. ASKALAS.

fredag 25 maj 2012

259. megalomani

Vad är det som gör att man vill skriva på engelska när det är jobbiga saker som försöker leta sig ut? Och vad är det för jävla drift som får oss att vilja dela med oss av tankar och händelser överhuvudtaget?

Jag orkar inte vara så här. Är inte van vid att tvivla på mig själv eller på vad jag vill, är sprängfylld av känslor men känner mig så tom. Är fundersam, arg, frustrerad och lite ledsen. Men har också massa värme i mig som jag vill dela med mig av, men jag vet liksom inte hur den ska disponeras. Hatar att blotta mig och visa att det finns något under skalet, och hatar att om jag delar med mig av mitt liv till människor är impulsen sedan att dra mig tillbaka. 

onsdag 23 maj 2012

258. take your time

För övrigt hade jag rosa läppar idag. Väldigt rosa. Har hon blivit galen, tänker ni. Sadlat om från cool brud till girlygirly? Börjat lyssna på tuggummipop, tala i termer såsom "typ bah såååå" och utsett cider till bästa partydrycken? Svar nej. Men ett rosa läppstift har jag, och det luktar dessutom så som mormors eller farmors läppstift gjorde förr - varför jag nu sniffade på dem när jag var liten. Har i alla fall gått runt med lite-mörkare-än-fjortis-rosa mun och doftat tant idag, spännande kombo!


257. I'll make it work

Slutplugg och arenakamp i all ära, men i helgen tog hjärnan sommarlov och idag lockade lunch på Viskan följt av strosande på stan och chill i solen mer än vad fotbollsmatcher gymnasieskolorna emellan på Borås Arena. Även om vi vann.

Ja, även om det bara är några få skoluppgifter kvar innan jag aldrig någonsin behöver plugga igen om jag inte vill, är det trögt som satan att komma igång. Vill bara ta studenten och kasta mig ut i arbetslivet, när man kan gå hem från jobbet och faktiskt lämna det där.
   Hur som haver slutade vi vid elva idag på grund av arenakampen, så jag och Hanna satte oss på uteserveringen och förtärde varsin Caesarsallad. Varmt var det, så när vi ätit klart gick vi en vända på stan istället för att sitta i gassande sol. När vi båda köpt lite smink och Hanna en väska till balen, köpte vi med oss förfriskningar i form av Ramlösa och tuggbart i form av tuggummi, och satte oss på trappan nere vid Viskan. Det var najs!
    Åkte sedan hem vid två, och har efter det pluggat och hämtat min balklänning hos sömmerskan, sen snörade jag på mig löpskorna och gav mig ut på en runda. Som ni kanske minns köpte jag skorna i USA, och helt seriöst.. Det är fan skornas motsvarighet till ett av de sju underverken (mina Jeffrey Campbell Lita höra nog till dem med). Sulan är väldigt flexibel så de följer fotens rörelse perfekt, väger nästan ingenting och sitter som en smäck på foten - utan att flytta sig vid rörelse. Behöver inte längre tänka på att röra fötterna när jag springer, utan kan fokusera helt på andning, armar och att pusha benen till rörelse. Supernöjd!


tisdag 22 maj 2012

256. superbas

Jahaja, då var vi här igen. Ni vet väl vid det här laget om att jag inte ber om ursäkt när jag uppdaterar dåligt, så vänder väl istället på det och säger att det är hög tid att kicka igång det här igen! Har nu befunnit mig på svensk mark i snart två veckor, och jag är så jävla trött på att prata om USA. Jag tycker det är roligt att berätta om det när jag kommer på något speciellt, och det är kul att svara på specifika frågor - men hör jag ett enda "hur hade du det?" till så spyr jag. Femton poäng till den som lyckas sammanfatta fyrtionio skilda dagar på skilda platser i en mening!

Med det sagt meddelar jag att jag är tillbaka på bloggen. Vad sägs om att ni kikar på bilderna nedan, reflekterar över hur bra jag hade det och sedan lämnar vi det här med USA för ett tag? Bra!


söndag 20 maj 2012

255. I need the fire

Känner mig tom på ord ikväll. Eller ikväll och ikväll, känns som om luften gått ur mig totalt. Någon har dragit ur proppen och kraften runnit ur. Så himla knepigt, för jag är just nu stark fysiskt och min kropp mår bra, men mitt psyke spelar mig ständiga spratt. Vart finner jag motivationen igen? Hur får jag tankarna att försvinna? Hur ska jag kunna uttrycka i ord det som jag knappt kan känna? Det känns som om allt bara flyter runt i mitt huvud och jag kan inte greppa det, göra något åt det eller ta reda på vad det egentligen är.

För att bryta min deppiga inledning (som kommer bli själva innehållet i detta inlägg, för det jag skriver nu är avslutningen) kan jag säga att jag trots allt haft en bra dag idag. Mötte min bästa Angelica vid halv åtta och tog en promenad ackompanjerade av fågelkvitter, och fortsatte sedan med frukost och häng hos mig. När hon lämnat blev det plugg och en promenad till för mig, och nu är det dags för sömn. Godnatt!

lördag 19 maj 2012

254. världen börjar kännas lite trång

Ahmentja! Det här vart ju lite pinsamt. En tystnad på några dagar för mycket, men imorgon är det dags för comeback. Har många bollar i luften nu, så att säga. Slutspurt med plugget, hårdträning, ett liv som ska skötas och ett gäng spelningslistor som ska struktureras. Min musik behöver ordning! Tack och hej.

onsdag 9 maj 2012

252. every woman

Med svansen mellan benen lämnade jag och Edona vårt rum i städerskans händer, och jag sitter nu i rummet intill hos mina klasskamrater. Trots att vårt hotellrum faktiskt är helt okej rent, ser det ut som ett bombnedslag nu - vi är i full färd med att packa inför vår hemfärd, har lite disk stående och samtliga handdukar är upphängda på tork på alla ställen som går att utnyttja som torkvindor.

Imorgon är det dags för mig och klass EP09 att bege oss hem mot Sverige, och vi kommer åter befinna oss på vårt hemlands mark ganska exakt sju veckor efter vi lämnat det. Det känns så klart tråkigt att åka hem, för vi har haft det så sjukt jävla bra här.
   Jag har umgåtts med fantastiska människor, testat plugga på och graduate från college, sett helt nya platser, surfat, shoppat och vandrat uppe i bergen. Jag kommer sakna att gå upp i tid på morgonen och att i lugn och ro äta frukost, bädda sängen (faktiskt!) och sedan utan stress lämna huset. Hur mycket jag än vill göra detsamma hemma, vet jag ganska säkert att min morgontrötthet i detta fall kommer övervinna viljan att ha ordning.
   Även om det känns jobbigt att lämna USA, ska det bli skönt att komma hem till en egen säng, min familj och vårat hus. Ska bli kul att få träffa min komodo, känna hennes bebis kicka från insidan av magen och åskåda deras lägenhet. Sen ska jag få träffa Angelica igen, återse mitt gym och slippa leva ur en resväska. Viva la garderoben!

Det ska bli tråkigt att åka men här i USA har jag blivit mästare på att leva i nuet. Jag är numera kung på att utnyttja den tiden jag har och göra det bästa av det. För One tree hill-nördarna kan jag ju säga att någon som ständigt klingat i mitt huvud är "Every song ends, is that a reason not enjoying it?". Nä, nu är det dags att åka hem till Sverige, och vardag! Det låter faktiskt inte så avskräckande, för jag har under tiden här upptäckt att jag avskyr vardag - oavsett om jag befinner mig i Sverige eller USA.


tisdag 8 maj 2012

252. I stand in line

Mina kinder är röda, mina ögon är röda och min mage är röd, näst intill violett. Idag har jag trotsat mitt flagande ansikte med inställningen att "har det börjat kan det lika gärna fortsätta", och begett mig till stranden. Där har jag tumlat runt i saltvatten så att jag inte visste vad som var upp eller ner, undrat om det är snor, saliv eller saltvatten jag har i ansiktet och gång på gång svurit. Jag har också ridit på vågorna, stått på en bräda och surfat in mot land.

Vi är nu stationerade i San Diego - och då känns det inte mer än rätt att surfa! Det är något jag velat göra så länge jag kan minnas, så trots att jag tvekade lite på grund av ett ömmande knä och en lite för solbränd hy, begav jag mig till the surf rental för att hyra mig en bräda.
    För 120 spänn var brädan min i fyra timmar, och på den tiden hann man bli riktigt trött. Vi upptäckte nämligen snart att det var mycket vågor och väldigt strömt, så bara att paddla ut mot vågorna liggandes på mage var jobbigt. Faktum var att det var så strömt att strandens Life guards ropade in alla från vattnet för att göra oss uppmärksamma på hur farligt det kunde vara.
    Hur som helst hade jag så sjukt roligt! Det var svårt att klara av att ta sig upp stående, inte minst för att du måste göra flera saker under ganska kort tid - paddla före vågen, tajma den, häva dig upp och sedan ställa dig. För att göra det lättare att stå var dessutom bra att gå upp på knä först, så då var det ännu mer. Trots det klarade jag faktiskt av att stå upp och surfa två gånger, det var mäktigt! Annars var bara att surfa på knä eller liggandes på mage på brädan en härlig känsla. Några gånger kom jag så långt att jag åkte upp på stranden, haha.
    Men det var inte bara roligt. Vi blev verkligen varse om vilka krafter vattnet har, och det var nästan lite obehagligt några gånger. Lägger man till exempel tyngden lite för långt fram på brädan är det stor risk att du slår över och gör framåtvolt och sedan handlöst virrar runt under vattnet, att du dras med av brädan i fotlänken eller helt enkelt inte klarar av att pressa dig upp till ytan. En annan otäck sak var när jag var upp på dagens största våg, och precis när jag ska ställa mig upp får jag syn på Niclas nedanför mig. Han stod med vattnet i midjehöjd och jag befann mig på en våg ungefär 1.5 meter ovanför hans huvud, och är på väg rakt mot honom. Han skyndade sig att skydda huvudet med armarna, jag stannade kvar i halvstående position och vi båda hoppades på det bästa. Det gick bra som tur var, men jag störtade ner från vågen precis intill honom... Det kunde gått illa!

I helhet har dagen varit riktigt bra. Jag är väldigt trött just nu, så ber om ursäkt för lite halvtaskig energi i inlägget. Oavsett så har jag idag fått en av mina drömmar uppfyllda - att surfa! Och det har verkligen gett mersmak, det var en sån sjuk kick och härlig känsla när man lyckades fånga en våg, och jag can't wait until jag får chansen att testa det igen, och se om jag kan behärska det ännu bättre!

Surfgänget... Jag höll på längst, hehe!'
Sebastian till vänster, jag i mitten och Niclas till höger

måndag 7 maj 2012

251. hey, hey

Lite flagning, några blåsor och mycket solbränna. EN.JÄVLA.DAG i solen och BAM! så var det kört... Kört har även internet varit, men båda nämnda problem ska nog lösa sig. Det sistnämnda har redan gjort det, nu när vi anlänt till San Diego och Bahia Resort.

Vår semester har hittills varit hur bra som helst, lovar att ge er mycket mycket mycket med fin uppdatering imorgon, och ett foto eller två.. eller tre eller sjutton... Så länge får ni kika på två stycken från stranden i Carmel, där vi spenderade en dag:

Fanny et moi
Sara och Hanna