måndag 29 april 2013

341. Hej igen

Hoppas inte att ni hunnit bli allt för oroliga under min tystnad, men jag och Lina har fått lära oss den hårda vägen att leva utan wi-fi.

Det har hänt en hel del sedan mitt inlägg om Mumbai och det lilla livstecknet utan å, ä och ö. Vi har varit i Goa, Gokarna och färgparadiset Mysore, och för drygt en timma sedan anlände vi till Ooty.
I det övergivna partyparadiset Goa slog vi läger i Anjuna Beach, varifrån vi sedan susade runt lite överallt på vårt vrålåk till vespa. Lågsäsongens tystnad ekade i vågskvalpet mot stranden och Asiens Alanya visade verkligt prov på hur säsongsstyrd en plats kan vara. Missförstå mig inte för det är varken party eller turister vi är ute efter - men känslan av att vandra runt i en slumrande och nästan tom stad kan verkligen göra att man känner sig kusligt bortkopplad. Eller avkopplad, det beror nog lite på person.
Även Gokarna bjöd på hav, strand oc lugn, men på ett helt annat sätt. På Om Beach bodde vi i vår bungalow och utöver några kor, ett par restauranger och ett gäng backpackers så var den så gott som tom. Vi plöjde böcker, hajkade över ett par mindre berg till Paradise beach där folk övernattade i hängmattor och vi badade tills långt efter att fingrarna blivit skrynkliga.
Till Mysore kom vi tidigt i förrgår morse och möttes snart av den jobbigaste värmen hittills. Över 40 grader och inte längre någon bris från havet utan istället en tryckande stadspuls gjorde hela vistelsen något svettig. När vi inte tog skydd från hettan på vårt fängelseliknande hostel så hängde vi mest på en otrolig marknad med massa grönsaker, blommor, oljor och framför allt färgpulvret som Mysore är känt för. Utöver en britt så gjorde vi oss bekanta med tre små gathundar som vi döpte till Billy, Charlie och Olle. Sen hade vi ju våra vänner på restaurangen vi gjorde oss så mycket stammis på som man kan under två dagar.

Mer än så orkar jag inte berätta om vecka som gått, det får bli historier för när vi är hemma igen, eller något åt er fantasi att syssla med. På agendan härnäst för oss står mat, en lättare hunger har infunnit sig efter 5.5 timmas resa med lokalbuss som förväntades ta 3. Dessutom visade busschauffören prov på avsaknad av omdöme och satsade istället på vårdslös och mycket offensiv körning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar